Motioner i Andra Kammaren, N:o 159 (Motion 1901:159 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

W:o 159.

Af herr David Bergström, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående sådan ändring i gällande grunder för
valrätt till Andra Kammaren, att flyttning från en
kommun till en annan ej må medföra förlust af
valrätt till kammaren.

Det är en gängse regel, att en medborgare, för att vara politiskt
röstberättigad a en ort, maste sedan viss, i lagen föreskrifven tid haft fast
bostad derstädes. Sa kräfves det i de flesta länder såsom vilkor för politisk
rösträtt att vara bosatt inom valkretsen vid tiden för vallängdens årliga
uppgörande. I vissa länder fordras det, att inflyttningen skall ha
skett sex manader före vallängdens upprättande. Danmarks grund- och
vallagar säga senast ett ar före valdagen. I några länder, såsom i Tyska
riket och Schweiz, afslutas vallängderna några få dagar före valet, hvadan
inflyttningen till valkretsen der kan ha skett helt nyligen. Ja, i Schweiz
ega äfven^ de, som tillfälligtvis vistas i en valkrets, att der utöfva politisk
rösträtt pa samma vilkor som de bofasta männen, nemligen att vara uppförda
i vallängden, och denna afslutas icke förr än tre dagar före valet.

Inom vissa andra länder, och bland dem Sverige, är ett ganska strängt
flyttningsstreck uppdraget, och detta gäller icke allenast valkretsen, utan
det fordras att sedan viss tid vara bosatt just inom den kommun i valkretsen,
der den politiska rösträtten skall utöfvas. Man må nu vara hur
stor vän af politiska gränsstreck som helst, så lär det dock bli svårt att
uppvisa någon rimlig grund för en dylik bestämmelse, hvilken kan från
politisk rösträtt för längre eller kortare tid utesluta en person, som råkar
byta om bostad inom en valkrets, der han förut är politiskt röstberättigad.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

Det svenska flyttningsstrecket är emellertid ännu strängare än någonstädes
annars. I Sverige kräfves det nemligen icke allenast att vara bosatt,
d. v. s. lagligt roantalsskrifven, inom den kommun, der den politiska
rösträtten skall utöfvas, utan äfven att der ega kommunal rösträtt. Och
det är en lång omgång i regeln för en nyinflyttad person, innan han hinner
dit. Medan t. ex. i Preussen en nyinflyttad person sex månader efter
inflyttningen kan bli politiskt röstberättigad inom kommunen, får hos oss
flertalet af de inflyttade vänta i 1—2 års tid, innan de kunna få kommunal
och politisk rösträtt.

Det kan nu icke förnekas, att det ligger en orättvisa i att alldeles
beröfva en medborgare hans politiska rättigheter för en tid, derför att
han flyttar från en ort till en annan, och denna orättvisa minskas icke
deraf att det är de små inkomsttagarne, som mest af alla drabbas af flyttningsstrecket.
Då riksdagsordningens bestämmelser om valbarhet till Andra
Kammaren grunda sig på bestämmelserna om valrätten, medför flyttningsstrecket
äfven eu ytterligare skärpning af det bostadsband, hvarigenom
valbarheten till nämnda kammare blifvit begränsad. Det gifves ju exempel
på att riksdagsmän, som i många år åtnjutit valkretsens förtroende,
för en tid förlorat sin valbarhet derstädes endast och allenast derigenom,
att de flyttat till en annan kommun i samma valkrets. Ingen lär bestrida
det barocka häri, och det vore gifvetvis önskligt att åstadkomma en rättelse
äfven på detta område.

För att i nu berörda afseenden söka få till stånd en grundlagsändring,
tillät jag mig i fjol väcka en motion, hvari jag alternativt föreslog, att
Riksdagen skulle såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling
antaga ett af mig framlagdt förslag till ändrad lydelse af §§ 17 och 19
riksdagsordningen eller ock besluta en skrifvelse med anhållan, att Kongl.
Maj:t ville snarast möjligt till Riksdagen inkomma med förslag till sådan
ändring af riksdagsordningen, att de påpekade missförhållandena måtte
undanrödjas. Det af mig framlagda förslaget till ändrad lydelse äf §§ 17
och ] 9 riksdagsordningen afsåg, att valberättigad, som flyttar från en kommun
till en annan, skulle i den förra kunna få behålla sin valrätt —
och eventuelt sin valbarhet — till dess han hunnit erhålla valrätt inom
den senare.

Konstitutionsutskottet förklarade sig dela min uppfattning, att en ändring
i hithörande stadganden vore af behofvet pakallad, och yttrade
härom bl. a. följande: »Att en persons valrätt och valbarhet till Riksdagens
Andra Kammare kunna göras om intet enbart pa grund af den

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

omständigheten, att personen i fråga flyttar från en kommun till annan, måste
enligt utskottets uppfattning anses innebära en afsevärd oegentlighet, hvilken
blifver särskildt påfallande i sådana händelser, der flyttningen egt rum
mellan två inom samma valkrets belägna kommuner, och, såsom motionären
erinrat, saknas ej exempel på, att en persons valrätt och dermed ock
hans valbarhet af sistberörda anledning för en tid upphört. Äfven om
det må med skäl antagas, att sådana fall icke kunna blifva synnerligen
talrika, är enligt utskottets åsigt en lagändring i motionens syfte likväl
särdeles önskvärd, då det icke synes vara med rätt och billighet öfverensstämmande,
att ett förhållande af så pass underordnad betydelse som en
förändring i afseende å boningsorten skall få inverka på utöfningen af
de vigtigaste medborgerliga rättigheter.»

I fråga om sättet för frågans slutliga lösning sammanföll deremot
icke den mening, jag framstäf, med konstitutionsutskottets. »Det kunde
måhända ifrågasättas», yttrade utskottet, »huruvida icke i stället valrätten
inom den senare kommunen (den kommun, till hvilken en i annan kommun
valberättigad flyttar) skulle kunna inträda tidigare, än nu är fallet.»

Med afseende å den närmaste åtgärden i ärendet fann sig konstitutionsutskottet
emellertid böra i hufvudsak tillstyrka det af mig föreslagna, andra
alternativet, en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning
och förslag i ämnet.

Då denna konstitutionsutskottets mening vid sistlidne riksdag vann
fullständig tillslutning från den ena kammaren och i den andra understöd
af en betydande minoritet — 49 röster mot 51 — och då det ifrågavarande
reformbehofvet alltjemt qvarstår, tillåter jag mig härmed hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i gällande bestämmelser
rörande grunderna för valrätt till Andra Kammaren,
att enbart den omständigheten, att en valberättigad
person flyttar från en kommun till en annan, ej må
beröfva honom valrätt till Andra Kammaren.

Stockholm den 5 februari 1901.

David Bergström.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 48 Häft.