Motioner i Andra Kammaren, N:o 154

Motion 1892:154 Andra kammaren

3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 154

Vi anhålla vördsamt om remiss till vederbörligt utskott, samt att
utskottet vid behandlingen af denna motion täckes föreslå de förändringar,
som för vinnande af motionens syfte erfordras. -h. u >

Stockholm den 30 januari 1892.

; o

A. A strö in.

it;! ni» i .todliai POfU
t i.JC ‘ *J c.'';i9 b

G. Jansson,

Krakerud.

I motionens syfte instämma :

N. Boström. ; J. E. Wikstcn. Nils Wallmark.

:

J. A. Lundström. , Joh, Ny däld. : ,r,;

; • l

r(llQQit&g »•: ''• fJiiilätviuis"i nu
•i--.* i - nogiIn*‘>’.!

'' ,-rr''y;Ö! tnlliiiiiu.
•a: , •'' nh 1!■

•: 4ub>j-u; ■ :

f »kl f

•>i bo rj* t*>•: ; \r. 4obnr/tO

. < i

• * K

/ '' ; -tf.

u--’ *

- ,v,!fn hit .nbiii
. * / • > A. a }; i i v! a b f>>! o

. mutr

«* t n 7 r) *•> *■ (( v; b- q fri; !

t.''.lön

N:o 164.

Af herr C. Wallis m. fl., om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om framläggande af förslag till införande af

progressiv arfskatt.

. -i ./t ;i;: ;■''* . i'',.:

O . , . , „ f t r

h Arfskatten, som i de flesta af Europas länder förefinnes i en eller
annan form, har sedan längre tid i ett stort antal af dem varit progressiv
antingen så, att arfvinges fjermare skyldskap med arflåtaren
medför större beskattning af arffallet, eller ock så, att skatten växer i
mån af arffallets storlek; i flera länder utgår arfskatten efter båda dessa
grunder för progressionen. De skäl, som anförts för att sålunda göra
arfskatten progressiv, hafva varit många och talande. Hvad den progressiva
arfskatten i egentlig mening — den, som växer med arffallets
storlek — beträffar, har man gjort gällande, att den utgör en beskattning,
som mer än de allra flesta tillgodoser den rigtiga beskattningsprincipen,
att skatten bör företrädesvis träffa dem, som lättast förmå
bära densamma. Den progressiva arfskatten gör detta, i fall, såsom
skett i länder der den införts, ett skattefritt minimum af det samlade
arfvet eller af arfelotten medgifves. Detta medgifvande medför också

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 184.

fördelen af en hög grad af enkelhet i skattens indrifvande, och då den
i så fall endast drabbar sådana, som samtidigt med skattens erläggande
vunnit en afsevärd förbättring i sina ekonomiska vilkor, utgöres densamma
med lätthet. I de länder, der den införts, har erfarenheten visat,
att den dessutom tillför staten väsentligen ökade inkomster, som exempel
hvarpå kan anföras, att den för närvarande årligen lemnar i
England (omkr.) 153 millioner kronor, i Frankrike 117, i Italien 30, i
Österrike 22, i Holland 18, i Belgien 13''/2.

Vid 1886 och 1891 års riksdagar väckte herr R. Gustafsson motion
om att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetandet af
ett lagförslag angående progressiv arfskatt. Vid båda riksdagarne hemstälde
bevillningsutskottet, att motionen ej måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda, och grundade .denna sin hemställan båda gångerna
hufvudsakligen på ett och samma skäl, nemligen att något behof för
staten att skaffa sig ökade inkomster för tillfället ej förelåge.

Detta skäl har för närvarande förlorat sin giltighet. Statens
behof af ökade inkomster är sådant, att regeringen föreslagit betydligt
ökade industritullar, och förslag om införandet af maltskatt och förökad
skatt på hvitbetssockertillverkningen äro att vänta. Dessa skatter
äro konsumtionsskatler, som i större eller mindre mån komma att mest
drabba den ekonomiskt sämre lottade delen af befolkningen. Då det synes
mig rigtigt att, så vidt ske kan, statsverkets ökade behof tillgodoses
genom skatter, hvilka, såsom den progressiva arfskatten, med skattefritt
minimum företrädesvis drabba dem, som lättast kunna bära skattebördan,
vågar jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville genom en skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta
och för en kommande Riksdag framlägga förslag till
arfslag, så affattad, att ett minimum af det samfälda
arivet eller af arfslotten blir skattefritt, men att bevillningen
å belopp öfver minimum må progressivt
stiga med arfvets eller arfslottens belopp.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles vördsamt.

Stockholm den 30 januari 1892.

Curt Wallis. Olof Olsson^ Fridtjuv Berg. J. A. Fjällbäck.