Motioner i Andra Kammaren, N:o 162

Motion 1890:162 Andra kammaren

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

torde behofvet af inrättandet af ett nytt provinsialläkaredistrikt för dessa
socknar vara lätt att inse.

På grund af livad jag sålunda anfört tager jag mig friheten hemställa,

att Riksdagen antingen måtte bevilja ett årligt anslag
af 3,000 kronor för ett nytt provinsialläkaredistrikt, omfattande
Glillbergs härad, med station i Gillberga socken
af Vermlands län, eller att, om detta ej kan af Riksdagen
bifallas, ett anslag såsom bidrag till distriktsläkarens aflöning
måtte utgå med 1,500 kronor.

Stockholm den 27 januari 1890.

Lars Persson.

>:o 162.

Af herr J. Bromée, om ändring af 2 § utsökning slag en.

Som de dryga kostnader, Indika i allmänhet uppstå och måste uppstå,
om kronofogdarne i sina vidsträckta fögderier skola verkställa utmätningar
och derefter försäljningar af utmätt lösegendom, emedan desse få långa
vägar att resa, icke kunnat undgå min och många andras uppmärksamhet,
vågar jag härmed förnya min vid förra riksdagen väckta, af lagutskottet
afstyrka och af Riksdagen afslagna motion n:o 45, uti hvilken då fem andra
af kammarens ledamöter instämde. Jag föreslog då att 2 § af utsökningslagen
skulle så förändras, att länsmännen, hvar inom sitt distrikt, skulle ega
verkställa utmätning och försäljning af utmätt lösegendom, då de derom af
fordringsegare anlitades. Under 1888 års riksdag väcktes af herrar J. A.
Andreason och M. Andersson i Stigen motion i samma syfte, men som äfven

11

Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.

då afslogs. Lagutskottet har båda gångerna för sitt, afstyrkande åberopat
det särskilda utskottets vid 1877 års riksdag afgifna utlåtande öfver det
förslag till ny utsökningslag, som af Kong! Maj:t dä framlades, deri utskottet
bland annat anför: »att den valrätt, utmätningssökanden skulle ega, innebär
ej heller tillräckligt korrektiv i detta hänseende, ty det är ej blott utrnätningssökandens
utan äfven gäldenärens och andre rättsegandes intresse, som
måste bevaras.» Mig synes att så val utmätningssökandens, gäldenärens och
andre rättsegandes intressen mycket bättre bevaras, om utmätning och försäljning
af lösegendom kan ske på ett sådant sätt, att det minsta möjliga af
tillgångarne åtgår till utmätnings- och försäljningskostnader; det kan väl icke
med skål sägas att det ligger i någondera partens eller allmänhetens intresse
att en, vare sig rik eller fattig, skall betala stora kostnader för utmätning
eller försäljning af utmätt lösegendom och att detta sålunda helst bör ske
till de högre aflönade tjenstemännen. Det måste vara påtagligt att dessa
kostnader för förrättningen blifva betydligt mindre, om länsmännen, som ju
hafva mycket mindre distrikt än kronofogdarne, verkställa dem; och för betryggande
af rättsegarnes säkerhet torde dessutom vara skäl ålägga länsmännen
att ställa lika hög uppbördsborgen som kronofogdarne, ett åläggande,
som jag är förvissad dessa både vilja och kunna fullgöra, helst de redan nu
ganska allmänt måste ställa enahanda borgen till fogdarne, om de skola erhålla
deras förord till förordnande och befordran, hvadan på detta sätt den
fara lagutskottet förliden riksdag uttalade blefve undanröjd.

Om Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de olika länen begagnade sig
af den rätt 4 § utsökningslagen dem medgifver, »att förordna länsmän eller
annan lämplig person att på eget ansvar verkställa utmätning,» så vore nog
det öfverklagade hjelpt, men som det sig visat att i hela riket högst få
personer erhålla sådant förordnande, ja i en hel del vidsträckta län icke en
enda, synes mig den föreslagna ändringen af högsta behof påkallad.

De andra af utskottet anförda skälen mot den föreslagna ändringen
bär jag dels vederlagt i min ofvan åberopade motion och dels i mitt anförande
till protokollet förliden riksdag, (Band I, häft. 13, sid. 23), som jag
äfven nu åberopar.

Med stöd af detta och hvad jag nu vördsamt anfört, får jag föreslå,
det Riksdagen beslutar:

att 2 § i utsökningslagen den 10 augusti 1877 måtte
ändras och erhålla den lydelse, att länsmännen, hvar inom
sitt, distrikt, må ega rättighet verkställa utmätning och försäljning
af utmätt lösegendom, då de derom af fordringsegare
anlitas.

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 163.

Under förutsättning af motionens tillstyrkande anhålles vördsammast,
att lagutskottet ville formulera den lydelse i utsökningslagen, som af ändringen
blir eu nödvändig följd.

Stockholm den 27 januari 1890.

J. Bromée.

Häruti instämma:

J. P. Jönsson.	S. M. Olsson. Magnus Andersson från Elfsborgs län.
C. T. Lind.	J. A. Andreason.

I:o 163.

Af herr J. Andersson i Baggböle, om inskränkning i gift mans
rätt att, utan hustruns samtycke, ingå borgen.

Bland de ^förbindelser, hvilka personer bär i landet ikläda sig, finnas
väl näppeligen några af sa ensidig natur och ofta af så förderfligt ingripande
och icke blott i den enskildes utan i hela ortens ekonomi, som borgensförbindelser
för penningeförsträckningar.

Då jag nämner, att dessa förbindelser; äro af ensidig natur, menar
jag dermed, att den som ikläder sig sådan förbindelse, åtager sig blott förpligtelse!'',
utan^ att derför hafva haft eller erhålla någon förmån, samt att
resultatet af sådan förbindelses ingående ofta varder det, att då den, som