Motioner i Andra Kammaren, N:o 15 (Motion 1874:15 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 15.

N:o 15.

Af Herr A. W. Wigardt: Om förhöjning af skjutslegan.

Klagomål hafva under en längre följd af år af de reservskjutsskyldige hemman
sinnehafvarne anförts öfver den börda dessa hemman i reservskjutsskyldigheten
hafva fått sig pålagd. Bevis för rättmätigheten af dessa klagomål lemna så väl
tyngden af detta onus, i förhållande till den ersättning, som för detsammas utgörande
bekommes, som ock den omständigheten, att en mängd motioner den ena
riksdagen efter den andra blifvit väckta, i ändamål att antingen få detsamma på
staten öfverflyttadt, eller, hvilket naturligen är det rättvisaste, betäckt genom en,
den verkliga kostnaden, så vidt möjligt vore, motsvarande förhöjning i skjutslegan.

Då det under nuvarande förhållanden, i min tanke, sannolikt icke skulle
kunna gå för sig att få nämnda skyldighet Överflyttad från jorden på statsverket,
ehuru densamma utan tvifvel, om den verkligen skulle befinnas vara ett medborgerligt
åliggande, borde åligga alla skattdragande medlemmar af staten, måste
jag således välja det andra af de nyss nämnda alternativen, eller förhöjning af
skjutslegan. Denna bör förhöjas så, att den så nära som möjligt motsvarar eller
utgör ersättning för värdet af den tid som för skjutsandet åtgår och det afbrott
i arbete eller den minskning i förtjenst af ett oafbrutet dagsarbete, efter i orten
gångbart pris, som vanligen beräknas, samt vidare minskningen i värdet af den eller
de hästar, som för skjutsningen användas, beräknadt efter det pris, hvarför de blifvit
köpta eller under förändrade förhållanden kunna inom landet inköpas. Att,
såsom nu är fallet, den skjutsskyldige skall, för att kunna fullgöra sin skjutsskyldighet,
äfven om han för sin egen räkning ej behöfver en sådan, endast och allenast
för de resandes beqvämlighet vara nödgad att skaffa sig häst för en kostnad
af 3 å 600 rdr, hemmanet må vara hur litet som helst, är, minst sagdt, en obillighet
och kan, åtminstone i förening med öfriga utgifter till staten och kom
munen eller en missgynnande skörd, försätta honom i ett ganska svårt ekonomiskt
betryck, från hvilket han mången gång ej lyckas befria sig, utan för hvilket han

Motioner i Andra Kammaren, ir;o 16.

måste duka under. Flertalet af de skjutsskyldige i den del af Småland, som jag
närmare känner till, hafva sig ålagdt att skjutsa omkring två mils väg, räknadt från
den ena gästgifvaregården till den närmast liggande, mot en skjutslega af inalles
1 rdr 60 öre, eu ersättning, som efter derstädes nu gångbara pris väl möjligen
lemnar valuta åt den körande, i fall den skjutsskyldige skall betala honom lega,
men alldeles icke för hästen.

På nu anförda skäl samt hänvisande i öfrigt till de grunder, som i förevarande
afseende finnas i vid föregående riksdagar i frågan väckta motioner och förda öfverläggningar,
föreslår jag vördsamt, att, för att, om icke helt och hållet dock i någon
mån, tungan af ifrågavarande åliggande må blifva afhjelpt,

skjutslega!! höjes, der entreprenad nu finnes, till 1 R:dr 50 öre,
och der entreprenad ej finnes, till 1 R:dr 20 öre per mil, nu
gällande vagnslega i begge fallen oberäknad.

Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.

Stockholm den 26 Januari 1874.

A. W. Wigardt.

N:o 16.

Af Herr Olof Nilsson: Om skjutsningsbesvär ris skiljande fr ån jord bruket,

samt om erforderliga medels anvisande för detta ändamål.

Riksdag efter riksdag har iuom representationen frågan om skjutsningsskyldigheten
blifvit väckt, alltid med föga, ofta med ingen framgång, och likväl återkommer
den alltjemt med ständigt ökad styrka! Hvarföre? Emedan medvetandet om
rättvisan af en sak upprätthåller modet och skänker krafter att återvinna hvad