Motioner i Andra Kammaren, N:o 157 (Motion 1887:157 Andra kammaren - janmar)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 157.

N:o 157.

Af herr P. PclirSOll i Törneryd, om tillägg till 31 § mom.

2 i kongl. förordningen angående fattigvården den 9
juni 1871.

Vid flera föregående riksdagar har fråga varit väckt om utverkande
på diplomatisk väg af hemortsrätt i Danmark och Tyskland åt
svenska undersåtar, hvilka under en viss längre tid oförvitligen försörjt
sig sjelfve. Med allt erkännande af det välmenta syftemålet med dylika
förslag hafva de likväl icke lyckats tillvinna sig Riksdagens bifall.
Man har dervid uttryckligen framhållit, att utvandrares återkomst till
hemorten i mer eller mindre utblottad! tillstånd ej skulle kunna förhindras
genom de i ofvan berörda syfte föreslagna åtgärder, utan att
andra anordningar dertill vore erforderliga. Man har ock velat framhålla,
att den strängare kontroll å värfningen af tjenstefolk till Danmark
och Tyskland, som ansetts blifva en följd af den härom utfärdade
kongl. förordningen af 28 november 1884 skulle medföra en gagnelig
verkan.

Emellertid fortgår oupphörligt det förut öfverklagade förhållandet,
att utvandrare, efter en längre tids frånvaro återsändas till hemorterna
oftast i det mest eländiga tillstånd, och vederbörande kommuner blifva
slutligen de, som få vidkännas en känbar tillökning i sin förut vanligen
mycket betungande fattigvård. Visserligen gifves det, enligt gällande
fattigvårdsförordning, utväg för kommun eller fattigvårdssamhälle att
af allmänna medel undfå understöd eller ersättning för den ökade
fattigvårdstunga, som af en dylik återinvandring kan blifva en följd;
men det vill förefalla mig, som de nu gällande bestämmelserna i detta
hänseende icke äro tillfyllestgörande. Enligt fattigvårdsförordningens
29 § erhåller nemligen fattigvårdssamhälle godtgörelse af staten för
fattigvård, som tilldelats någon, hvars hemortsrätt ej kunnat utrönas,
eller som icke är svensk medborgare, och enligt 31 § må samhälle,
om det är af fattigvård synnerligen betungadt, kunna erhålla understöd
af staten, i den mån för sådant ändamål anslagna medel lemna tillgång
och Kongl. Maj:t pröfvar skäligt, för sådan nödstäld person som under

Motioner i Andra Kammaren, N:o 157.

minst fem år vistats utom det fattigvårdssamhälle, hvarest han har
hemortsrätt. Då nu en från Danmark eller Tyskland efter längre tids
frånvaro återkommen utvandrare vanligen anses fortfarande innehafva
hemortsrätt inom den kommun derifrån han utvandrat, blir också följden
den, att kommunen endast under vissa förutsättningar för en dylik
fattigvårdstunga kan påräkna ersättning af statsmedel. Hade den åter
invandrade genom sin frånvaro förlorat sin svenska medborgarerätt
vore kommunen enligt 29 § fullt berättigad att undfå godtgörelse af
staten för den fattigvård, som lemnades honom, men såsom förhållandet
nu ställer sig, kan denna godtgörelse icke erhållas med mindre
kommunen är af fattigvård synnerligen betungad. Af denna anledningvill
det synas mig, som både billighet och rättvisa talade derför, att
den, som under eu längre tid, exempelvis minst tre år oafbrutet vistats
utom landet i fattigvårdshänseende borde anses såsom icke varande
svensk medborgare, och den för honom erforderliga fattigvård under
alla förhållanden bör bekostas af staten, äfven om kommunen nödgas
draga försorg om verkställigheten.

Det är på grund häraf och för att i vidsträcktare mån än förut
tillförsäkra kommunerna åtminstone ersättning för återinvandrade personers
fattigvårdsunderstöd, som jag tillåter mig hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta ett tilläggtill
31 § 2 mom. af kongl. förordningen angående
fattigvården den 9 juni 1871 af följande innehåll:
»dock vore samhälle, som fått vidkännas kostnad för
sådan nödstäld person, hvilken oafbrutet minst tre år
vistats utomlands, berättigad! till sådan ersättning af
statsmedel, som bär ofvan sägs.»

Och tillåter jag mig derjemte vördsamt anhålla, att derest lagutskottet,
— dit denna motion torde remitteras — icke skulle anse den
af mig föreslagna ordalydelsen tillfredsställande, utskottet benäget ville
föreslå den ändring i berörda stadgande, som af de anförda omständigheterna
kunna påkallas.

Stockholm den 28 januari 1887.

P. Pehrson,

Törneryd.