Motioner i Andra Kammaren, N:o 158 (Motion 1906:158 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.

N:o 158.

Af herr P. Nilsson i Bonarp, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående beviljande af medel till uppförande
af nya byggnader för armén.

I Kungl. Maj:ts nådiga proposition till årets Riksdag, föreslår Kungl.
Maj:t Riksdsgen att till uppförande af nya byggnader för armén bevilja
21,744,000 kronor utan att därvid närmare angifva, å Indika platser
dessa byggnader skulle förläggas; men vid genomläsandet af hvad
vederbörande departementschef yttrat till statsrådsprotokollet i detta
ärende finner man, att Kungl. Maj:t rörande förläggningsort för de
femton regementen, som de ifrågavarande byggnaderna äro afsedda för,
förbehållit sig att »i hvarje särskildt fall undersöka samtliga de omständigheter,
som i ekonomiskt och militäriskt hänseende höra hafva
inverkan på frågans lösning, att därvid pröfva fördelar och olägenheter
samt att träffa valet med hänsyn till statens bästa och försvarets kraf».

Vid nästlidet års lagtima riksdag biföll Andra Kammaren för sin
del statsutskottets hemställan, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa och för
Riksdagen framlägga utredning, huruvida ej några af de nya kasernetablissemangen
för det icke garnisonerade infanteriet skulle kunna uppföras
å de nuvarande öfningsplatserna. Då emellertid Första Kammaren
fattade annat beslut i frågan, kom någon sådan skrifvelse icke till
stånd. Emellertid har chefen för landtförsvarsdepartementet i öfverensstämmelse
med ofvannämnda uttalande af Andra Kammaren anmodat
chefen för fortifikationen att till Kungl. Maj:t inkomma med såväl fullständiga
planer och kostnadsberäkningar till uppförande å nuvarande
mötesplatser af kasernetablissemang för de femton infanteriregementen,
som afses i ofvannämnda kungl. proposition, som ock förslag till be -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.

rörda mötesplatsers eventuella utvidgning'' och beräkning af de med
sådan utvidgning förenade kostnader; hvarjemte departementschefen
uppdragit åt chefen för generalstaben och vederbörande arméfördelningschefer
att efter vederbörande regementschefers hörande inkomma
med utredning angående ifrågavarande femton infanteriregementens nuvarande
öfningsplatsers lämplighet såsom förläggningsorter jämväl för
framtiden för dessa truppförband. På de sålunda infordrade utredningarna
och förslagen har departementschefen grundat den framställning
till statsrådsprotokollet, som ligger till grund för Kungl. Maj:ts här
ofvan åberopade proposition till innevarande års Riksdag.

Utan att nu ingå i närmare pröfning af lämpligheten däraf, att
Riksdagen skulle i sin helhet öfverlämna åt Kungl. Maj:t rätten att
bestämma förläggningsorten för de kasernbyggnader, för hvilkas uppförande
ett anslag af nära 22 miljoner kronor begäres, vill jag endast
fästa Riksdagens uppmärksamhet på den betydelse Kungl. Maj:ts bestämmanderätt
kan komma att få med afseende å den öfningsplats,
som hittills användts för norra skånska infanteriregementet, en öfningsplats,
om hvilken en tysk general yttrat, att den vore ett af de bästa
exercisfält i hela Europa, och där byggnader för militära behof redan
finnas uppförda till ett sammanlagdt värde af omkring en miljon kronor.

Rörande denna öfningsplats yttras det i förut åberopade statsrådsprotokoll: Norra

skånska infanteriregementets mötesplats Ljungbyhed är belägen
invid stationen med samma namn å Klippan—Eslöfs järnväg samt
omfattar en areal af 490 hektar. Fältet är alltså till sin storlek fullt
tillräckligt för ett infanteriregementes öfningar, men dess fullkomligt
jämna och skoglösa yta är i sådant afseende synnerligen olämplig.
Fortifikationsbefälhafvaren har därför föreslagit, att med fältet skulle
införlifvas den angränsande kronoegendomen Herre vad skloster, hvilken
omfattar såväl mera kuperad mark som skogstrakter, och, under förutsättning
att regementet finge äfven detta område till sitt förfogande,
skulle fältet kunna användas till ort för regementets ständiga förläggning.
Häruti instämmer jämväl chefen för generalstaben, som dock
framhåller önskvärdheten af en sådan förläggning, att tillfälle till samöfning
med andra truppförband lättare kunde beredas och landtförläggningens
ogynnsamma verkningar icke behöfde befaras.

Genom Herrevadsklosters införlifvande med öfningsfältet skulle ock
erhållas en fördelaktig plats för kasernetablissemanget. Om detta åter
måste förläggas till samma ställe som det nuvarande, finge skjut -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.

banorna flyttas närmare etablissemanget. Kostnaderna skulle i hvarje
fall blifva desamma.

Några anmärkningar hafva icke mot fältet framställts med afseende
vare sig å sanitära förhållanden eller å dess läge för mobilisering och
transporter.

Skulle det nya kasernetablissemanget dit förläggas, kunde de nuvarande
förrådsbyggnaderna, gevärssmedjan, två baracker samt arrestoch
skolhusbyggnaderna komma till användning, delvis efter ombyggnad.
Kostnaden för etablissemanget beräknas till 2,238,000 kronor,
hvaraf 510,000 kronor för officersbyggnader och 219,000 kronor för
vatten- och belysningsverk samt afloppsledningar.

Af detta yttrande synes framgå, att ifrågavarande mötes- och
öfningsplats skulle genom Herrevadsklosters införlifvande med densamma
blifva i alla afseende!! fullt lämplig för sitt ändamål, och däraf
skulle lätt den slutsatsen kunna dragas, att Kungl. Maj:t ej tänkt sig
annat, än att norra skånska infanteriregementet skulle för framtiden behålla
denna mötesplats. Så torde emellertid ingalunda vara förhållandet.

Af notiser i tidningspressen framgår, att arméförvaltningen trädt i
underhandling med en af Helsingborgs stadsfullmäktige utsedd s. k.
kasernkommitté rörande förläggandet af norra skanska infanteriregementet
till Helsingborg, och att arméförvaltningen därvid fordrat kostnadsfri
upplåtelse af cirka 9 hektar till kasernbyggnadstomt och till
öfningsfält minst 200 hektar med terräng af omväxlande beskaffenhet,
och, om sådant ej kan beredas i anslutning till kaserntomten, invid
denna ett handexercisfält om minst 12 hektar, till skjutbana ett tillräckligt
område för skjutning på minst 1,000 meter, allt i den mån
marken icke redan tillhör kronan; vidare kostnadsfritt framdragande
till kaserntomten af vatten-, aflopps- och bejysningsledningar och
tillhandahållande af vatten och gas eller elektricitet till visst pris. Pa
grund af dessa underhandlingar har nämnda kasernkommitté afslntat,
preliminära köpeaftal af erforderliga egendomar och tillstyrkt stadsfullmäktige
att ingå till Kungl. Maj:t med underdånigt erbjudande å
stadens vägnar »att under villkor, att ett af de skånska infanteriregementena
med nuvarande numerär förlägges till staden, för sådant ändamål,
i enlighet med uttalade önskningar, upplåta — utöfver den areal,
som enligt förut träffadt aftal afsetts för skånska husarregementet med
för erhållande af lämpligare ägofigur rätlinig gräns i sydväst samt i
sin helhet något förskjuten åt nordost — dels till begagnande i enlighet
med bestämmelsen i punkt 2 af berörda aftal jämväl för infanteriet
ett ytterligare område om cirka 84 tunnland, dels med nyttjanderätt,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.

att tillsammans med ett kronan tillhörigt område om cirka 25 tunnland
användas till öfningsfält för infanteriet, ett jordområde om cirka 375
tunnland, med förbehåll att jorden skall till staden utan lösen återfalla,
därest infanteriregementet härifrån förflyttas, under villkor särskild!,
att staden förbehålles rätt att å det område, som upplåtes till
kronan, framdraga underjordiska ledningar för vatten, aflopp och belysning
äfvensom villkor i öfrigt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
punkterna 5—9 af krigsstyrelsens uppställda allmänna fordringar, samt
att detta erbjudande skall gälla intill utgången af nästkommande maj
månad». Denna framställning har af stadsfullmäktige afgjorts med
17 röster mot 17, hvarvid ordföranden fällt utslagsrösten till förmån
för kommitterades framställning.

Af hvad jag här i korthet enligt tidningspressens uppgifter refererat
synes tydligt framgå, att det varit allvarligt på tal inom arméförvaltningen
att förlägga norra skånska infanteriregementet till Helsingborg.

Departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet i
ifrågavarande ärende uttalat som sin åsikt, att icke någon af de tretton
mötesplatser, i fråga om hvilka utredning föreligger, kan ur utbildningsoch
öfningssynpunkt i sitt nuvarande omfång vara fullt tillfredsställande.
Den mark, som enligt Helsingborgs stadsfullmäktiges erbjudande skulle
upplåtas till exercisfält, skulle omfatta 459 tunnland, under det Ljungbyhed
med den i dess omedelbara närhet liggande Bonarpshed har en
areal af tillsammans 1,400 tunnland delvis jämna, delvis kuperade
öppna gräsbevuxna sandfält, genomskurna eller begränsade af tvenne
åar, och är allmänt erkändt som det yppesta exercisfält i hela riket.
Lägger man därtill, att detta stora fält ligger nedanför den för sina
natursköna platser beryktade Söderåsen och är omgifvet af mycket
vidsträckta kuperade och till större delen skogbevuxna trakter med en
hel mängd sjöar och åar, hvilka trakter utgöra den gynnsammaste mark
för de viktiga tillämpnings- och terrängöfningarna, de där kunna —
liksom öfningarna på själfva exercisfältet — företagas hvarje årstid
hela året om, så torde häraf framgå, att ifrån denna synpunkt inga
militäriskt giltiga skäl kunna anföras mot Ljungbyhed såsom förläggningsort
för ett infanteriregemente.

Fortifikationsbefälhafvaren har, såsom synes af åberopade statsrådsprotokollet,
föreslagit, att med detta öfningsfält skulle införlifvas den
angränsande kronoegendomen Iierrevadskloster, hvilken omfattar såväl
mera kuperad mark som skogstrakter af omkring 1,400 tunnlands areal.
Sker ett sådant införlifvande — hvilket jag dock anser alldeles obe -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.

höfligt — får regementet till sitt förfogande ett öfningsfält af omkring
2,800 tunnland, och detta torde väl med hänsyn till truppens utbildning
och öfningar vara att vida föredraga framför de 459 tunnland,
som enligt erbjudande skulle för ändamålet kunna erhållas vid Helsingborg,
och där exercisfältet skulle i sin närhet hafva privategendomar
i hög kultur, på hvilka intrång ej gärna bör få äga rum. Ljungbyhed
däremot har i sin omedelbara närhet, utom Bonarps hed och
Kungsgården, Herrevadsklosters kronoegendomar med flera hundra
tunnlands areal, såsom Brohuset, Kolleberga, Vessmanstorp, Sjöleden och
Lökshuset, hvilka tvenne sistnämnda höra under Skånska husarregementets
förvaltning.

Departemenschefen klagar i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
rörande de nuvarande öfningsplatserna, »att de fordringar beträffande
utrymme, växlande terräng, möjlighet att utföra olika slags skjutningar
m. m., som i militäriskt afseende uppställas på en öfningsplats, i regeln
icke, — åtminstone ej utan synnerligen stora kostnader — kunna fullständigt
ses till godo på någon plats». Men de här förut omtalade
glest bebyggda vidderna och den nära intill liggande höjdsträckningen
Söderåsen, som väl får anses som den allra yppersta skyddsvall och
kulfångare, och där några tunnland jord utan större kostnader skulle
kunna åt kronan förvärfvas, torde med hänsyn till skjutöfningarna fylla
de längst gående fordringar, och en öfningsplats i den tätbebyggda
Helsingsborgstrakten kan ej gärna i detta afseende upptaga täflan med
Ljungbyhed. Skulle alltså de tre skjutbanor, som för ett tiotal år
sedan för en kostnad af 55,000 kronor anlades i det s. k. Horsakärret
å kungsgården Herrevadsklosters ägor, ej längre anses motsvara sitt
ändamål, kan en skjutbana af yppersta beskaffenhet anläggas å Bonarps
ägor på en kilometers afstånd från nuvarande kasernområdet och med
Söderåsen som skottvall. Då denna bergås i skarp stigning reser sig
fyra å fem hundra fot öfver den nedanför liggande trakten, kan en
lämpligare skottvall ej gärna tänkas.

Chefen för landtförsvarsdepartementet påpekar såsom en viktig faktor
att taga med i räkningen vid valet af plats för öfningsfält »möjligheten
att utan alltför stora penningutgifter kunna bereda olika truppförband
tillfälle till samöfningar». 1 detta afseende torde Ljungby och Bonarps
hedar kunna — kanske mer än i något annat — upptaga täflan med
hvilken annan plats inom landet som helst; och för detta påstående
kan jag äfven åberopa häfdvunnen erfarenhet. Under gångna tider
har på denna plats åtskilliga gånger anordnats storläger, till hvilka
militärkontingenter från södra Sverige sammandragits. Och har LjungBih.
till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 63 Höft. 3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.

byhed under flydda tider med skäl ansetts lämplig som plats för större
truppsammandragningar, bör den i detta afseende ej anses mindre lämplig,
sedan den kommit i direkt förbindelse med Sydsveriges rika järnvägsnät.
Klippan—Eslöfs järnväg, som sammanbinder järnvägsnäten i norra och
södra Skåne, går öfver heden och har där en stor station med en
storartad lastkajanordning, särskildt afsedd för de militära behofven.

I fråga om bedrifvandet af organisations- och utrustningsgöromålen
vid mobilisering samt truppernas inkvartering och underhåll vid sådant
tillfälle anmärker departementschefen, »att eu folkrikare ort med större
tillgång på allmänna byggnader, förnödenheter af olika slag, samfärdsmedel
in. m. är i detta afseende förmånligare än en glesare byggd
ort». Men i den utredning, som af departementschefen lagts till grund
för yttrandet till statsrådsprotokollet, heter det, såsom förut påpekats,
rörande Ljungbyhed: »Några anmärkningar hafva icke mot fältet framställts
med afseende vare sig å sanitära förhållanden eller å dess läge
för mobilisering och transporter».

Att några anmärkningar i sanitärt afseende ej kunnat framställas mot
Ljungbyhed, har jag förut i annat sammanhang omnämnt. De naturliga
betingelserna äro i detta afseende så goda man gärna kan önska.
Hela heden och den omgifvande, till stor del med skog bevuxna trakten
hvilar på sandgrund, hvilket gör, att vattnet äfven vid ymnig nederbörd
hastigt upptages i jorden, eu beaktansvärd fördel ej blott i sanitärt
afseende, utan ock med hänsyn till öfningarna såväl på själfva öfningsfältet
som i den omgifvande terrängen. De heden begränsande eller
genomskärande Rönne- och Skäråarna medföra utom andra sanitära
fördelar äfven den vid en truppförläggning synnerligen beaktansvärda,
att goda tillfällen till bad erbjudas. Dessutom kan godt vatten i tillräcklig
mängd utan afsevärda kostnader ledas från källor på Söderåsen
till kasernetablissemanget, där sålunda varmbad under vintertiden lämpligen
kunna anordnas.

En af de oftast återkommande anmärkningarna mot en mötesplats
sådan som Ljungbyhed är den, att det, som ock departementschefen
anmärker, »för befälspersonalen ställer sig svårare i en mindre än i en
större ort att bereda barnen undervisning vid högre skolor». Och
denna anmärkning kan ju icke jäfvas. Det kan emellertid med skäl
ställas i fråga, om denna synpunkt verkligen får vara den afgörande,
då det gäller att välja ett regementes förläggningsort. För att dock
i någon män bidraga till afhjälpandet af denna olägenhet, har Riseberga
kommun, inom hvilken Ljungbyhed är belägen, å kommunalstämma
den 4 januari 1903 beslutat att, därest ett regemente kommer

Motioner i Andra Kammaren, N:o 158. 19

att förläggas till Ljungbyhed, anslå 50,000 kronor för anordnandet af
en Barnskola på eller i närheten af Ljungbyhed, där undervisning meddelas
till det mått, som motsvarar de allmänna läroverkens 4:de eller
5:te klass. Redan nu finnas i fältets omedelbara närhet i nyuppförda,
tidsenligt ordnade lokaler 2 folkskolor, 2 småskolor, 2 skolor för manlig
slöjd och 2 för kvinnlig slöjd.

För manskapets inteliektuela utveckling saknas ej heller möjligheter
å Ljungbyhed. Riseberga föreläsningsförening, som åtnjuter ett statsanslag
af 400 kronor årligen, anordnar populärvetenskapliga föreläsningar
och i närheten af järnvägsstationen har af föreningen »Soldaternas vänner»
uppförts ett präktigt soldathem med läse- och föreläsningssalar
samt skrifrum, där ofta föredrag anordnas såväl i uppbyggande som
undervisande och fostrande syften. Det är sålunda alla skäl antaga,
att, därest ett regemente kommer att förläggas till Ljungbyhed, hvarken
manskapet eller det unga släkte, som växer upp inom kasernområdet,
skall behöfva vara i saknad af de bildningsanstalter, som äro nödvändiga
för deras intellektuella och moraliska utveckling.

Departementschefen uttalar sin fruktan för att å de nuvarande
mötesplatserna, med deras i allmänhet isolerade läge, skulle så småningom
skapas militärsamhällen, där en ensidig militärisk kastanda''
kunde uppstå, hvarigenom den medborgerliga andan inom armén skulle
komma att gå tillbaka. Han söker däremot bagatellisera de faror i
socialt afseende, som förläggningen till städerna skulle medföra. Det är
emellertid med eu sådan förläggning förbunden en social fara, som
departementschefen synes alldeles ha förbisett, en fara, som för vårt
fosterlands framtid synes mig kunna medföra de betänkligaste följder.
Det klagas redan nu, och det icke utan skäl, att befolkningen öfverger
landsbygden för att inflytta till städerna. Där hopas ofta arbetarefamiljer
i små kyffen, hvilka i sanitärt hänseende äro allt annat än tillfredsställande.
Husfadern får smak för kroglifvet och förlorar sinnet
för hemtrefnaden. Tillkomma så arbetsbrist eller arbetskonflikter af ett
eller annat slag, gör nöden sitt inträde i hemmet, föder bitterhet mot
bestående samfundsförhållanden och skapar ett proletariat, som innebär
eu stor fara för samhällsutvecklingen. Det är dessutom otvifvelaktigt,
att, därest den benägenhet att öfvergifva hembygden, som börjar visa
sig bland landtbefolkningen, kommer att tillväxa, den slutligen skall
antaga sådana proportioner, att hela landsdelar, särskild! i de kargare
trakterna, kunna komma att läggas öde. Men skola landets ynglingar
under vapenöfningstiden garnisoneras i städerna, är det fara värdt, att
de under denna tid få sådan smak för stadslifvets förströelser, att de

20 Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.

ej vidare vilja gå tillbaka till landtmannens och landtarbetarens enkla
och sträfsamma lif. Och dock beror vårt lands framtid till hufvudsaklig
del däraf, att det finnes tillräckligt många, som sätta sin lifsuppgift
i. att odla våra tegar och höja jordbrukets möjligheter att frambringa
lifsmedel för landets alltjämt växande befolkning.

Det har på senaste tiden gjorts så mycket för nykterhetens främjande
bland manskapet, senast genom förbud för all utskänkning och
försäljning af vin och maltdrycker i lägerområdet eller i dess närhet.
Kan det vara konsekvent att förorda städerna såsom lämpliga garnisonsorter,
då därstädes sprit- och ölutskänkningsställen finnas i så
rikt antal?

En annan sida af samma sak torde ej heller böra lämnas opåaktad.
Det faller väl af sig själf, att den värnpliktiga ungdomen skall med
mera odeladt intresse kunna ostördt ägna sig åt sina viktiga militära
uppgifter, då förläggningsorten ligger mera isoleradt på landsbygden,
än då den ligger intill stad, där det rörliga lifvet med sina
mångahanda växlande intressen och förströelser ovillkorligen måste utöfva
inflytande på ynglingarnes lättrörda sinnen och draga deras håg
från hufvuduppgiften.

Departementschefens påstående, »att de olägenheter i socialt afseende,
som med rätt eller orätt tilläggas den större förläggningsorten,
kunna uti större grad gorå sig gällande i den mindre, hvarest resurserna
för upprätthållande af ordning med hvad mera därtill hör äro
mindre». Detta påstående synes mig något underligt i det sammanhang
det förekommer. Det har nämligen nyss förut talats om manstuktens
upprätthållande. Skulle det verkligen vara departementschefens
mening, att man för denna manstukts upprätthållande skulle behöfva
städernas polisstyrka, och att landsbygdens polismanskap skulle vara
otillräckligt härför? Skulle då inte vårt militärbefäl tilltro sig att med
egna resurser upprätthålla manstukt och allmän ordning vid regementena?
De bekanta, ofta upprepade båtsmanskravallerna i Kungsträdgården,
midt i hufvudstaden med dess förträffliga polisbevakning, vittna
ej till förmån för denna departementschefens åskådning.

Att en viss våda i moraliskt afseende alltid förefinnes vid en truppstyrkas
sammandragning äfven till en stilla landsort, är oförnekligt, men
härvid vill jag uttala den öfvertygelsen, att, då under nära halfva året
i senare tider å Ljungby- och Bonarps hedar öfvats jämförelsevis mycket
stora truppstyrkor, ja, stundom ända till 4 regementen, och detta utan
att några afsevärda moraliska vådor yppat sig, faran af ett enda regementes
förläggning dit under hela året icke heller skulle vara större

Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.

i detta afseende, än att såsom tillförene vakna tjänstemän skulle med
ett samvetsgrann! och allvarligt befäls medverkan kunna råda bot
däremot.

Det synes departementschefen lämpligast, att Kungl. Maj:t tårfull
frihet att i hvarje särskild! fall undersöka samtliga de omständigheter,
som i ekonomiskt och militäriskt afseende böra hafva inverkan på frågans
lösning, och därefter träffa valet med hänsyn till landets bästa och
försvarets kraf. Då emellertid dessa undersökningar skola utföras af
de militära myndigheterna, hvilka, som allmänt kändt är, ha den förutfattade
meningen, att våra regementen — åtminstone i regel — böra
förläggas till städerna eller till andra större stadsliknande samhällen,
kan enligt, min mening denna undersökning och utredning ej blifva så
opartisk som önskligt vore. Härmed har jag icke velat kasta någon
som helst skugga på de militära myndigheterna. Det är ju helt naturligt,
att ställningar och förhållanden te sig olika, då de betraktas från
olika synpunkter, och en förutfattad mening måste alltid, äfven om det
sker omedvetet, trycka sin prägel på undersökningens resultat. Jag har
ej utan stor förvåning jämfört kostnadsberäkningarna i bil 1 och 2
till den här ifrågavarande kungl. propositionen. Vid denna jämförelse
finner man, att uppförandet af kasernetablissemang m. m. å den nuvarande
mötesplatsen skulle för Norra skånska infanteriregementet uppgå
till 2,238,000 kronor, oaktadt där, såsom förut påpekats, redan finnas
militär byggnad er till ett värde af omkring en miljon kronor, under det
kostnaderna för samma byggnader, därest dessa förlädes invid en stad,
skulle kunna nedbringas till 1,476,000 kronor. Då man vet, att åtskilliga
af militärbyggnaderna å Ljungbyhed skulle kunna för framtiden
användas för sitt ändamål äfven vid en ständig förläggning af regementet
där, och då man tillika känner, att byggnadsarbeten invid en
stad ställa sig ungefär lika dyra som på landsbygden, för så vidt denna
landsbygd har goda kommunikationer, kunna dessa siffror ej annat än
väcka förvåning. Och när man därtill erinrar sig, att åtskilliga af de
byggnadsarbeten, som uppförts för kustartilleriets förläggning å Vaxholm
och Oskar-Fredriksborgs fästning, uppgått till mer än dubbla, ja, ett par af
dem till mer än tredubbla beloppet af den beräknade kostnaden, torde
man ej kunna bygga några hållbara slutsatser på denna kostnadsberäkning.

På Ljungbyhed och det intill liggande Herrevadskloster äro uppförda
stora förrådshus, där vapen, ammunition och militära utrustningspersedlar
af alla slag förvaras för Skånska husar- och Skånska dragonregementena
samt för Norra skånska infanteriregementet, och dessa

22 Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.

förråds värde torde uppgå till miljontals kronor. Den uppenbarliga och af
fackmän erkända stora fara, som ligger däruti, att dessa förråd under
större delen af året ligga nästan fullständigt obevakade, denna fara, som
i kritiska tider kunde blifva för hela landet i högsta grad ödesdiger,
skulle afvärjas genom en truppstyrkas ständiga förläggning till Ljungbyhed.
Dessa förrådshus och öfriga militära byggnader ligga nu 3
mil från kusten och äro således fullkomligt skyddade från förstöringaf
nutidens kraftiga sjöartilleri, hvilket däremot icke är fallet med de
i de obefästade skånska sjöstäderna Helsingborg, Landskrona, Malmö
och Ystad uppförda dyrbara militäretablissemangen, hvilka i krigstider
tydligtvis äro utsatta för den stora faran att af en fientlig flotta på
en kort stund jämnas med marken. Dessutom skulle ju helt naturligt
en förflyttning af dessa förrådshus till Helsingborg kräfva stora kostnader.
Det må väl anses som ett orimligt slöseri att genom förflyttning
af regementena från Ljungbyhed göra samtliga militära anordningar
därstädes nästan värdelösa. Dessutom finge staten, hvilket redan
skett vid ett regemente, vidkännas betydande utgifter för inlösen af
officerare och underofficerare tillhöriga byggnader.

En fråga, som helt säkert torde i väsentlig mån ha bidragit . till
att göra våra militära myndigheter så benägna för öfniugsplatsers förläggning
till städerna, är frågan om bostäder för officersfamiljerna.
Tydligt är, att lämpliga bostäder lättare kunna erhållas i städer och
andra större samhällen än i landsorten och att statens tillgångar måste
hårdare på eu gång anlitas, om för alla officerare bostadslägenheter
genast skulle på statens bekostnad uppföras. Af departementschefens
uttalande till statsrådsprotokollet synes dock framgå, att man tänkt sig
en sådan byggnadsverksamhet ordnad så, att den skulle under en längre
tid fortgå och succesivt fylla behofvet i fråga. Hvad nu Ljungbyhed
beträffar, så må här än en gång påpekas, att staten är ägare till flera
egendomar, som omedelbart gränsa intill Ljungbyhed. Delar af dessa
egendomar äfvensom den del af Ljungbyhed, som är afskuren från
själfva öfningsfältet genom Klippan—Eslöfs järnväg och som utgör en
areal af 50 å 60 hektar, lämpa sig i flera afseenden mycket väl för
uppförande af officersbostäder, därest detta skall ske genom statens försorg.
Öster och söder om heden finnas flera enskilda egendomar i
dess omedelbara närhet, som väl lämpa sig för byggnadstomter, och
här skulle med största sannolikhet en liflig byggnadsverksamhet komma
till stånd på enskildas initiativ i och för anskaffande af lämpliga bostäder
åt officers- och underofficersfamiljer, därest ett regemente finge
Ljungbyhed till ständig förläggningsort. Här vore ock tillfälle för dem

Motioner i Andra Kammaren, N:r 158. 23

af befälet, som därför kände sig hågade, att förvärfva tomter och därå
uppföra egna hus. Dessutom finnas redan nu en del privatbyggnader
i fältets närhet, där lämpliga bostadslägenheter för officersfamiljer
kunna erhållas.

Slutligen vill jag påpeka, att å Herrevadsklosters ägor omedelbart
intill heden finnas uppförda sjukhus för de trenne regementen, som haft
sina öfningsmöten å Ljungbyhed, och torde dessa sjukhus i oförändradt
skick vara fullt tillräckliga för ett regemente med ständig förläggning
till denna plats.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag,

att därest Riksdagen skulle med bifall till Kungl.
Maj:ts proposition n:r 103 bevilja det till uppförande
af '' nya byggnader för armén äskade anslaget, detta
må ske under villkor, att ett af de skanska infanteriregementena
förlägges till Ljungbyhed.

Stockholm den 4 april 1906.

P. NILSSON.

Bonarp.

I motionen instämma:

Nils Svensson. Per N:son Bosson.

Nils Larsson.

I motionens syfte instämma:
L. Gast. Broomé.

A. J. Christiernson.