Motioner i Andra Kammaren, N:o 154

Motion 1896:154 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 154.

o

N:o 154.

Af herr T. W. Försel!, angående anslag för anordnande af en
rilcsskyttefest in. in.

Vid allmänna representantmötet i hufvudstaden den 28 sistlidne
september med ombuden från de olika skytteförbunden inom riket
uttalades allmänt den önskan, att under tiden för allmänna industriutställningen
i Stockholm år 1897 borde anordnas en riksskyttefest, och
uppdrog mötet åt centralstyrelsen att hos Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning derom, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära ett
extra anslag af 30,000 kronor som bidrag till kostnaderna för festen
och till pris åt de täflande.

Man hyste den förhoppning, att då numera den frivilliga skytteverksamheten
visat sig vilja lämpa sig efter de militära krafven och
eu ej obetydlig del af landets värnpligtige, inseende behofvet af ytterligare
utbildning uti skjutkonsten, underkastade sig för nåendet af
detta mål ej ringa uppoffring af tid och penningar, statsmagterna ock
skulle låta sig angeläget vara att i gengäld lemna någon uppmuntran;
man ansåg att den bästa sådan under nuvarande förhållande otvifvelaktigt
vore att bereda landets frivilliga skyttar tillfälle att vid en större
rikstäflan mäta sina krafter med hvarandra och att utsigten att få deltaga
uti sådan täflan, anordnad i hufvudstaden vid tiden för 1897 års
utställning derstädes, skulle föra tusentals värnpligtige in bland de frivilliga
skyttarnes led. Och så angelägen var man att få anslag för
dylik täflan, att man uppdrog åt centralstyrelsen att derom göra särskild
underdånig framställning.

Vid genomläsandet af utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen den 13 dennes, finner jag,

6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 154.

att centralstyrelsen uti sin underdåniga framställning till Kongl. Maj:t
af den 14 sistlidne november om anslag till den frivilliga skytteverksamheten
visserligen uttalat önskvärdheten af ofvan antydda skyttefest
och gjort framställning om anslag dertill med 30,000 kronor, men detta
endast under förutsättning att öfriga begärda anslag oberoende häråt
och i främsta hand måtte utgå.

Om här vore fråga om en skytteverksamhet, som icke tillkommit
på frivillighetens väg, utan deltagande deri vore en lagstadgad pligt
för landets värnpligtiga ungdom, så skulle jag gerna i likhet med
centralstyrelsen i främsta rummet sätta beviljandet af öfriga anslagskrafven,
men då så icke är förhållandet, måste man söka utvägar för
att uppmuntra och hålla intresset derför vid lif, och jag håller före, att
anordnandet af en allmän rikstäflan under utställningen i Stockholm
1897 skulle i detta hänseende verka synnerligen välgörande för skyttesaken
och till fullo uppväga de olägenheter, som möjligen kunde uppstå
deraf, att beviljandet af anslag härför kunde orsaka nedprutning å
öfriga för skyttesakens främjande begärda anslag. Och bör ej heller
vid frågans bedömande förbises, att det tillfälle, som såmedelst beredes
dessa unge män att närvara i hufvudstaden under utställningen, utan
tvifvel skall blifva gagnande äfven för deras borgerliga verksamhet,
då de derigenom sättas i tillfälle att taga kännedom om hvad landet
kan frambringa på industriens och näringarnes olika områden.

Jag är förvissad om, att öfverallt uti landet skola vännerna af
den frivilliga skytteverksamheten med tungt sinne och vemod mottaga
den oväntade och nedslående underrättelsen, att centralstyrelsen stält
detta anslagskraf bakefter öfriga krafven och såmedelst möjligen beröfvat
landets frivilliga skyttar detta ifrigt efterlängtade, kanhända aldrig återkommande
tillfälle, att samtidigt med att allt hvad landet eger främst
på industriens, näringarnes och konstens områden framvisas till täflan,
äfven få inför fosterlandet visa hvad den frivilliga skytteverksamheten
förmått under sin korta ordnade tillvaro åstadkomma för skjutskicklighetens
höjande bland landets värnpligtige ungdom.

Lifligt öfvertygad om att den frivilliga skytteverksamheten kan
i väsentlig mån bidraga till stärkandet af landets försvarskrafter men
ock derom att denna på frivillighetens väg frammanade verksamhet
kräfver uppmuntran från statsmagternas sida, om den skall ega bestånd,
och att bättre sådan knappast kan gifvas såsom gengäld för den uppoffring
af tid och penningar, som denna verksamhet kräfver af skyttarne
än att dessa genom statens hjelp sättas i tillfälle att komma tillsammans
för skjuttäflan just vid sådana tillfällen som 1897 års allmänna

Motioner i Andra Kammaren, N:o 154.

7

utställning i hufvudstaden erbjuder, tvekar jag ej att för nåendet af
detta mål vädja till Riksdagen, och är min vördsamma anhållan alternativt
:

att Riksdagen ville för år 1897 bevilja ett extra
anslag af 30,000 kronor i och för anordnandet af en
riksskyttefest under utställningen i Stockholm nämnde
år, eller, om sådant anslag icke kan beviljas,

att Riksdagen vid beviljandet af de af Kongl.
Maj:t begärda anslagen för den frivilliga skytteverksamheten
ville lemna sådant medgifvande, att, om
besparingar å dessa anslag möjligen kunde åvägabringas,
dessa besparingar må användas till anordnandet
af en riksskyttefest under stora utställningen i
Stockholm år 1897.

Om remiss till statsutskottet får jag vördsamt anhålla.

Stockholm den 27 januari 1896.

T. W. Forsell.