Motioner i Andra Kammaren, N:o 157 (Motion 1891:157 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 157.

N:o 157.

Af herr J. A. Fjlillbäclt, om skrifvelse till Kongl. May.t med
begäran om framläggande af förslag till lag angående
arbetares förmånsrätt i byggnad, i hvars uppförande de
deltagit, in. m.

Inom vår tids ekonomiska verld finnes ett allvarsamt ondt, af hvars
verkningar många personer blifvit lidande och dagligen blifva det. Detta
onda, hvars underlag med rätta kan sägas vara bedrägeri, far en hvaT,
som något verksammare tager del åtminstone i hufvudstadens affärslif,
lära känna. Allmänheten, som mera ytligt känner det, har gifvit det
namnet »tomtjobberi». Personer, som ega tomter, men inse att det för
dem icke lönar sig att derå uppföra byggnader, då antingen^ tillgången
på bostäder är tillräcklig eller byggnadsomkostnaderna med rådande låga
hyrespris för stora, hafva funnit på en utväg att a dessa tomter fa uppförda
byggnader, utan att derför erlägga något eller ock en obetydlighet
i förhållande till verkliga kostnaden. De vända sig till en person, vanligen
byggnadsarbetare, och hembjuda till honom sin tomt. Då han
svarar, att han icke eger penningar hvarken till att köpa tomten eller
derå uppföra byggnad, erbjuda de honom lån. Han skall få tomten
mot inteckningar och lån mot inteckningar. De föreställa honom hur
utmärkt affären skall blifva, tilläggande, att det vore stor skada, om en
så duglig person som han städse skulle förblifva endast simpel arbetare,
och visa med exempel huru mången, som förut endast varit arbetare,
nu är förmögen man. Arbetaren är ofta lätt öfvertalad. Han köper
tomten. Han generas ej mycket af priset, ty det betalas med inteckningar,
utan betalar tomten dyrt. Han får, naturligtvis mot inteckningssäkerhet,
ett mindre lån af sin »förlagsman», och arbetet börjar. Då
arbetare och leverantörer, som vidtalats, ordentligt fa sin första betal -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 157.

ning, vinner »byggmästaren» kredit. Han lefver nu en tid på denna
kredit. Leverantörer af timmer, stenarbete, tegel m. m. lemna sina varor •
timmermän, snickare, murare m. fl. hafva i förlitande på att byggmästaren
är en hederlig man, som vill betala, om ock han ibland ha/litet,
»ondt efter penningar», arbetat och byggt åt honom. Skulle någon blifva
för pockande, genast i början, lugnar förlagsmannen honom med eu
hemlig betalning eller säkerhet, och öfriga duperas. Arbetet närmar
sig sin fullbordan, vexlarne börja förfalla, som lemnats leverantörerna,
och arbetande.behöfva få ut innestående löner. Samtidigt förfalla räntor
å de första inteckningarna till betalning. Förlagsmannen vägrar att
lemna mera penningar, han lagsöker på de förfallna räntorna och —
huset dömes i mät. Det blir exekutiv auktion. Hvem vill köpa icke
färdiga hus, hvartill tomterna äro betalda till två, tre gånger deras värde?
Men den ursprunglige tomtegaren, som har inteckningarna, behöfver icke
riskera något, Flan har ju i allmänhet från första början varit bestämd
för att, när det kom derhän, köpa fastigheten. Han inropar eller låter
inropa — om han för sitt medborgerliga anseende är rädd att synas —
fastigheten, och får densamma då vanligen för det pris tomten kostat,
m^jpSen plus de första förskott som lemnats och hvarför inteckningar
erhållits. Hans höga tomtpris, som köparen utan penningar ej hesfterade
att betala, skaffade honom ibland ett halffärdig!, ibland ett färdigt
hus utan nämnvärda kostnader, och hvad kommer det honom vid att
godtrogna arbetare och leverantörer blefvo bedragna. Det är ej han,
som aftalat med dem, det är eu annan, »byggmästaren», som bedragit
dem. »Affär, är affär.» Han har förtjena! penningar. — Det finnes
många variationer på detta tema: förtjenande tomtjobbare och förla^smän,
ruinerade arbetare och leverantörer.

Såsom korrektiv mot detta förkastliga missbruk hafva flera medel försökts,
men till dato har man misslyckats. Det är på tiden att lagstil
taren griper in och på rättslig väg, då intet annat hjelper, stäfjar missbruken.
.1 andra länder, har så längesedan skett, och jag skall här
nedan visa, hvad man i en af Amerikas förenta stater i sådant syfte
åtgjort. De skilda staterna hafva derutinnan olika lagstiftning, men med
gemensamma grunddrag, alla gående ut på att skydda arbetare och
leverantörer.

I t, ex. Kaliforniens »Mechanic’s lien law» stadgas, att alla personer
och arbetare af hvarje slag, som deltaga i uppförandet eller reparationen
af någon byggnad, brygga, tunnel, grufva och dylika inrättningar,
äfvensom leverantörer af material dertill, skola hafva förmånsrätt
i den egendom, hvarå de arbetat eller hvartill de anskaffat material,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 157.

för värdet af arbetet och anskaffad material. Angående former, som
för sådan förmånsrätts erhållande böra iakttagas, gifvas närmare bestämmelser.
Aftalen skola, der arbetets värde öfverstiger viss summa (1,000
dollars), ovilkorligen vara skriftliga och, innan arbetet börjar, vid domstolen
i den ort, der egendomen är belägen, antecknas.

Inom viss tid måste en hvar, som vill göra förmånsrätten gällande,
inför nämnda domstol framställa sina anspråk, dervid uppgifvande fordringens
belopp, sedan vederbörliga afdrag skett, och skall han med ed
kunna bekräfta denna sin uppgift. Tiden härför är 30 dagar efter arbetets
fullbordande, och gifvas närmare föreskrifter, när ett dylikt arbete
skall anses afslutadt. Den förmånsrätt, som sålunda erhållits, gäller
framför alla andra förmånsrätter, hvilka hafva tillkommit efter den tid,
då arbetet började eller materialierna anskaffades. Således äfven framför
inteckningar. (Staten Illinois’ lagar låta denna förmånsrätt gälla framför
hvarje inteckning, och torde detta vara än rigtigare.) Genom dessa
stadganden har skydd för arbetare och leverantörer erhållits, och möjligheten
för tomtegare att erhålla färdigbyggda eller halffärdiga hus. utan
att för arbete och materialier betala något är utestängd. Ordningen
bland sålunda förmånsberättigade är följande: l:o) kroppsarbetare och

handtverkare, 2:o) leverantörer, 3:o) ackordsarbetare och 4:o) den som
åtagit sig uppförandet af byggnaden eller inrättningen. För att betalningen
må blifva hastig och skuldsummorna, innan betalning sker, ej
växa för högt, samt till gagn för inteckningshafvare är tillika stadgadt,
att för förmånsrättens vinnande anteckning måste inom här ofvan nämnda
tid ske, och 90 dagar efter denna anteckning upphör förmånsrätten att
gälla, derest process ej inom nämnda tid mot vederbörande anhängiggjorts.
Ingen dylik förmånsrätt får räcka mer än 2 år efter arbetets
fullbordan.

Sådana äro i största sammandrag och korthet grunderna i nämnda
amerikanska lag, och de hafva enligt vittnesbörd från nämnda land der
verkat välgörande för kredit och affärsmoral. Vår lag saknar hvarje
dylik bestämmelse. Behofvet deraf har först på senare tider gjort sig
gällande. För leverantörer finnes ingen förmånsrätt och knappt nämnvärd
för arbetare. Den förmånsrätt, som 17 kap. 4 § handelsbalken
tillförsäkrar betjente och tjenstehjon för sista årets lön, är knappt värd
omnämnande, då den icke gäller för andra än dem, som hafva stadig
anställning, och denna förmånsrätt icke gäller före inteckningshafvares.
Den förmånsrätt, som herr A. W. Nilson genom sin beaktansvärda
motion vid senaste riksdag ville skaffa arbetare, hvilken motion för -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 157.

anledde skrifvelse till Kongl. Maj:t, lider af samma fel, att ej skaffa förmånsrätt
framför inteckningar. — Vår lag torde derför i denna del erfordra
tillägg. Att föreslå ordalydelsen derför är i allmänhet ej lätt
och förutsätter mer lagkunskap än den en icke juridiskt utbildad person
eger. Men af hvad jag framhållit torde framgå, hvilka grunder jag
anser böra följas vid antagande af lag om arbetares, handtverkares och
leverantörers förmånsrätt. Förmånsrätten, som för närvarande väl endast
bör omfatta de personer, som lemna arbete, af hvad slag det vara må,
eller material till byggnader, bör utgå ur byggnaden. För att göras
gällande skall anteckning derom ske i vederbörlig rätts böcker senast
vid arbetets fullbordan. Bestämmelser om tiden, då arbetet skall vara
fullbordadt, böra lemnas, och arbetets afbrytande under viss tid må alltid
anses liktydigt med arbetets afslutande. Ifrågavarande förmånsrätt
bör gå framför hvarje annan, specielt framför inteckningar. Viss kortare
tid bestämmes, efter hvars utgång förmånsrättens gällande kraft upphör,
derest ej i anledning af densamma process vid laga domstol anhängiggjorts.

På grund af hvad jag nu haft äran anföra, tager jag mig friheten
föreslå,

att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:t ingå med begäran
derom, att Kongl. Maj:t täckes låta utarbeta och
till nästa Riksdag framlägga förslag till lag angående
arbetares, handtverkares och leverantörers förmånsrätt i
byggnad, i hvars uppförande de tagit del eller hvartill
de lemnat material, samt att nämnda lags grundprinciper
må blifva af den beskaffenhet jag här ofvan utvecklat.

Stockholm den 29 januari 1891.

J. A. Fjällbäck.