Motioner i Andra Kammaren, N:o 155

Motion 1895:155 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 155.

3

N:o 155.

Af herr 0. Walter, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
åläggande för kongl. jemn äg sstyrelsen att inför näst
sammanträdande Riksdag framlägga fullständig stat.

Ett statens embetsverk, som i senare tider begynt ådraga sig en
mindre gynsam uppmärksamhet, är kongl. jernvägsstyrelsen.

Inom vida kretsar bar uttalats missnöje med det sätt, hvarpå
nämnda styrelse sköter sina pligter icke blott i administrativt hänseende,
utan äfven när det gäller tillvaratagandet af statens ekonomiska
intressen, exempelvis aftalen med de enskilda jernvägarne, den s. k.
sam trafiken.

De af Riksdagen utsedda statsrevisorerna hafva också mer än en
gång funnit skäl till anmärkningar af graverande art, huru försvinnande
litet de än vid enstaka granskningstillfällen haft tid och lägenhet att
se och anmärka.

Någon verklig inblick i en embetsinstitutions djupare inre förhållanden
kan ej vinnas vid ett och annat flyktigt besök, men lika fullt
hafva statsrevisorerna, som sagdt, väl funnit, att inom ifrågavarande
embetsverk ställningen icke är sådan den borde vara.

Jag vill icke här inlåta mig på någon vidlyftigare detaljförklaring,
huru nära en sådan än kunde ligga till hands efter de faktiska upplysningar,
som i flere hänseenden vunnits rörande förvaltningen af vårtlands
dyraste och vigtigaste kommunikationsmedel.

Jag inskränker mig således för tillfället till att anmärka, att en
vidt utbredd mening, grundad på sanningsenliga, lätt kontrollbara uppgifter,
stämplar vår kongl. jernvägsstyrelse såsom ganska slösaktig i

4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 155.

fråga om inrättandet af öfverflödstjenster och dermed förenade löner,
äfven ock att deras åtgöranden i mångt och mycket ej kan vederbörligen
kontrolleras.

Personalen inom vår jernvägsstat är jemförelsevis mångtaligare än
i något annat land (europeiskt) och nådde vid 1893 års slut den betydande
siffran af 11,620 personer, hvaraf 5,749 ordinarie och i medeltal
5,871 extra.

I sammanhang härmed må anmärkas, att kongl. styrelsen utvecklar
ett väl dyrbart skönhetssinne genom anläggandet af kostsamma planteringar
vid stationsplatserna och vaktstugorna. Endast för de sex
åren 1887—1892 utgör kostnaden sammanlagdt 376,244 kronor.

Hvad kongl. styrelsen derförutom ännu i senaste tid, trots statsrevisorernas
anmärkningar, uppoffrat till lyx, aktar jag öfverflödigt
att här anmärka.

Dock vill jag i föregående påpeka en utan tvifvel mycket beaktansvärd
omständighet, nemligen i fråga om besättandet af stationsföreståndareplatserna.

De statistiska uppgifterna för år 1893 visa oss, att vid årets slut
då funnos anstälda 143 stationsinspektorer och 129 stationsmästare.

Då de förstnämndas'' lön uppgår till circa 2,400 kronor och de
senares till 1,050 kronor, allt i genomsnitt, samt dertill kommer, att
stationsinspektorerna hugnas med biträde af stationsskrifvare, hvilkas
lön kan beräknas till lägst 1,100 kronor, inqvarteringsersättning inberäknad,
kostar således tjenstebestridandet på hvarje station, som förestås
af inspektören med skrifvarebiträde, 2,450 kronor mer än om stationen
förestås af mästare.

Då emellertid de Renande krafterna af sistnämnda rang tvifvelsutan
sköta sin plats lika godt som de förra, borde på detta område
rätt betydliga besparingar kunna göras.

Om man inskränker antalet inspektörer exempelvis med omkring
etthundra, får man en ingalunda förkastlig minskning i utgiftsstaten
på lönekontot.

Det ena med det andra gör emellertid, att ingen, som något så
när uppmärksamt iakttagit kongl. jernvägsstyrelsens administrationssätt,
kan undra på, att staten icke får större vinst än 1 V2 å 2 procent på
de bortåt 290 millioner kronor, hon offrat på sitt jern vägsbyggande.

Resultatet är sämre än i något annat land, jemförligt med vårt.

Den nordligaste stambanan, hufvudsakligast byggd på strategiska
och kolonisationsgrunder och med en ofantlig utsträckning, torde i en
kommande lång tid icke förmå lemna någon vinst, om hon ens förmår

Motioner i Andra Kammaren, N:o 155. 5

bära sig. Skall under sådan!, förhållande kongl. jern vägsstyrelsens
hittills följda administrationssätt fortfarande tillämpas, är fara värdt, att
statsbanorna icke kunna lemna den minsta vinst.

Härtill är att bemärka, att kongl. jern vägsstyrelsen synes handla
mer sjelfrådig!, än som torde vara förenligt med konstitutionella former.
Trots statsrevisorernas anmärkningar har bemälda styrelse mer
än en gång öfverskridit af Riksdagen beviljade anslag.

Att sådant kan göras, utan att Riksdagen förut blifvit tillspord,
beror utan tvifvel på kong!, jernvägsstyrelsens säregna ställning, enär
denna styrelse, förunderligt nog, ännu står på extra stat och således
ej kan falla under Riksdagens direkta kontroll.

Dess öfverflyttning på ordinarie stat torde alltså vara eu tidsfråga,
som bör göras så kort som möjligt, och torde denna motion i första
rummet få anses som ett steg i denna rigtning.

1 fråga om. kongl. jernvägsstyrelsens redovisningsskyldighet hänvisar
jag till vissa delar af regeringsformens 58:de, 64:de och 77:de
paragrafer.

Någon torde kanhända invända, att statens jernvägar äro yngre
än grundlagar^ och således icke direkt kunna beröras af de senare,
men jag hänvisar särskildt till 77:de paragrafen, under hvars bestämmelser
kongl. jernvägsstyrelsen otvetydigt måste falla.

Och då ingen rättelse i ofvan antydda missförhållanden torde
vara att förvänta, med mindre Riksdagen gör sin kraft och grundlagsenliga
myndighet vederbörligen gällande, får jag härmed vördsamt
hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om åläggande för kongl. jernvägsstyrelsen
att inför näst sammanträdande Riksdag framlägga
fullständig stat, på det att landets representation må
komma i tillfälle att utöfva vederbörlig kontroll å
hithörande angelägenheter.

Om remiss till utskott anhålles.

Stockholm den 9 februari 1895.

O. Walter.