Motioner i Andra Kammaren, N:o 153

Motion 1895:153 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 153.

1

N:o 153.

Af herr L. P. Mallmill, angående skrifvelse till Kongl. Maf.t
med begäran om förslag till statens öfvertagande af besväret
med anskaffande af nummerhästar för indelta
kavalleriet mot ersättning af vederbörande rust- och rotehållare.

Med stöd af det lifliga intresse, svenska Riksdagen under de
senaste årtiondena ådagalagt för utjemnande och fixering af skattebördo0rnf>
Vl11 Jag fäst» uppmärksamheten på ett onus, hvars ojemnhet är
så påfallande, att rättelse deraf synes mig särdeles önskvärd.

j Jag V.elat framhållai är skyldigheten att anskaffa hästar

vid indelta kavalleriet. Genom välvilligt lemnade uppgifter har jag mig
bekant, att medeltjenstetiden för nummerhästar vid Lifreo-ementets
dragoner under tioårsperioden 18851894 varit 5 år 9 månader 8 dagar
och att icke under något af dessa år, för sig taget, hästarnes medeltjenstetid
uppgått till 6 år. Om man jemför detta förhållande med det
faktum, att. en viss häst, om turen är god, kan tjena 15 eller ännu
liera år, så inser man, hurusom besväret att skaffa nummerhäst verkar
så ojemnt, innebär så mycket af slump, att dermed är förenad en risk,
som för våra i ekonomiskt afseende ofta svagt lottade rust- och rotehållare
i många fall gör bördan hardt när ruinerande.

bör att afhjelpa de nämnda olägenheterna, synes mig, som skulle
den anordningen vara lämplig, att staten öfvertoge skyldigheten att
anskaffa nummerhästar vid indelta kavalleriet mot ersättning af de
Bill. till Riksd. Prof. 1895. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 36 Haft. (N:o 153).

2

Motioner i Andra Kammaren, N;o 153.

rust- och rotehållare, som nämnda besvär nu åligger. Med den anordningen
skulle staten kunna till fullo tillgodose de anspråk, som från
militär synpunkt böra ställas på kavalleriets hästar, och vederbörande
rust- och rotehållare Unge förmånen af ett något så när visst och på
förhand beräkneligt onus.

Möjligheten att under sådana förhållanden besvärets tunga skulle
komma att ökas, derigenom att priset på antagliga nummerhästar
skulle ställa sig högre än nu, torde ej vara särdeles beaktansvärd.
Hvad staten beträffar, skulle det möjligen högre priset på hästarne
säkerligen fullt uppvägas af den besparing, som uppkommer derigenom,
att den ersättning, som för närvarande utgår till egare af nummerhäst,
som användes vid beväringens öfningar, naturligtvis bortfölle, då
staten blefve egare till nummerhästarne, hvarförutom säkerheten för
staten att erhålla de för ändamålet lämpligaste hästar blefve en förmån,
som vore väl värd någon uppoffring. För rust- och rotehållare
åter blefve det, när från och med 1904 full ersättning lemnas för besväret,
en alldeles likgiltig sak, huru besvärets penningvärde tedde sig.
Med mera fog kunde man hysa misstanken, att den af mig förordade
anordningen skulle medföra medelbara olägenheter, nemligen med afseende
på nummerhästarnes vård. Dervid kunde man antingen resonera
så, att, om rust- och rotehållare!! sluppe vidkännas kostnaden för
anskaffande af den nummerhäst, som han hade i sin vård, han skulle
mindre än nu vara intresserad af att väl vårda hästen och på grund
deraf vården blifva sämre, hästens duglighet nedsättes samt besvärets
tunga ökas, eller ock så, att, om staten skulle vidkännas kostnaden för
hästens anskaffande, följden blefve en öfverdrifvet minutiös och sträng
kontroll öfver hästens vård med deraf följande trakasserier för rustoch
rotehållare!! från statsmyndigheternas sida.

Jag för min del tror icke, att någotdera skulle komma att inträffa.
Min erfarenhet säger mig nemligen, såväl att rust- och rotehållaren
särskildt på grund af djupt rotad god sed hos den svenska allmogen
att väl vårda husdjuren skulle i de flesta fall lojalt uppfylla
föreskrifna skyldigheter, som ock att de kontrollerande embetsmännen
derefter som hittills skulle vara lika angelägna att undvika onödiga
trakasserier som att gripa in, der så kräfdes.

Då det spörsmål, jag nu väckt på tal, emellertid är af så invecklad
beskaffenhet, att sättet för dess rätta lösning förutsätter en djupgående
utredning, särskildt angående tungan af besväret att anskaffa nummerhäst
vid de särskilda indelta regementena och corpserna, anser jag för
närvarande lämpligast att öfverlemna frågan till Kong!. Maj:ts beak -

3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 153.

tande, dervid jag särskildt vill påpeka, att, äfven om man hyser tvifvel
om önskvärdheten af den anordning, för hvilken jag nu tagit till orda,
man dock bör anse omförmälda utredning, om icke nödvändig, så dock
af synnerlig nytta, för att de nämnder, som enligt lagen af den 2
december 1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesväret,
som periodiskt skola uppskatta besvärets värde, må kunna på ett tillfredsställande
sätt lösa sin uppgift.

På grund af hvad jag ofvan anfört, får jag vördsamt anhålla,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes efter
verkstad utredning för 1897 års Riksdag framlägga
proposition angående statens öfvertagande af besväret
att anskaffa nummerhästar för indelta kavalleriet mot
ersättning af vederbörande rust- och rotehållare.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 4 februari 1895.

L. P. Mallmin.

Häruti instämma

Jan Elias son.

Alfred Kihlberg.