Motioner i Andra Kammaren, N:o 158

Motion 1895:158 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 158.

1

i ''

f

N:o 158.

Af herr G. Ryding, med förslag om tillägg till § 33 riksdagsordningen.

I en till innevarande års Riksdag afgifven motion, n:o 152, har herr
O. B. Olsson i Maglehult föreslagit en sådan ändring i 52 § regeringsformen
och 33 § riksdagsordningen, att Riksdagens kamrar skulle hvar för
sig utse bland sina ledamöter talman samt en förste och en andre vice
talman.

Det torde likväl icke kunna antagas, att Första Kammaren skall nu,
mera än tillförene, vilja bifalla ett dylikt förslag. Vid sådant förhållande
skulle fortfarande komma att förefinnas den betänkliga brist i våra grundlagar,
hvilken ligger deri, att föreskrift saknas, huru förfaras skall vid samtidigt
inträffande förfall för så väl talmannen som vice talmannen i en af
Riksdagens kamrar; och för att söka afhjelpa denna brist samt på en grund,
om hvilken alla borde kunna enas, vinna en, så vidt på talmansplatsen beror,
fullständig säkerhet för riksdagsgöromålens obehindrade gång, föranlåtes jag,
med hänvisning till hvad härutinnan förekommit vid 1892 och 1893 årens
riksdagar, vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade antaga nedanstående tillägg
till 33 § riksdagsordningen, att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling:

Vid samtidigt förfall för både talmannen och vice talmannen
i någon af Riksdagens kamrar utses af denna
kammare under enahanda ordförandeskap, som nyss är
nämndt, en af kammarens öfriga ledamöter att tjenstgöra
såsom talman, till dess förfallet upphört.

Bih. till Riksd. Vrot. 1895. 1 Sami. 2 A fd. 2 Band. 38 Haft. (N:is 158,159.) 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

Derest konstitutionsutskottet skulle gilla mitt förslag i hufvudsak, men
möjligen finna det nya stadgandet böra formuleras annorlunda eller tilldelas
en annan plats i riksdagsordningen, än af mig ifrågasatt blifvit, torde utskottet
benäget vidtaga de ändringar, som sålunda anses behöfliga.

Stockholm den 12 februari 1895.

Gustaf Ryding.

N:o 159.

Af herr E. "Wavrinsky, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om förslag till sådan ändring i nu gällande lag,
att gift person må kunna bereda egen familj förmånen af
försäkring å sitt lif

Ett bland de allra vigtigaste vilkoren för ett samhälles välstånd och
förmåga till gynsam utveckling torde väl vara, att trygghet beredes samhällets
medlemmar i största möjliga utsträckning mot oberäkneliga rubbningar
i deras ekonomiska existens. Äfven med iakttagande af den allra största
omsorg och försigtighet är det i flera oundvikliga fall icke möjligt för menniskan
att afvända den skada, som hotar henne eller hennes egendom.

Nyare tiden har heträdt en fullt rationel väg, då man träffat anstalter
för att bära de olyckor, som ej kunna undgås. För att göra lifsuppehället
oberoende af sjukdom, olycksfall, ålderdom och andra förödelser har man
inrättat försäkringsanstalter.

Ett slag af dessa, lifförsäkringsanstalterna, afse bland annat att sätta
en familjefader eller moder, i stånd att genom försäkring af sitt lif betrygga
sin familjs ekonomiska framtid, äfven om han eller hon skulle i förtid aflida.