Motioner i Andra Kammaren, N:o 155 (Motion 1893:155 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 155.

Om detta förslag godkännes, blifva ock följande ändringar i regeringsformen
nödvändiga: i § 91 utgå orden: »och läte — kungöra»; i § 93 likaledes
orden: »hvilken — kungöras»; i § 94 utbytas orden: »i föregående §»
emot: »i § 51»; i § 95 utgå orden: »i hufvudstadens kyrkor».

Stockholm den 28 januari 1893.

P. Waldenström.

N:o 155.

Af herrar S. J. BoethillS och K. E. Holmgren, om beviljande
af ett extra anslag ä 2,000 kronor för understöd åt räddningshemmet
för drinkare vid Sans-souci invid Upsala.

Allmänt torde erkännas önskligheten af, att tillfälle till upprättelse
beredes dem, som genom alkoholdryckers missbruk råkat i moraliskt och
fysiskt förfall. Ej blott humaniteten, utan ock samhällets eget intresse
manar till åtgärder i detta syfte. Men lika behjertansvärd som saken är,
lika svårt har det visat sig vara att finna effektiva medel för dess realiserande.

En metod, som på senare tid med framgång användts i utlandet —
bland annat i Norge — är emellertid inrättandet af asyler, i hvilka drinkare,
under sträng isolering, få åtnjuta lämplig moralisk och hygienisk behandling,
och enligt verkligt sakkunniges mening är denna metod den enda,
hvaraf'' tillfredsställande resultat med någon säkerhet kunna väntas. Vi
tillåta oss att i detta hänseende anföra följande på anmodan af styrelsen
för Upsala läns allmänna nykterhetsförbund i april 1891 afgifna utlåtanden
af trenne svenska läkare, nemligen af professorn i praktisk medicin vid
Upsala universitet, öfverläkaren vid Akademiska sjukhuset i Upsala S. Henschen,
professorn i psykiatri vid Upsala universitet, öfverläkaren vid Upsala

8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 155.

Centralhospital N. G. Kjellberg samt stadsläkaren i Upsala, med. d:r T.

Brunnberg.

Professor Henschen: »Detta mål» (drinkares upprättande) »kan enligt
min mening endast vinnas genom att inrätta särskilda, för drinkare anordnade
slutna anstalter, der dessa stå under ständig uppsigt, och der de
kunna erhålla så väl lämplig föda som ock ett för deras förderfvade kropp
passande arbete.»

Professor Kjellberg: »Enligt den erfarenhet, jag haft tillfälle att inhemta
om alkoholsjukdomars natur, anser jag hithörande sjuka fullkomligt
oförmögna att taga vård om sig sjelfva, hvarför äfven hvarje försök att
rädda dem måste ytterst stödja sig på förutsättningen, att de genom yttre
hinder fullkomligt afstängas från möjligheten att tillfredsställa sitt begär
efter rusdrycker, äfvensom att de erhålla sina verkliga fysiska behof på ett
tillfredsställande sätt uppfylda. Då sådant på ett fullt tillförlitligt sätt
endast kan ske inom en afstängd asyl, är det min lifiiga förhoppning, att
den anhållan, som styrelsen vill göra om understöd af allmänna medel
(nemligen för det här nedan omtalade räddningshemmet Sans-souci) äfven
måtte kunna beviljas.»

Doktor Brunnberg: »Anmodad att åtaga mig läkarevården vid den
föreslagna isoleringsanstalten för alkoholister å lägenheten Sans-souci i Upsala
och yttra mig om den behandling, som i dylika fall lämpligast bör
användas, får jag härmed på grund af den erfarenhet, jag vunnit, uttala
den öfvertygelsen, att förhoppning om ett bestående godt resultat af alkoholisters
behandling endast i de fall kan vinnas, att de afskiljas från sitt
vanliga umgänge och upptagas i ett för ändamålet särskild! anordnadt hem,
der de på bästa möjliga sätt tillgodoses i moraliskt och fysiskt hänseende
och äro i tillfälle att få undergå suggestiv behandling (hypnotism), en
metod, som numera bevisat sig vara den mest effektiva af de läkemetoder,
som egna sig i dylika fall.»

Ett på grund af och i enlighet med dessa utlåtanden anordnadt
räddningshem för drinkare finnes nu i värt land, i det styrelsen för Upsala
läns allmänna nykterhetsförbund på den för ändamålet inköpta lägenheten
Sans-souci invid Upsala upprättat ett sådant, hvilket varit i verksamhet
sedan hösten 1891.

Dess styrelse har hittills utgjorts af ofvannämnda nykterhetsförbunds
ordförande (professorn W. Rudin) samt trenne af förbundets styrelse på
två år valda medlemmar, men meningen är, att tvenne af dessa medlemmar
skola framdeles, på förslag af förbundets styrelse, väljas, den ene af
Upsala läns landsting, den andre af Upsala stadsfullmägtige. Inspektor för
hemmet är professor Kjellberg, föreståndare skolläraren Conrad Schwalbe

Motioner i Andra Kammaren, N:o 155.

och läkare doktor T. Brunnberg. Patienterna eller skyddslingarne få endast
under kontroll mottaga besök eller gå utom hemmets område. De sysselsättas
med vedhuggning, snickeri och trädgårdsarbete. Under den tid af
något mer än ett år, som hemmet varit i verksamhet, hafva 13 alkoholister
der intagits, deraf 8 utgått och 5 för närvarande undergå behandling. Af
de 8 utgångna anses 4 friska eller förbättrade, 3 hafva återfallit och en
afbröt kuren i förtid.

Hemmet har hittills endast existerat genom gåfvomedel, hvilka till
1893 uppgått till kronor 5,975:68. Omkostnaderna för företagets bringande
till stånd hafva uppgått till kronor 5,997: 54, nemligen kontanta
utgifter vid köpet af lägenheten Sans-souci (bestående af byggnader med

en större trädgård)..................................................................-......... 3,608: 78

för reparationer...................................................................... 1,575:22

för inventarier..................................................................................- 813:54

Summa kronor 5,997: 54,

således ungefär samma belopp som de influtna gåfvomedlen, hvartill kommit
ej obetydliga kostnader för frädgårdens iståndsättande. Hemmets räntebärande
skuld på fastigheten utgör 9,000 kronor.

Under sådana förhållanden och ehuru föreståndaren ej åtnjuter annan
ersättning för sitt magtpåliggande arbete än fri bostad och vedbrand och
läkarevården erhålles kostnadsfritt, hafva endast betalande patienter kunnat
mottagas, nemligen för en afgift af kronor 1: 50 per dag, och den härigenom
influtna summan i förening med trädgårdens afkastning har ej
räckt till att bestrida de löpande utgifterna för hushållet in. m. under det
gångna året, utan har en brist af i rundt tal 1,200 kronor uppstått, och
på grund af gjorda beräkningar motser styrelsen en nära nog lika stor
brist för år 1893. Då man besinnar, att de hittills influtna gåfvomedlen
förnämligast afsett företagets igångsättande, hvartill de äfven såsom ofvan
visats användts, torde man knappast kunna påräkna, att den årsbrist, som
sålunda uppstått och hotar att uppstå, skall kunna fyllas genom enskild
offervillighet, och är det derföre fara värdt, att hela företaget måste uppgifvas,
så vida ej understöd af allmänna medel derför kan erhållas. Lämpligheten
af, att sådant i ett fall som detta gifves, har också redan, åtminstone
i viss mån, af den svenska Riksdagen erkänts.

Vid 1889 års riksdag väcktes åtskilliga motioner om anslag till
nykterhetens befrämjande, deribland eu af herr E. W. Wretlind, som föreslog,
att Riksdagen ville ställa ett anslag af 100,000 kronor till regeringens
förfogande för att i mån af behof anordna offentliga eller understödja
enskilda asyler med syfte att åvägabringa drinkares återupprättelse till
Bill. till Riked. Prot. 1893. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 24 Käft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 155.

normal kropps- och själsbeskaffenhet. Statsutskottet yttrade med anledning
häraf i sitt utlåtande n:o 9, att det syntes utskottet, att nykterhetssaken
genom sådana asylers upprättande komme att »på ett verksamt och på ett
verkligt praktiskt sätt befrämjas», att vårt land borde följa det i utlandet
gifna exemplet, men att det ej vore »lämpligt att staten sjelf ombestyrde
inrättandet af dessa asyler, utan att dess medverkan torde böra inskränkas
dertill, att staten lemnade understöd åt asyler, som på enskildt initiativ
inrättats», och föreslog utskottet på grund häraf, att på extra stat för 1890
måtte anvisas och ställas till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 25,000
kronor »att på de vilkor Kongl. Maj:t må ega att bestämma användas till
understöd åt enskilda, för drinkares kurativa behandling upprättade asyler».

Häremot reserverade sig ledamoten af utskottet herr Låss O. Larsson
förnämligast på den grund, att några dylika asyler ännu ej funnes i vårt
land, men han förklarade tillika, att, »om sådana privata asyler funnes af
den beskaffenhet, att de förtjenade statsbidrag och deraf vore i behof», så
skulle han »gerna vara med om att bevilja sådant understöd». Nu föreslog
han emellertid, att anslaget måtte få användas för nykterhetens befrämjande
»på sätt Kongl. Maj:t pröfvar lämpligast», och i enlighet med denna
hans reservation fattade Andra Kammaren sitt beslut.

Första Kammaren beslöt åter på yrkande af herr Wieselgren, att anslaget
skulle på de vilkor, Kongl. Maj:t må ega att bestämma, användas
dels till understöd åt enskilda för drinkares kurativa behandling upprättade
asyler, dels till utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

Riksdagens skrifvelse i ämnet affattades i enlighet med Andra Kammarens
beslut eller herr Liss O. Larssons reservation, men af det anförda
torde framgå, att, om en dylik anstalt som den ifrågavarande då funnits till,
skulle det öfverensstämt med Riksdagens mening, om den erhållit understöd
af det beviljade anslaget. Nu blef detta, då någon sådan anstalt ännu
ej kommit till stånd, uteslutande användt till nykterhetsskrifters utgifvande.

Då emellertid Riksdagen sålunda erkänt nyttan af upprättandet af
asyler för drinkares räddning; då de förutsättningar, under hvilka den uttalat
sig för lämpligheten af statsunderstöd åt sådana, just uppfyllas af
räddningshemmet vid Sans-souci, och då detta utan ett sådant understöd,
menskligt att döma, ej kan fortsätta sin välsignelsebringande verksamhet
och alls icke kan vinna en sådan utveckling, att denna verksamhet på ett
mera tillfredsställande sätt motsvarar sitt ändamål, hvartill bland annat
fordras, att friplatser beredas åt mindre bemedlade, att mera än som nu
är möjligt må kunna göras för patienternas sysselsättning med nyttiga arbeten
samt att ett aflönadt biträde må kunna anställas, som genom sitt
dagliga umgänge inverkar förädlande på patienterna, så hafva vi ansett oss

Motioner i Andra Kammarrn, N:o 155.

böra bringa under Riksdagens pröfning frågan, huru vida ej statsunderstöd
må på vilkor, som af Kongl. Maj:t närmare bestämmas, kunna beviljas
ofvannämnda räddningshem, och få vi som ytterligare skäl för en dylik
åtgärd fästa uppmärksamhet på följande omständigheter:

Räddningshemmet vid Sans-souci kan ej betraktas som en lokal inrättning
för Upsala och dess omnejd, utan fyller ett för hela landet förefintligt
behof, hvilket framgår deraf, att af de 13 patienter, som hittills
der vårdats,

3 varit från Upland (Stockholm),

3 » » Halland,

2 » » Skåne,

1 » » Medelpad,

1 » » Dalarne,

1 » » Vestmanland,

1 » » Östergötland och

1 » » Småland.

I detta sammanhang må påpekas nyttan af att åtminstone en dylik
anstalt finnes i vårt land, så att de, som vilja söka räddning genom asylväsendet,
ej ovilkorligt nödgas resa, till utlandet, hvilket naturligtvis är
förknippadt med ökade svårigheter och kostnader.

Resultatet af hemmets arbete måste, helst om man tager i betraktande,
hvilka små medel stått till dess förfogande och att dess verksamhet
ännu är i sin begynnelse, anses såsom ganska tillfredsställande. Af ofvan
lemnade redogörelse framgår nemligen, att 50 % af de utgångna patienterna
blifvit verkligt förbättrade, och enligt uppgift af hemmets läkare
doktor Brunnberg plägar vid utlandets asyler med deras större erfarenhet
och deras betydliga tillgångar 60 % anses såsom ett godt resultat.

Hemmets verksamhet har hittills visserligen varit ganska inskränkt,
men den för dess räkning förvärfvade lägenheten är sådan, att om blott
tillräckliga medel erhållas, dess verksamhet kan betydligt utvidgas, och
äfven i sitt nuvarande skick eger det en stor och allmän betydelse såsom
experimentalfält.

Då det torde vara skäl, att det ännu någon tid får samla erfarenhet
såsom sådant, hafva vi ej velat föreslå, det begärda understödet till högre
belopp än styrelsen ansett oundgängligt nödvändigt för att hemmet nu må
kunna fortsätta sin verksamhet, eller tvåtusen (2,000) kronor.

På grund af hvad sålunda är anfördt få vi vördsamt föreslå,

det Riksdagen måtte å extra stat för 1894 anvisa
ett anslag af 2,000 kronor till understöd åt rädd -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.

ningshemmet för drinkare vid Sans-souci invid Upsala
på vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 28 januari 1893.

S. J. Boethius. K. E. Holmgren.

N:o 156.

Af herr O. Nyländer, om tull å bearbetad koppar.

Vid lagtima Riksdagen sistlidet år blef, såsom kändt är, skyddstullsystem
beträffande industriens alster i allmänhet genomfördt. Kopparindustrien
missgynnades dock, antagligen i följd af förbiseende.

För att afhjelpa detta tillåter jag mig hemställa,

att, på sätt Kong]. Maj:t till sagde Riksdag föreslagit,
beträffande bearbetad koppar, å plåt och andra
ämnen för vidare bearbetning, äfvensom å bult och spik
sättes en tull af 5 öre pr kilogram samt å rör och rördelar
10 öre pr kilogram.

Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1893.

Oskar Nyländer.