Motioner i Andra Kammaren, N:o 160 (Motion 1893:160 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 160.

N:o 160.

Af herr G. Svanberg, om restitution åt Göteborgs museum af
1,034 kronor 90 öre, utgörande erlagd tull för vissa af
nämnda museum från utlandet införskrifna konstverk.

Genom enskild inans, numera aflidne öfverste Paul Melins, offervillighet
har Göteborgs museum blifvit i tillfälle att med sina samlingar förena
en del gipsafgjutningar efter den antika plastikens mästerverk, hvilka afgjutningar
äro afsedda att ega. en tvåfaldig betydelse både som vanliga
museiföremål, utstälda, för den stora allmänheten, och såsom åskådningsmateriel
för föreläsningar i Göteborgs högskola.

Hela det af donatorn i två poster skänkta beloppet utgör kr. 10,000,
hvilka medel, så när som på en mindre återstod, blifvit använda för sitt
ändamål.

I september 1891 gjorde musei styrelse hos kongl. generaltullstyrelsen
framställning om tullfritt införande af ifrågavarande gipsafgjutningar, hvilka
icke kunnat inom landet erhållas, utan måste inföx-skrifvas från utländska
museers gipsafgjutningsanstalter.

I skrifvelse af den 26 oktober 1891 till tulldirektören i Göteborg
har kongl. generaltullstyrelsen emellertid meddelat, att kongl. styrelsen funnit
sig icke kunna till nämnda ansökning lemna bifall. Museum måste derför
för de till Göteborg ankomna försändelserna, af gipsafgjutningar erlägga
tullafgifter till ett sarmnanlagdt. belopp af 763 kr. 6 öre.

Samma år intog emellertid nationalmuseum ett antal gipsafgjutningar,
äfvenledes från utländska museers gipsafgjutningsanstalter. En ansökan,
att dessa gipsafgjutningar måtte såsom konstföremål tullfritt utlemnas, afslogs
af kongl. generaltullstyrelsen, och de påfördes en sammanlagd tull
efter 20 öre per kilogram af 404 kronor 20 öre.

Efter att hafva deponerat detta belopp hos vederbörande tullförvaltning,
anhöll nationalmusei nämnd hos Kongl. Maj:t, i underdånig skrifvelse
den 25 september 1891, att omförmälda gipsafgjutningar måtte, i likhet
med de föremål af samma slag, som förut inköpts för statens konstsamlingar
från utländska museers gipsafgjutningsanstalter, tullfritt införas och
den deponerade tullafgiften till följd deraf återbekommas.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 160.

Sedan kongl. generaltullstyrelsen häröfver afgifvit infordradt utlå
tände, förklarade Kongl. Maj:t den 4 december 1891, att de ifrågavarande
gipsafgjutningarna måtte tullfritt i riket införas.

På grund af detta utslag ingick Göteborgs musei styrelse den 14
mars 1892 till Kongl. Magt med underdånig framställning, att gipsafgjutningar
af här omfönnäld beskaffenhet, som komme att för Göteborgs
museum från utlandet till riket införas, måtte befrias från tullafgift i likhet
med de föremål af samma slag, som enligt kong], brefvet af 4 december
1891 blifvit. till statens konstsamlingar tullfritt införda, samt att den erlagda
tullafgiften af 763 kronor 6 öre för de redan till riket inkomna afgjutningarna
måtte få af kongl. tullverket till museum återbetalas.

Sedan kongl. generaltullstyrelsen på anfordran yttrat sig härom, afgjordes
detta ärende den 20 maj 1892, och fann Kongl. Maj:t dervid icke
skal att till den gjorda framställningen vare sig i ena eller andra afseendet
lemna bifall.

För ytterligare ett antal gipsafgjutningar af samma slag, införskrifna
för nämnda medel, har Göteborgs museum sedan erlagt i tull 271 kronor
84 öre. Det gör alltså för de hittills införda gipsafgjutningarna eu sammanlagd
tullafgift af 1,034 kronor 90 öre.

Kongl. Maj:ts båda sins emellan motsatta utslag gälla, såsom man af
det anförda finner, två i det mesta likartade ärenden. De till nationalmuseum
införda gipsafgjutningarna voro lika mycket eller lika litet konstverk
som de till Göteborgs museum införda. Andamålet var i båda fallen
helt och hållet detsamma och af rent allmän art. Skilnaden ligger deri,
att nationalmuseum är en statsinstitution och Göteborgs museum en kommunal
institution, samt deri, att gipsafgjutningarna i ena fallet införskrifvits
för statsmedel, i andra fallet på en enskild konstväns bekostnad.

Den senare omständigheten har väl knappast varit den afgörande;
det är ej sannolikt, att Kongl. Maj: t skulle hafva nekat tullfrihet för de af
nationalmuseum inköpta gipsafgjutningarna, derest nationalmuseum härvid
varit i tillfälle använda skänkta medel, utan man torde tvärt om kunna
antaga, att Kongl. Maj:t skulle deri funnit ytterligare skäl för en sådan
eftergift. Hufvudsakliga anledningen till de olika besluten är utan tvifvel
att söka deri, att det i ena fallet var fråga om en stats- och i andra fallet
om en kommunalinstitution, och borde den förra lättare komma i åtnjutande
af ifrågavarande förmån än den senare.

Annat skäl finnes ju icke att göra en dylik åtskilnad än det, att
staten i senare fallet afhänder sig en inkomst, i förra åter, så att säga,
ger med ena handen och tager med den andra.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 160.

Men detta skäl torde mer än uppvägas deraf, att kommunala institutioner
af sådant slag som den här ifrågavarande fullfölja kulturuppgifter,
som sammanfalla med motsvarande statsinstitutioners och hvilka
det bör ligga i statens intresse att på bästa sätt främja. I det offentliga
kulturarbetet inom samhället går staten främst; men dess bemödanden underhjelpas
af de kommunala sträfvandena i samma rigtning, hvarför det ej är
opåkallad!, att staten gynnar dem, der det kan ske utan dess större uppoffringar.

Hvad det här omnämnda fallet vidkommer, framstår såsom en särskild
anledning till tullfrihets beviljande, att de införskrifna gipsafgjutningarna
äro skänkta af enskild person och att tullen uppgår till så stort
belopp, att den motsvarar mer än en tiondedel af gåfvan. Efterskänkandet
af statens andel under sådana förhållanden kräfves af hänsynen dertill, att
lofvärd enskild frikostighet för allmänt ändamål må så oafkortad! som
möjligt komma detta ändamål till godo.

Slutligen synes svårligen någon olägenhet kunna uppstå deraf, att
ifrågavarande gipsafgjutningar, ehuru kopior, räknas för hvad de i sjelfva
verket äro, nemligen konstnärsarbeten, då deras ursprung från de utländska
konstmuseernas gipsafgjutningsanstalter utgör en borgen för denna deras
egenskap. Det är ock att märka, att här ej är fråga om konkurrens med
inhemsk tillverkning, då dessa inrättningar ju måste vara i närheten af de
stora skulpturmuseerna, hvilkas reproduktionsanstalter de hufvudsakligast äro.

På grund af det anförda hemställes,

att Riksdagen ville besluta, att till Göteborgs
museum skall återgäldas eu summa af 1,034 kronor 90
öre, utgörande erlagd tull för af nämnda museum från
utlandet införskrifna gipsafgjutningar af antika plastiska
konstvei’k.

Stockholm den 28 januari 1893.

(hitta/ Svanberg.

Uti motionen instämma:

Olof Melin. C. W. C o [länder. C. F. Winkrans.

A. F. Liljeholm. Aug. Wijkander. Henrik Hedlund.

Bill. till lUkul. Prot. 1863. 1 Sami. 2 A/d. 2 Band. 24 Häft.