Motioner i Andra Kammaren, N:o 159 (Motion 1891:159 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

N:o 159.

Af herr Å. V. Ljllllg''llia.11, om beviljande af statsanslag till betäckande
af telegrafverkets skulder för telefonanläggningar
och om utarbetande af plan för telefonväsendets utveckling.

Under erkännande af »att först med anläggningen af ett samtliga vigtigare
orter inom landet förbindande telefonnät full nytta varder för samfärdseln
dragen af den storartade uppfinningen af telefonen» äskades af Kongl.
Maj:t och beviljades af Riksdagen år 1889 ett anslag af 750,000 kronor,
att under 1890 1894 utgå med 150,000 kronor om året, för utförandet

af några bland de för ändamålet nödiga linierna såsom en början till ett
blifvande »fullständigt telefonsystem, omfattande hela riket». Såsom en
sjelfklar följd häraf borde, tyckes det, innan eller åtminstone samtidigt
med att ytterligare anslag äskades, hafva till Riksdagens pröfning framlagts
en på saklig utredning grundad plan för ett sådant telefonsystems
åstadkommande, med angifvande icke blott af de anläggningar, som för
tillfredsställandet af allmänna rörelsens kraf äro af nöden, utan äfven
af de vilkor, som de särskilda orterna eller personerna hafva att underkasta
sig för att blifva delaktiga af den stora förmån, ett dylikt väl planlagdt
telefonsystem tydligen måste medföra. Allmänna rättsmedvetandet
fordrar nemligen att fullgiltiga skäl men icke ur striderna mellan enskildes
och telegrafverkets företagsamhet framgången ensidighet och godtycklighet
skola få bestämma den förestående utvecklingen af landets
telefonväsende, hvilken utveckling ju icke bör få snedvridas till följd af
ett på. grund af de förhållanden, under hvilka telegrafverkets telefonnät
kommit till stånd, missrigtadt sträfvande hos samma verk. Affärsvinst
bör nemligen ej hos en hela riket afseende statsanstalt för ett så vigtigt
slag af samfärdsel som telefonen få vara den bestämmande och ledande
principen, och ej heller får en sådan anstalt röja en tydlig afvoghet mot

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

vissa trakter och förkärlek för andra, enär främjandet af näringslifvets
utveckling genom det rättvisa tillgodoseendet af allmänna rörelsens billiga
kraf inom så vidt möjligt hela landet ju bör vara en dylik anstalts
egentliga ändamål.

Att sjelfva sättet, att söka ernå ett »fullständigt, hela riket omfattande
telefonsystem» hufvudsakligast genom att låta statens telegrafverk
upplåna de för ändamålet behöfliga men af Riksdagen icke beviljade medlen
emot för landets statslån visserligen vanlig ränta, men med en jemförelsevis
helt kort amorteringstid, icke är det bästa, torde vara lätt att
inse. Telegrafverket tvingas nemligen genom just detta sätt för det önskliga
telefonsystemets åvägabringande att allt för mycket afse den snarast
möjligt tillgängliga afkastning^! af de för de sålunda upplånta medlen
anlagda eller inköpta telefonlinierna. Ur statsrättslig synpunkt kan det
heller icke anses rigtigt, att Riksdagen, på sätt hittills gemenligen skett
med hänsyn till statens telefonväsende, undanhålles den del af den Riksdagen
grundlagsenligt tillkommande rätten att erhålla redogörelse för
»statsverkets tillstånd i alla dess delar» och att »pröfva statsverkets behof»,
som afser just ifrågavarande med upplånta medel anskaffade telefonanläggningar.

På grund af hvad sålunda anförts, får jag alltså hemställa,

det måtte Riksdagen dels efter utredning med förslag
af statsutskottet anslå nödiga medel till betäckande
af de skulder, telegrafverket åsamkat sig för inköp eller
utförande af telefonanläggningar, dels i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla om framläggandet af en fullständig
plan för den blifvande utvecklingen af statens telefonväsende.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1891.

Axel Vilh. Ljungman.

Bill. till Rikad. Prat. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2,5 Höft.