Motioner i Andra Kammaren, N:o 159 (Motion 1869:159 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

N:o 159.

Af Herr Z. Grrape: Angående förändrade bestämmelser i afseende å
kompetens till åtskilliga tjenster inom Norrbottens län.

Éliutu det i allmänhet är en rättvisans fordran, att det inom ett land i
dess lagar fastställda rätts- och förvaltningsväsende skall vara lika bindande för
•.illa, kan likväl denna grundsats sällan fullständigt genomföras på don rena förvaltningens
område. Der verkliga olikheter förekomma i de förhållanden och förutsättningar,
från Indika den allmänna regeln hemtat sin grund och sitt motiv, måste
ock denna regel undergå lämpliga ändringar och jemkningar, för att det ändamål,
som regeln i allmänhet åsyftar att befordra, äfven må kunna uppnås i fråga om
de särskilda förhållandenas krets.

Denna anmärkning eger giltighet äfven i hvad angår föreskrifterna om den
förmåga och de egenskaper, som de höra innehafva, hvilka såsom Statens tjensteman
städse komma i omedelbar beröring mod don inom deras tjensteområden boende
befolkning. Att sådana tjensteman böra kunna förstå i''.och tala den befolknings
språk, hvars rätt och välfärd de skola vårda och söka befordra, är en så naturlig
fordran, att frånvaron af särskild positiv föreskrift derom endast torde kunna förklaras
derigenom, att en sådan föreskrift ansetts vara alldeles öfverflödig. Man
har ej funnit behöfligt särskildt föreskrifva, att i det Svenska samhället en dess
embetsman skall kunna tala Svenska; men man har dervid på samma gång förbisett,
att inom det Svenska samhällets område kommuner eller enklaver finnas,
hvilkas befolkning af finsk stam endast förstår och talar finska, och hvilkas språk
de der anställde tjensteman således äfven borde kunna förstå och tala. Exempelvis
må i detta hänseende nämnas Neder-Torneå, Carl Gustafs, Öfver-Torneå, Pajala
m. fl. i nordliga delen af Norrbotten och Lappmarken belägna kommuner, der befolkningen
uppgår till emellan 16 och 17,000 personer, och der den aldra största
delen endast är det finska tungomålet mägtig.

Obestridligt är, att på kommunernas rätt, välfärd och trefnad stort inflytande
utöfvas af dem, hvilka i egenskap af prester, läkare, domare, kronofogdar,
häradsskrifvare eller länsmän äro satta att vårda och handhafva hvad till upprätthållande
af dessa mindre samhällens rätt, sedlighet och gemensamma bästa hörer,
och att dessa lärare och tjensteman skulle kunna dervid utveckla en i ännu högre

Motioner i Andra Kammaren, N:o lo'').

mån gagnelig'' verksamhet, om de omedelbart kunde med menige man meddela sig
på det språk, som denne förstår och talar, torde ej behöfva närmare bevisas; men
för att i nämnda trakter kunna till dessa olika embeten och tjenster befordras,
der för öfrigt erforderlig kompetens kan ådagaläggas, är det ej för andra än prester
•Moreskrifvct, jemte det att det äfven i afseende å länsmän är öfligt, att sökande
dertill skola ega så fullständig kännedom af finska språket, att de derpå må
kunna obehindradt meddela sig med allmogen. Deraf blifver en följd, att de för
sådant ändamål måste anlita tillfälliga tolkar, som måhända stundom sakna både
god förmåga och god vilja att sannt och riktigt återgifva de vexlade orden, ehuru
af dessas rätta och sanna uppfattning ofta en persons välfärd kan bero.

Huruledes af ett sådant, i så många afseenden beklagligt, förhållande mångfaldiga
anledningar till misstroende, missuppfattning af förhållandena, missnöje och
otrefnad kunna uppstå, är lätt att inse; och i hög grad önskligt vore det derföre,
att sådana anledningar måtte varda aflägsnade och undanröjda. Sättet att åstadkomma
detta ligger nära förhanden, och skulle bestå deruti, att formlig föreskrift
blefve meddelad, att sökande till nämnda slags tjenster inom de finska talande
nordliga delarne af riket borde, för att till dessa tjenster anses kompetenta, genom
bevis styrka sig vara inägtiga af finska språkets talande och skrifvande, eller åtminstone,
att de sökande, som visade sig innehafva denna förmåga, förklarades böra
framför sina möjliga medsökande komma i åtanka vid berörda tjensters besättande.

Om också ej alla olägenheter af anförda förhållande genom så beskaffade
föreskrifter kundo antagas blifva afhjelpta, skulle dock väsendtligt mycket i sagda
afseende derigenom blifva vunnet; och har jag derför i min egenskap af ombud i
denna Kammare för dessa nordliga bygder ansett mig genom denna motion böra å
omförmälda mycket ofördelaktiga förhållanden påkalla vederbörandes höga uppmärksamhet
och hemställa,

att Riksdagen måtte, derest mitt förslag vinner dess bifall, framställa
denna angelägenhet, understödd af dess förord, hos Kongl. Maj:t till benäget
och nådigt behjertande.

Om vederbörlig remiss anhålles vördsamt.

Stockholm den 27 Januari 1869.

Z. Gröpe.