Motioner i Andra Kammaren, N:o 156

Motion 1892:156 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.

11

:f rl

N:o 156.

Af herr P. E 1*88011 i Vestlandaholm, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om framläggande af förslag till lag
angående häradsstyrelser.

: I • b? IH ,''•» . > • i!’\V : ■>* ‘ '' •''»^ : •-* " * ^1*'' 1 *■ ''''L '' :

Under 1890 års riksdag väckte jag motion om häradsstyrelsers inrättande
i riket på grund deraf, att det i lag saknas bestämd föreskrift
om huru ett härads gemensamma angelägenheter skola handhafvas.
Denna motion blef af lagutskottet afstyrkt. och af Första Kammaren
utan diskussion afslagen; men med anledning af det meningsutbyte,
som i anledning deraf kom till stånd i Andra Kammaren, vågar jag
ånyo framkomma med ett förslag i enahanda syfte.

Det finnes visserligen nu i lag bestämdt, att häradsborna sjelfva
eller genom socknevis utsedda ombud skola dels inför kronofogden, dels
inför häradsrätten och dels inför Konungens befallningshafvande höras
i de olika frågor,'' som röra häradet, men någon beslutande rätt finnes
icke häradet i lag medgifven. Staden har sin allmänna rådstuga, sina
stadsfullmägtige och sin magistrat; socknen har sin kommunalstämma,
sina kommunalfullmägtige och sin kommunalnämnd; länet har sitt landsting
och sitt hushållningssällskap, men häradet har ingen motsvarighet
till allt detta. Hvarför skall emellertid denna kommun vara beröfvad
all möjlighet att i laga ordning besluta om sina angelägenheter, all rätt
att sjelf förvalta sin ekonomi? Mig synes både billighet och ändamålsenlighet
fordra, att häradets gemensamma angelägenheter af häradet
sjelft handhafvas, så att en fråga rörande häradet kan, efter möjligen

12

Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.

erforderlig förberedande behandling af häradsstyrelse, efter lagbestämd
röstgrund afgöras af häradsborna sjelfva å en häradsstämma, och så
att en häradsstyrelse får ombesörja verkställigheten af häradsstämmans
beslut, hafva tillsyn å vården och förvaltningen af häradets gemensamma
angelägenheter o. s. v.

»På de år 1881 anförda skäl» ansåg emellertid lagutskottet vid
1890 års riksdag (se detta utskotts utlåtande n:o 31) inrättande af
häradsstyrelser »olämpligt». Det är tydligen de af lagutskottet vid 1881
ars riksdag anförda skäl emot inrättande af särskild kommunalrepresentation
för häradet, som 1890 års lagutskott sålunda åberopar, ehuru
sistnämnda utskott kommit till i viss mån annat resultat än lagutskottet
vid 1881 års riksdag. Detta utskott fann representationen i fråga dels
»obehöflig» och dels »skadlig».

En särskild kommunalrepresentatiou för häradet skulle vara obehöflig.
enär de häradena ålagda besvär »äro grundade på allmän lag och
häradena förpligtade att dem fullgöra till det mått och i den ordning,
som. uti lagen bestämmes.» Emellertid, lagen må härutinnan lemna
aldrig så bestämd föreskrift; fråga kan ändock uppstå —särskilt med
afseende å häradets byggnadsskyldighet — huru man på ändamålsenlig''aste
sätt, med lämpligaste medel eller för minsta kostnad kan fullgöra
sitt åliggande. Och för öfrigt: ehuru stadens, socknens och länets skyldigheter
också äro i lag bestämda, medgifves dessa kommuner rätt att
besluta, huru de vilja fullgöra sina åligganden. Hvarför skola våra
kommuner intaga en så olika ställning?

Men lagutskottet vid 1881 års riksdag talar icke blott om do
häradena ålagda besvär. Utskottet säger vidare: »Hvad angår häradets
öfrig» angelägenheter, så skall för häradsallmänningarna enligt förordningen
den 29 juni 1866 särskild allmänningsstyrelse utses, och för
dem af återstående angelägenheter, hvilka fordra mera oafbruten tillsyu,
t oi de, såsom ock vanligen är förhållandet, ombesörjandet lämpligast
ske af särskilda styrelser eller för ändamålet utsedde komiterade.» I
anledning häraf vill jag’ framhålla, att eu lagom kommunalrepresentation
iör häradet och om häradsstyrelse icke med nödvändighet måste utesluta
möjligheten af t. ex. en allmänningsstyrelse med den magt och
myndighet, som förordningen af den 29 juni 1866 åt eu sådan styrelse
medgifver. . tvärt om anser jag, att en blifvande lag om kommuualrepresentation
för häradet och om häradsstyrelse bär så alfattas, att den
icke lägger hinder i vägen för beslutande delegationer, sådana som våra
allmänningsstyrelser, eller för utseende af en särskild styrelse för ett
visst verkställighetsändamål, vare sig lag och författning eller ett härads -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.

13

stämmobeslut dertill föranleder. Att emellertid i regel beträdande »angelägenheter,
hvilka fordra mera oafbruten tillsyn» ombesörjandet lämpligare
sker »af särskilda styrelser eller för ändamålet utsedde komiterade»
än af de häradets förtroendemän, som blifvit i häradsstyrelsen
invalde, vågar jag, med den erfarenhet jag har om dylikt komitéarbete,
betvifla.

På tal om en häradsrepresentations skadliga inverkan säger lagutskottet
vid 1881 års riksdag: »Många om icke de flesta af de ärenden,
som skulle af denna representation handläggas, äro af den beskaffenhet,
att de endast röra egare eller innehafvare af i mantal satt jord; och
att en representation, utsedd jemväl af andra än sådana egare eller
innehafvare, skulle besluta om kostnader, som drabbade dessa allena,
samt sköta angelägenheter, som ensamt rörde dem, kan icke tillst}rrkas.»
Ingenting är naturligare, än att man sträfvar att förekomma, det någon,
som egentligen icke har med en viss fråga att skaffa, tillätes att med
sin röst inverka på beslutet deri. Men någon nämnvärd fara för dylik
obehörig inverkan föreligger härvidlag icke. Rösträtt och röstvärde
vid besluts fattande å häradsstämma måste nemligen enligt min mening
rättas efter hvarje särskild frågas beskaffenhet, så att alla de,
som skulle komma att i mer eller mindre män tyngas af det onus,
hvarom i ett visst fall vore fråga, vid besluts fattande derom åtnjöte
rösträtt i mån som de komrac att af sagda börda betungas, men
ingen annan tillätes att i afgörandet deltaga. — Om eu socken beträffande
eu viss fråga icke utsåge något ombud, utan hvilken röstberättigad
som helst i socknen finge infinna sig vid ett visst sammanträde, ankomme
det. ju blott på ordföranden i häradsstämman att tillämpa gällande
röstregler. I fall åter sockenombud sändes till eu häradsstämma
för att deltaga i derstädes försiggående omröstning angående eu viss
fråga, i livilket fäll detta ombud naturligtvis lämpligen utsåges å socknens
kommunalstämma, läge visserligen faran för ofvan antydda obehöriga
inverkan närmare till hands än eljest, enär det då gälde ej
mindre för ordföranden i häradsstämman än äfven för vederbörande
kommunalstämmoordförande att rätt tillämpa gällande röstregler. Men
kommunalstämmoordförandena inom häradet skulle, förstås, i god tid
före hvarje häradsstämma underrättas om hvilka frågor som vore utsatta
att å stämman förekomma; och vid utseende af ombud att å häradsstämma
representera en viss socken hade dess kommunalstämmoordförande
ej svårare åliggande än att taga tillbörlig hänsyn till 10 och 11
§§ i förordningen om kommunalstyrelse på landet. Hvad sedan beträffar
ordföranden i häradsstämman, så både han helt enkelt att till -

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.

inäta ett sockenombuds röst sammanlagda värdet af de röster, som
tillkomme samtlige i förevarande fråga å käradsstämman röstberättigade
medlemmar af den kommun, hvilken ombudet representerade, ett röstvärde,
som i de flesta fall åtminstone Ange beräknas ur socknens gällande
fyrktalslängd. — Det säger sig sjelft, att eu härad sstyrelse, utan
hinder deraf, att alla dess ledamöter eller någon af dem icke uppfylde
vilkoren för rätt att rösta i eu viss fråga, lika bra som i samma fråga
röstegande häradsbor egde nödiga förutsättningar för att kunna utan
risk anförtros verkställigheten af det i frågan fattade beslut och omhäuderhafvandet
af derför erforderliga medel.

Härefter komma vi till följande mening i oftauämnda utlåtande:
»t lera al de ofvan såsom ofta för häradet gemensamma uppräknade
bestyr röra ock på flera orter endast delar af häradet (tingslaget) eller
andra åt härads- eller tingslagsindelningen oberoende samfälligheter. —
I så tall kunde det icke vara lämpligt, att beträffande dessa häradets
(tingslagets) representation i sin helhet skulle besluta.» Denna anmärkning
förefaller högst besynnerlig; tv eu fråga, som endast rör eu del
åt ett härad, kan väl icke blifva föremål för en häradsstämmas eller
eu häradsstyrelses handläggning.

Slutligen befarade lagutskottet vid 1881 års riksdag, dels att en
särskild häradsrepresentation »lätteligen kunde råka i flerehanda svårlösta
kollisioner med vederbörande landsting», dels ock att »blotta tillvaron
af en sådan kunde förlamande inverka å landstingets omsorger
för landstingsområdets olika delar, enär dessa hvar för sig ju egde sina
egna målsmän med fristående beslutanderätt.» Äfven denna utskottets
farhåga synes mig ogrundad; ty icke lär väl ett härads beslutanderätt
rimligen kunna utsträckas in på andra områden än dem lagen åt detsamma
anvisar? Och äfven om den utsträcktes längre, kan jag icke
förstå, huru eu dylik kollision och en dylik förlamande inverkan ändock
skulle kunna uppstå, så vida icke häradets och länets representationer
rent af motarbetade hvarandra, något som man näppeligen torde hafva
anledning att befara.

Härförutom vill jag än ytterligare betona: att för närvarande intet
lagrum angifver, hvilket värde skall tillmätas ett sockenombuds vid
sammanträde inför KonuDgens befallningshafvande, domhafvande eller
kronofogde afgifna röst; att för närvarande ingen lagbestämmelse
hindrar en nära platsen för ett dylikt sammanträdes hållande belägen
sockens invånare att i mängd infinna sig vid sammanträdet och derigenom
i otillbörligt hög grad göra sina åsigter derstädes gällande gent
emot ett fåtal ombud från mera aflägset belägna socknar inom häradet;

Motioner i Andra Kammaren, N:o 156. lä

samt att för närvarande antalet ombud från hvarje socken icke är på
något sätt begränsadt i förhållande till socknens folkmängd, utan att
en socken eger utse huru många ombud som helst — allt omständigheter,
som enligt min mening mana till lagstiftning för en i detta afseende
försummad kommun, häradet.

Då dessutom nu, enligt lag angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet den 23 oktober 1891, vägstyrelser komma att inrättas,
i regel eu inom hvarje härad, synes mig, att man lämpligen kunde, der
härad är väghållningsdistrikt, öfverlemna åt eu blifvande häradsstyrelse
de åligganden, som enligt nämnda lag tillkom me häradets vägstyrelse,
eller med andra ord låta vägstyrelsen gå upp i häradsstyrelsen. Och
med hänsyn till möjligheten, ja, jag vågar säga lämpligheten, af en
dylik anordning anser jag tidpunkten nu vara gynsammare än någonsin
förut för inrättande af häradsstyrelser.

På grund af hvad jag här anfört tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och om
möjligt för nästa Riksdag framlägga förslag till lag,
innefattande föreskrifter^ i kraft af och i enlighet med
hvilka eu häradsmenighet må kunna sjelf besluta i
sina egna angelägenheter samt genom en häradsstyrelse
sjelf handhafva förvaltningen af sin ekonomi.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

1 .b i:.- • - -

Stockholm den 30 januari 1892.

. ,! ''v :■ ■ --.O i ■ . i

Per Ersson

från Vestmanlands län.

. t f l) >»i ! !?>:» ii. j (’ O i ■ iJi i! .■ • P’’ '' ’ • • »i! IJ f i t. i. * V ;• ■ • ‘