Motioner i Andra Kammaren, N:o 161

Motion 1891:161 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.

21

N:o 161.

Af herr A. GÖrailSSOll, om ändrad lydelse af § 11 i gällande
bevillningsförordning.

Vid 1889 års riksdag väckte jag eu motion (n:o 161) om förändring
af § 7 i bevillningsförordningen, i syfte att inkomst af kapital skulle
beskattas tyngre än inkomst af arbete.

Denna motion, i hvilken jag föreslog att bevillning för inkomst af
kapital skulle erläggas med två för hundra af inkomstbeloppet, blef då
af bevillningsutskottet afstyrkt, och som skäl för sitt afstyrkande anför
utskottet, »att, då allmänna bevillningen ligger till grund för kommunalbeskattningen
samt denna i sin ordning för den kommunala rösträtten,
ett bifall till motionärens förslag skulle föranleda, bland annat, ej blott
att koinmunalutskylderna för kapitalets egare fördubblades, utan äfven
att desses kommunala rösträtt i samma grad komme att ökas, något
som motionären ej torde hafva åsyftat». På grund häraf hemstälde
utskottet, att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,
och denna hemställan bifölls af Riksdagen.

Utskottets antagande, att jag ej skulle hafva åsyftat att för kapitalets
egare öka kommunala rösträtten i samma grad som desses kommunalutskylder
komme att ökas, är icke vigtig. Jag har mycket väl insett
att det ena icke kan ske utan det andra, men jag anser ingen fara
ligga deri för den komunala sjelfstyrelsen, utan är det förnämligast de
stora aktiebolagen samt större fabriksegare och godsegare, som kunna
menligt inverka på nämnda sjelfstyrelse genom sitt stora fyrktal. Till
stöd för denna min åsigt kan äfven åberopas sammandrag öfver bevillningen
för år 1889, enligt hvilket inkomst af kapital utgör 26,747,290
kronor, då inkomst af rörelse eller yrke eller eljest utgör 230,943,433
kronor. Deraf kan man finna, att inkomst af kapital spelar en jemförelsevis
obetydlig rol i afseende på den kommunala rösträtten, mot inkomst af
rörelse m. m.

22

Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.

Då jag fortfarande hyser den åsigt, att kapitalets egare bör beskattas
något tyngre för sin inkomst deraf än arbetets idkare för sin inkomst
af arbetsrörelse eller yrke in. m., vågar jag å nyo framkomma med ett
förslag i sådant syfte, men då mitt förra förslag om höjning af bevillningen
för inkomst af kapital, med en för hundra af inkomstbeloppet,
ej lyckades vinna sympati, vill jag nu föreslå att det bevillningsfria
afdraget icke måtte komma någon till godo för inkomst af kapital, eller
ock alternativt icke för inkomst af kapital, då sådan inkomst uppgår till
1,200 kronor och deröfver. Jag kan icke finna något rimligt skäl för
att dessa kapitalister skola vara lika i behof af vare sig 450 eller 300
kronors afdrag som eu arbetare, hvilken förtienar 500 eller 1,200 kronor
per år.

Med hänvisning till de motiv jag i min ofvan åberopade motion
framhållit och på grund af hvad jag nu i korthet anfört, får jag derför
vördsamt föreslå,

att § 11 i gällande bevillningsförordning måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

§ 11-

Mom. 1. Bevillning för inkomst af kapital eller
arbete eger icke rum när den skattskyldiges sammanräknade
årsinkomster, deri inbegripna äfven hustruns,
understiga 500 kronor.

Uppgår inkomsten af arbete icke till 1,200 kronor,
äro 450 kronor, uppgår den till 1,200 kronor men icke
till 1,800 kronor, äro 300 kronor af inkomsten fria
från bevillning.

Det belopp, för hvilket o. s. v. (lika med nuvarande
lydelse).

Eller ock alternativt:

§ ID

Mom. 1. Bevillning för inkomst af kapital eller
arbete eger icke rum när den skattskyldiges sammanräknade
årsinkomster, deri inbegripna äfven hustruns,
understiga 500 kronor.

Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro
450 kronor af inkomsten af kapital och arbete fria
från bevillning.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.

28

Uppgår inkomsten af arbete till 1,200 kronor, men
icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor af inkomsten
fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket o. s. v. (lika med nuvarande
lydelse).

Och anhåller jag att bevillningsutskottet vidtager de förändringar i
taxeringslängdsformuläret och bevillningsförordningen i öfrigt, som för
vinnande af motionens syfte kunna anses erforderliga.

Stockholm den 29 januari 1891.

A. Göransson.