Motioner i Andra Kammaren, N:o 159 (Motion 1896:159 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

N:o 159.

Af herr J. Johnsson i Bollnäs, med förslag till lag angående åtgärder
till åstadkommande af förbättrad skogsvård.

För dem, som icke utan bekymmer för framtiden kunna åse, huru
ringa uppmärksamhet hittills egnats den på vårt lands ekonomiska utveckling
så djupt ingripande frågan, som vården af våra skogar innebär,
lärer denna fråga icke kunna lemnas ur sigte, och jag anser mig derför
böra förnya min vid förlidet års riksdag väckta motion om åtgärder för
införande af en förbättrad skogsvård.

Se vi på frågans historiska utveckling inom riksdagen, så finna
vi, att det öde, som drabbat åtskilliga förslag, afseende att förekomma
missbruk eller öfverdrifven afverkning af skog, icke berott på bristande
intresse för frågan, utan fast mera derpå, att olika meningar gjort sig
gällande om de grunder, hvarpå ett ordnadt skogsbruk bör byggas, och
om en så kallad dimensionslag skulle vara verksammast och ur nationalekonomisk
synpunkt att föredraga, eller trakthuggningsprincipen med
obligatorisk skyldighet att sörja för återväxt borde göra sig gällande.
Mot den förra har ur forstlig synpunkt anmärkts, att dimensionsafverkningen,
oafsedt den inskränkning i den enskildes rätt att fritt förfoga
öfver sin egendom, som deraf blefve en följd, skulle störande inverka
på de qvarstående trädens trefnad och vara för skogsföryngringen hinderlig,
enär i de slutna bestånd, som den bättre skogsjorden frambragte, föryngringen
ej kunde försiggå, hvarförutom, om blädningssystemet måste
tillämpas, torka uppstår i granbestånden. Emot det sist nämnda åter har
erinrats, att trakthuggning med deraf följande skogssådd eller plantering
alstrade, i qvalitativt hänseende, ett dåligt skogsbestånd, och att kostnaderna
stälde sig så ogynsamma med hänsyn till det resultat, som
deraf kan påräknas, att skogssådd eller återplantering endast kunde
ifrågakomma å begränsade områden.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

Af en noggrann undersökning af de skäl, som sålunda anförts till
förmån för å ena sidan blädningssystemet och å andra så kallad trakthuggning
efter indelad hushållningsplan, framgår, att frågan, huruvida
den ena eller andra metoden bör tillmätas företrädet, helt och
hållet är beroende på lokala förhållanden och beskaffenhet af den befintliga
skogstillgången.

Egare af skogsmark med god växtlig ståndskog af olika årsklasser
och täta bestånd torde vinna det i ekonomiskt afseende förmånligaste
resultat genom tillämpning af blädningssystemet, då deremot skogsmark
med hufvudsakligen äldre skogsbestånd och smärre förkrympta träd ej
kan lemna afsevärd afkastning förr, än ordnad trakthuggning införts och
skogssådd eller plantering egt rum.

Häraf framgår, att obligatoriska föreskrifter om vården af de enskilda
skogarna icke kunna, vare sig dessa föreskrifter gå i ena eller
andra rigtningen, genom lag fastställas, utan att den enskildes rätt att
på bästa sätt tillgodogöra sig skogens afkastning varder kränkt. Det
torde nemligen icke kunna förnekas, att en väl ordnad skogsvård icke
allenast låter väl förena sig med, utan till och med betingar successiv
utverkning äfven af ungskog och att genom en sådan utverkning, förutsatt
att det afverkade får fritt disponeras, lemnas ett icke oväsentligt
bidrag till skogens afkastning. Det kan följaktligen icke vara med
sunda lagstiftningsgrundsatser förenligt att, till förekommande af öfver -klagade enskilda missbruk, genom allmänna påbud inskränka den lofvärda
omtanken att på bästa sätt tillgodogöra sig värdet af smärre dimensioner.

Men om den grundsats är rigtig, att den enskilda skogsegaren bör
ega frihet att, efter hvarje orts förhållande och i öfrig!, på det sätt, som
förmenas lemna största möjliga afkastning, vårda sin skog, så följer ej
deraf, att missbruk i större utsträckning bör få ohejdad t fortgå till skada
för en orts framtida utveckling.

Det har vid öfverläggningar i frågan framhållits, att för åtskilliga
delar af landet någon lag angående skogsvård icke vore behöflig och att
en sådan lag ej kan så affattas, att den kan lämpa sig för de olika förhållanden,
som äro rådande i skilda delar af landet. Häremot tillåter
jag mig erinra, att då lagen är tillämplig endast vid förekommande missbruk
och sköfling af äfven växande ungskog till försäljning och i öfrig!,
afsedd att, väcka intresse för återväxt, torde den gagna genom sin tillvaro,
äfven der behofvet, deraf ej hittills i högre grad gjort sig
gällande.

Bih. till Rik&tl. Rrot. 18%. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band 30 Iläft.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 15!).

I afseende på frågan om de tvenne syftemål, lagen skulle, efter
den enes eller den andres mening, hafva att fylla, har erfarenheten
på Gotland ådagalagt, att den ursprungliga lagen, som ej kunde hindra
sköflingen förr än det i regel var för sent, utan i hufvudsak hade till
syfte, att den som afverkade jemväl skulle hafva till åliggande att sörja
för återväxt, icke verkade på ett tillfredsställande sätt. Af denna anledning
har också emot ett dylikt förslag, afsedt för andra delar af
landet, med skäl anmärkts, att det icke hindrade en skogssköfling, utan
först grepe in, sedan det vore för sent. Der missbruk af större omfattning
föreligger, bör förbud att afverka träd under en viss dimension
kunna påbjudas. Denna dimension torde, jemväl med afseende å
trädets fröbarhet, kunna bestämmas till sjutton centimeter på fyra meters
afstånd från marken. Om den gröfre skogens afverkuing lemnas helt
och hållet fri, borde lagen ej blifva mottagen med ovilja eller vålla
olägenheter för dem, som vårda sin skog.

Att kommunalskogar icke bildats i större utstäckning än som
egt rum borde, så vidt tillgångar dertill kunna beredas, söka godtgöras
genom inköp i skilda delar af länen af skogsmarker, som för framtiden
kunde blifva till stort gagn för länens invånare. Dessa skogsmarker
borde ställas under offentlig kontroll och således utgöra eu båtnad och
trygghet för det framtida skogsbeståndet.

Skall afsevärda resultat vinnas, erfordras emellertid tillgång å
medel, och sådana torde lämpligen erhållas genom en afgift å trävaror
och pappersmassa som utföres. Att en sådan afgift i sista hand drabbar
skogsegaren, som får vidkännas en motsvarande minskning i priset å
virke, kan ej förefalla oegentligt, då denna afgift uteslutande användes
till skogsegarnes eget bästa, och i likhet med domänstyrelsen anser jag
någon tvekan om eu sådan afgifts befogenhet på grund af det anförda
ej böra hysas, så mycket mindre som ett inskördande af de nuvarande
skogstillgångarne utan någon som helst uppoffring för det framtida
skogstillståndet måste, hvad ock redan mångenstädes inträffat, medföra
minskad produktionsförmåga i fråga om råämnet för landets förnämsta
exportvara, till skada för såväl den enskilde skogsegaren som för hela
landet.

Med anledning häraf och med åberopande af de skäl, som i motion
n:o 128 vid förlidet års riksdag anförts, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen för sin del måtte antaga följande
lag angående åtgärder till åstadkommande af en förbättrad
skogsvård.

Motioner i Andra Kamma)nn, N:o 15.9.

§ i Varder

till skogsvård egnad mark för annat ändamål än för odling
till åker eller äng eller annat likartad! ändamål af jordens egare
eller innehafvare eller med hans lof och minne af annan sköflad eller
förödd, utan all hänsyn till ståndskogens framtida bestånd, och sker
det icke till följd af föreläggande vid laga skifte eller annat tvång,
då eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet att, der så nödigt
pröfvas och betryggande åtgärder för skogens återväxt ej varda vidtagna,
vid vite förbjuda, att träd, som fyra meter från marken ej hålla
i genomskärning sexton centimeter, barken Oberäknad, må å ifrågavarande
hemmans eller egendoms till skogsbruk häfdade mark tills
vidare för annat än husbehof afverkas.

Har förbud för afverkning å skog meddelats, och visar ej egarfen
eller innehafvare!], att betryggande åtgärder för skogens återväxt blifvit
vidtagna, ege Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreskrifva de åtgärder,
som böra af egaren vidtagas för vinnande af eu tillfredsställande återväxt.

§ 2.

Visar egare eller innehafvare af skog, hvilken enligt § 1 blifvit
under förbud stöld, att ändamålsenliga åtgärder för skogens återväxt
blifvit vidtagna å den afverkade marken, eller att de orsaker, som
föranledt förbudet, icke längre finnas, varder det meddelade förbudet
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande återkalladt; dock åligger egaren
af skogen att deråt egna den vård, som för nämnda ändamål nödig är,
vid äfventyr att förbudet eljest förnyas.

Hvad nu är sagdt om skogens egare gälle, då skogen på grund
af arrende eller annat aftal af annan inuehafves, äfven för innehafvaren.

§ 3.

Finner kommunalnämnd, skogstjensteman eller allmän åklagare
skogsförödelse vara för handen, såsom i § 1 sagdt är, eller att hvad i
§ 2 stadgas icke behörigen iakttages, göre derom anmälan hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande.

Sker sådan anmälan eller förekommer eljest anledning till vidtagande
af åtgärd, som i § 1 eller § 2 föreskrifvits, då skall Kongl.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

Majits befallningshafvande låta genom de i § 4 omförmälda gode män
förhållande^ på stället undersöka, hvarom egaren af skogen bör förut
underrättas, och ingifve gode männen till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förslag om de åtgärder, hvilka anses böra vidtagas. Kongl.
Maj:ts befallningshafvande infordre egarens eller innehafvarens af skogens
förklaring och meddele derefter sitt beslut. Dock ege Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, derest omständigheterna dertill föranleda, att, sedan
undersökningsinstrumentet inkommit, innan slutligt utslag meddelats, på
sätt i § 1 sagdt är, tills vidare vid vite förbjuda afverkning å ifrågavarande
mark.

Kostnaden för sådan undersökning skall, då skogen, på sätt i
denna förordning sägs, varder under förbud stäld, godtgöras af den,
som finnes hafva gjort sig skyldig till öfverdrifven afverkning, men
eljest äfvensom då tillgång hos denne saknas af länets skogskassa.

§ 4.

De gode män, hvilka hafva att verkställa den i § 3 loreskrifna
undersökning, förordnas, på förslag af kommunalstämman, af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande för eu tid af två år.

I fråga om kallelse å gode marinen samt dem tillkommande ersättning
galle hvad om skifteB gode män stadgadt är.

§ 6.

För export af trävaror till utrikes ort äfvensom till Norge erlägges
en exportafgift, dels för oarbetade, sågade, hyflade eller tillhuggna
trävaror, tio öre per kubikmeter, dels för exporterad trämassa,
åttio öre för kemisk massa och fyratiofem öre för mekanisk massa,
allt per ton.

§ 7.

Den i § 6 omförmälda afgift uppbäres af vederbörande tullmyndigheter
och inlevereras till finansdepartementet; och varda medlen af
nämnda departement fördelade på de olika länen efter den virkesmängd,
som för den utförda produkten blifvit inom de skilda länen afverkad.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

§ 8-

Inom hvarje län tillsattes en styrelse, bestående af landshöfdingen
som ordförande och två af landstinget för en tid af två år utsedde
ledamöter.

Styrelsen har till uppgift dels att befordra skogskultur inom
länet, dels att utse personer, som leda och kontrollera skogssådd, plantering
och kulturarbete, dels, så långt inflytande afgifter förslå, inom
skilda delar af länet söka förvärfva skogsmarker för bildande af läusallmänningar,
hvilka ställas under domänstyrelsens vård.

§ 9.

Afkastningen af inköpta skogsmarker geuom skogsalsters försäljning
fördelas på kommunerna inom länet efter taxeringsvärdet å jordbruksfastighet.

§ io.

öfver skogskassans medel och förvaltning aflemnar styrelsen, före
mars månads utgång, redovisning för det sistförflutna året.

t Sedan redogörelsen granskats af tvenne revisorer, som jemte ett
lika antal suppleanter årligen väljas af landstinget, meddele landstinget
styrelsen, der anledning till anmärkning ej förekommer, ansvarsfrihet.

i ii.

Afverkas skog, som enligt § 2 är under förbud stäld, vare virket
till länets skogskassa förbrutot.

§ 12-

Åtal för öfverträdelse af denua lag tillkommer skogstjensteman,
allmän åklagare och de enligt § 4 tillsatte gode män.

§ 13-

Vite, som enligt denna lag ådömes, tillfaller länets skogskassa.

Motioner i Andra Kammaren, AV o lä''J.

§ 14.

De», som icke åtnöjes med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut i de mål, hvarom bär ofvan sägs, eger att deröfver hos Kongl.
Maj: t föra klagan inom fyra ti ofem dagar efter det han af beslutet erhöll
de!, dagen då det skedde likväl oräknad; dock lände beslutet till efterrättelse
intill dess att högre myndighet annorlunda förordnat.

§ 15.

Närmare föreskrifter om de uppgifter, som, för beräkning af den
inom skilda län för export afverkade virkesmängden, kunna vara erforderliga,
samt om sättet för afgifteris uppbörd, utfärdas af Konungen.

§ 10-

Denna lag är ej tillämplig på Gotlands, Vesterbottens och Norrbottens
län, utan gäller hvad för detta län särskilt är stadgadt.

Skulle förevarande vördsamma framställning ej vinna bifall, vågar
jag som alternativ yrka,

att Riksdagen måtte för sin del antaga förslaget
att gälla för Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands
och Jemtlauds län.

Med begäran om remiss till lagutskottet, anhålles vördsamt, att,
om utskottet finner syftningen af här framstälda förslag rigtig, men
ej i allo gillar ordalagen, äfvensom den af domänstyrelsen, i förslag
till lag, angående åtgärder till förekommande af förödelse af ungskog,
den 18 februari 1895, intagna bestämmelse, att såsom ungskog räknas
inom södra delarne af landet sådan skog, som ej uppnått fyratio års
års ålder, inom Kopparbergs och Gefleborgs län femtio år, samt inom
Vesternorrlands och Jemtlands län sextio år, vara att föredraga framför
den af mig föreslagna minimidimension, som kunde utgöra föremål för
förbud, utskottet då ville vidtaga af förhållandena möjligen påkallade
förändringar, endast det med motionen afsedda syftet vinnes.

Stockholm den 27 januari 1896.

J. Johnsson.

I motionens syfte instämmer

Olof Jonsson i Hof.