Motioner i Andra Kammaren, N:o 156 (Motion 1894:156 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.

N:o 156.

Af herr E. Svensson från Karlskrona, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om iakttagande af vissa grunder vid
tillsättning af folkskoleinspektörer.

Att den nuvarande anordningen af vår folkskoleinspektion är allt
annat än tillfredsställande har sedan någon tid tillbaka varit allmänt
erkändt. Insigten härom har ock vid innevarande riksdag framkallat
tvenne motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t i syfte att i någon mån
få de öfverklagade missförhållandena undanröjda. Då frågan genom dessa
motioner blifvit å nyo stäld på dagordningen, synes det mig önskvärdt,
att Riksdagen måtte sättas i tillfälle att vid densammas behandling välja
mellan olika förslag, dels mera obestämda, dels mera preciserade. Det
är af denna anledning jag härmed tager mig friheten framlägga ännu
en motion rörande samma ämne.

De första formliga förslagen om inrättande af en folkskoleinspektion
i vårt land framstäldes som bekant vid 1852—53 årens riksdag af
de båda bonderepresentanterna Per Sahlström från Stockholms län och
Anders Jonsson från Östergötlands län. Dessa förslag visa tydligt, att
man redan från första början hade alldeles klart för sig, att inspektörsuppdraget
borde lemnas endast åt sådana män, hvilka helt egnade sig
åt sin uppgift och i pedagogiskt afseende kunde tjena såsom en verklig
föresyn för dem de skulle inspektera. I Sahlströms motion yrkades,
att för en tidrymd af 3 år måtte tillsättas 3 eller 4 aflönade inspektörer
öfver folkskoleväsendet i riket. Deras åligganden skulle enligt
motionen vara af sådan art, att de omöjligen kunde skötas såsom bisysslor
vid sidan af annan verksamhet, och i enlighet härmed föreslogs
ock en aflöning, som för den tiden kunde anses, visserligen ej öfver -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.

flödig, men dock någorlunda tillräcklig. I öfverensstämmelse härmed
fordrade Sahletröm af dessa inspektörer, att de skulle ega speciel kännedom
samt full insigt och erfarenhet uti folkundervisningens och folkskolans
behof. De skulle, för att använda hans eget uttryck, närmast
»vara att anse såsom ett slags riksskolemästarev.

I alldeles samma rigtning gick Anders Jonssons motion. I densamma
betonades uttryckligen, att Kufvudsaken ingalunda vore att erhålla
en hel mängd inspektörer, utan att få sådana, som vore fullt
hemma i sin sak och med odelad kraft egnade sig deråt. I sådant fall
skulle man enligt motionärens åsigt kunna nöja sig med 3—4, högst
5—6 inspektörer för hela riket. Bättre vore, yttrade han, att »till en
början få ett mindre antal dugliga personer än ett helt dussin odugliga,
som endast skulle tjena till att sätta hela inrättningen i misskredit».

Ty värr blefvo dessa sunda grundsatser icke tillämpade, då folkskoleinspektionen
några år derefter kom till stånd och sattes i verket.
Det system, som i allmänhet tillämpats, har varit det rakt motsatta: ett
mycket stort antal inspektörer, hvilka skött inspektionsuppdraget såsom
en biförtjenst och hvilka icke varit fackmän.

Men erfarenheten har ock tydligt gifvit vid handen, att folkskoleinspektionen,
på detta sätt ordnad, icke blifvit hvad den bort och kunnat
blifva. På ett synnerligen skarpt sätt har detta blifvit påvisadt af den
närmast föregående chefen för ecklesiastikdepartementet, dels genom
ett anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1891, dels och i
synnerhet genom ett yttrande under diskussionen i Andra Kammaren
den 23 april samma år. Han framhöll härvid, att inspektörernas antal
måste inskränkas och deras verksamhetsområden utvidgas, att de ej
borde såsom hittills tagas bland presterskapet eller bland andra i tjenst
varande personer samt att de borde vara män med full insigt i den
verksamhet, de skulle leda och öfvervaka. Så som det nu vore stäldt
hölle inspektörerna ingalunda målet. »Sådana fall hafva också inträffat»,
yttrades det, »då en inspektör har rättat en folkskolelärare just der denne
handlat fullt rätt. Eu annan tid har derefter kommit en annan inspektör,
som i ett liknande fall sagt alldeles motsatsen mot sin företrädare
och gifvit läraren rätt.» I flera fall sköttes inspektionen alldeles planlöst,
och mången inspektör hade haft »så litet reda på sig, att han
kommit på inspektion, då skolan redan slutat, men reseräkningen —
den uteblifver ändock icke». Ett ganska stort antal inspektörer hade
funnits, »hvilka icke fullgjort sitt kall med tillräcklig insigt och noggrannhet».
— Dessa omdömen kunna möjligen synas stränga, men ingen
lärer kunna neka, att de i ett och allt äro väl grundade.

Bih. till Riksd- Prot. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 24 Höft.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.

Då allmänna meningen sålunda blifvit allt mera enig såväl om
de väsentligaste bristerna i den nuvarande inspektionen som ock angående
de väsentligaste botemedlen häremot, synas mig alla skäl tala för,
att man äfven begagnar sig af dessa botemedel, så att största möjliga
valuta måtte kunna vinnas för de ej obetydliga belopp, hvilka för ändamålet
årligen beviljas. Jag tager mig derför friheten hemställa,

att Eiksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla det Kongl. Maj:t täcktes tillse,

dels att folkskoleinspektörsuppdraget icke göres
till en bisyssla vid sidan om annan tjenstebefattning,
utan anförtros åt personer, som under den tid de innehafva
detta kall odeladt egna sig åt detsamma;

dels, och i samband härmed, att till folkskoleinspektörer
förordnas personer, som visat sig innehafva
den pedagogiska insigt och den på personlig erfarenhet
hvilande kännedom om folkskoleundervisningen,
att en tillfredsställande inspektion genom dem må
kunna utöfvas.

Stockholm den 24 februari 1894.

Miii/I js :!'' J. i it -i;,’-''!!) -fi1

>\V>m rq ,iJOii<>it/lo<j*iih
mnr/yi s;;> iVJ .tf/likt
»■tfn i o tf v •fiol J s n nsf

Ed tv. Svensson.''

!•» moll >v

i;’.

tf*;;. 7 ‘tii i ii; *n>m>OTe<j ybmms-.''

.r.yi n ni!''j" lib-ti ■ > 11 jJ>la yl>

; ; oTOTÖi^yqfiui ‘''flöd
• ?;''( .lyft fjol,;.!ni)''/

:i .V)/;T liiul jKlbinj/i

if;i 1 virl 11m i fitog fnöi

h . • •. Ht.åt rin n-.i.-tfi i.b , ;■ • ; a iq-sui iltatmA

•foi/i li.iili: !-i i;,.*''O:;; j l-M -tf >!•!.. ,.’H V‘''/Hide?» ijftb

< y^txni i . ..i- i-, .hd

■iil .; 7 j- ; . i !< , i; ■ i <: >[ l •.; .''-"‘i >n;■.- i/-- C -- ,<<

STOCKHOLM, P. A. NYMÄRE EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1894.