Motioner i Andra Kamma/ren, N:o 153

Motion 1868:153 Andra kammaren

IS

Motioner i Andra Kamma/ren, N:o 153.

erfordras, för att göra mötet rätt instruktivt och fruktbärande, med full öfvertygelse
att företaget är af don vigt, att det förtjenar det allmännas understöd.

Jag får derför vördsamt föreslå,

att tvåtusen Kiksdaler måtte beviljas åt det sjette allmänna Svenska folkskolemötet,
som innevarande år i Örebro skall sammanträda, till bestridande
af, kostnaderna för en exposition af nutidens bästa skolmateriel,
lefvande undervisning i nyare undervisningsmetboder i åtskilliga läroämnen
och andra nödiga utgifter för mötet.

Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottct anhåller jag, bifogande till ytterligare
upplysning ett exemplar af den genom trycket bekantgjorda inbjudningen
till mötet.

Stockholm den 27 Januari 1868.

G. W. Gumcelius.

N:o 153.

Af Herr J. 0. LelTler: Om beviljande af anslag för inrättande af .
en Normalskola i Stockholm.

De många särskilda verksamhets-artcrna inom samhället hafva, sedan de
genom en långvarig odling vunnit någon grad af utveckling, hvar för sig en fast
grundval af vetenskaplig nödvändighet och erfarenlietsvisshet. Generationer arbeta
på grundvalarnes läggande, och när dessa äro färdiga, hafva de följande generationerna
att i dem se faktiskt gifna förutsättningar, Indika man har att tillegna sig
såsom medel och vilkor, för att kunna väl bedrifva en viss art af verksamhet och
bringa den till ytterligare förkofran. Sålunda finnes i vår tid knappt en enda
sfer af Jet i Statens kulturlif ingående arbetet, knappt ett enda yrke, som icke
redan, hvilar på förutsättningen af vetenskapliga studier och praktiska öfningar.
Der någon väsendtlig brist finnes i afseende på vetenskaplig (theoretisk) förkunskap,
är yrkets bedrifvande med detsamma sänkt till rangen af handtverk och stödjer
sig endast på routine och handlag, som väl icke alldeles utesluter möjligheten
af ett visst framsteg, men inskränker detta inom ganska trånga gränser; der åter
den praktiska öfningen försummas, vill theorien gerna sväfva i luften af brist på
konkret innehåll. Exempel kunna hemtas från hvarje konst, embete, handtverk

Motioner i Andra Kammaren, N:o 153. I9>

eller yrke. En läkare vinner icke någons förtroende (om man undantager vissa
enstaka abnorma fall), derest ban icke för sjelfva sin konst förberedt sig genomnoggranna
^Teoretiska och praktiska studier, hörande till detta särskilda yrke; saknar
han djup i den theoretiska underbyggnaden, så är han, med all praktisk öfning
och skicklighet, blott en routinerad qvacksalfvare; inträder han på läkarebanan
med ensidig theoretisk bildning, så är han, med all lärdom, oduglig såsom läkare.
Ilandtverks utöfvande förutsätter — utom de allmännaste skolkunskaperna
— vissa läroår, under hvilka man tillegnar sig yrkets faktiskt gifna handgrepp och
åtminstone dess aldra allmännaste vetenskapliga grunder, om än uti en högst populär
form. En fogde eller rättare anses nu för tiden höra bildas till sitt yrke vid
ett landtbruksinstitut.

Om denna åsigt har en lika allmän som nödvändig giltighet, så är dess sanning
och betydelse dock ännu icke i alla hänseenden tillräckligt behjertad. Mellan
samhällets funktioner känner man dock icke egentligen någon allmänt berättigad
gradation i afseende på vigt och betydelse. De som verka tyst och mera obemärkt
äro icke derför mindre vigtiga och djupt ingripande eller mindre ädla och
förtjenta att omhuldas än do, som göra sig mera påtagligt bemärkta. Till do förra
kan man hänföra lärarens kall med sina heliga och omfattande uppgifter. Läraren
är kallad till att odla och uppfostra menniskor. Finnes väl ett kall af en mera
hög och rik betydelse? Det är påtagligen icke nog för honom att sjelf ega säkra
och användbara fonder af insigt i åtskilliga grenar af vetenskap; han bör, utom denna
allmänna erudition, hafva cn noggrann kännedom af det föremål, som han såsom
uppfostrare skall behandla — af det fint organiserade väsen, som kallas den
menskliga anden — i dess olika stadier och vexlingar; han bör dertill ega en historisk
öfversigt af det vigtigaste, som blifvit gjordt för uppfostrans och undervisningens
sak uti den antika och moderna verlden. Endast genom att befatta sig
med förberedande studier af denna art, studior, som stå i direkt förhållande till lärarens
yrke, blir han i stånd att uppfatta sitt blifvande kall såsom det skall uppfattas
■— såsom eu på vetenskapliga grunder hvilande och genom historisk erfarenhet
utvecklad konst; endast genom en sådan uppfattning lärer han sig ock egentligen
att älska ett kall, som af ytliga och tanklösa betraktare plägar anses såsom det
mödofullaste och tråkigaste på jorden — just i följd deraf att lärarens verksamhet
så allmänt (någon gång måhända äfven af honom sjelf) anses såsom on födkrok lik
hvarje sinnligt handtverk. Denna låga uppfattning åter har sin naturliga grund
deruti, att bildandet till lärarekallet hos oss blifvit allt för mycket försummadt och
hehofvet deraf misskändt. Men genom en sådan uppfattning och sådan försummelse
subtraherar man från läraren det som gör honom till egentlig lärare och från undervisningen
det som gör deu till en förädlande, bildande verksamhet, och man ser
blott don yttre sidan af begge: monitören oeb exercis-mästaren samt förhörandet
och meddelandet af kunskap. Dock äfven för att skickligt och rigtigt meddela kunskap
måste läraren göra sig hemmastadd med äldre tiders erfarenhetsrön, hvilka,
samlade och ordnade, utgöra cn s. k. methodlära, som är ott icke ovigtigt element
i de förberedande studier, hvilka en blifvande lärare bör idka. Det är sannt: ej
heller på detta område framträder någon med ens färdigbildad; blotta förberedelsen
gör ingen mästare; man lär sig så länge man lefver, man studerar, pröfvar och behåller
det som bäst synes. Men för ett sådant studerande och profvande behöfver
man i förväg säkra fingervisningar, för att under sin lärareverksamhet i möjligaste
mån kunna bevara sig för det vådliga vacklande och de missgrepp, som den oerfarne
nybörjaren, åt sig sjelf lemnad, väl aldrig kan undvika. Sådana methodiska

20

Motioner i Andra Kammaren, N:o 153.

fingervisningar — så ytterst nödvändiga för hvarje sida af lärarekallets utöfvande
— anknytas bäst och naturligast till sjelfva den egna utöfningen af undervisning
inför verkliga lärjungar. Mången skall inom sig sjelf tillstå att hans första försök;
såsom lärare varit iller eller mindre misslyckade, samt att samma misslyckade försök
uppprepats ganska länge, till skada så väl för läraren sjelf som för lärjungarno,
i följd deraf att ingen granskare stått till hands för att visa hvari felen
b os to do.

Med dessa betraktelser äro antydda de förnämsta faktorerna af de studier,
genom livilkas odlande hvarje blifvande uppfostrare såsom sådan hör förberedas
för sitt kall; således äro härmed de s. k. pcedagogiska studierna betecknade till skilnad
från den vetenskapliga erudition, som läraren bör ega. De förra sönderfalla,
såsom man finner, i två hufvudgrupper: theoretiska, omfattande allmämpsedagogik och
dess historia, och praktiska, omfattande pedagogisk methodlära i sammanhang med
undervisningsöfuingar. Det är en egenhet för den Skandinaviska nordens uppfostringsväsende,
att icke hafva i sig gupptagit dessa öfverallt annorstädes odlade elementer
af lärarebildningen. Och om den allmänna grundsats, som här blifvit tagen
till utgångspunkt, är vigtig, så ligger deruti en brist af betänklig art, hvars
afhjelpande är så mycket mera angeläget som ett af de mest magtpåliggande vilkoren
för utvecklandet af den nationela odlingen torde uppfyllas genom beredande
af tillgång på skicklige och väl förberedde lärare.

Här är ej tillfälle att vidare utveckla nödvändigheten af en särskild institution
till befordrande af lärarebildningen; det måste förutsättas att öfriga Europeiska
länders exempel äro tillräckligt upplysande och öfvertygande; vill man föröfrigt
saken, så måste man äfven vilja något af de medel, genom hvilka den kan
befordras, I vårt land är redan ganska mycket gjordt för utbildande af skickliga
lärare och lärarinnor för folkskolorna; ett offentligt fruntimmers-seminarium har
redan flera år gifvit vackra resultater; men de, som vilja blifva lärare vid våra elementar-läroverk
— endast dessa äro lemnade åt sina egna experimenter och rön.
Det är den vigtiga angelägenheten att utbilda sådana lärare, som här må behandlas
; och det lärer icke undgå Kammarens uppmärksamhet, att denna fråga för närvarande
är så vigtig, att den bör bringas till lösning framför hvarje annan till elementar-läroverken
hörande fråga.

För mor än 60 år sedan började man i vårt land tänka på befordrandet
af denna angelägenhet. Förslag hafva flera gånger varit å hane till inrättande af
antingen s. k. paedagogiska seminarier eller af lärostolar i pedagogik vid universiteten;
men intet sådant förslag har hittills lyckats tillvinna sig tillräckliga sympathier
för att kunna förverkligas, ehuru hvardera institutionen för sig, väl organiserad
och väl skött, säkerligen hade inneburit goda medel till lärarebildningens befrämjande.
Man har, såsom det'' synes på temligen otillfredsställande skäl, varit
särdeles snabb att tillbakavisa hvarje förslag, som i detta hänseende framställts,
ja man har affärda! dem med argumenter, som alltför väl blotta bristen på bekantskap
med det föremål, hvarom fråga varit. Tid mera än ett allmänt läraremöte
har uppmärksamheten blifvit ytterligare fästad derpå, att befordrandet af en god
lärarobildning är en af de mest magtpåliggande åtgärder för utvecklandet af våra
elementar-läroverk. Men i synnerhet har ett kraftigt uttalande af denna sanning
skett vid läraremötet år 1866, då ämnet diskuterades allvarligt och mötet uttryckte
följande åsigt: “Med allt erkännande af det gagneliga i den begynnelse till lärarebildning,
som det nu anbefallda prof året innebär, uttalar mötet sin önskan, att, för fullföljande af
hvad sålunda påbegynts, någon åtgärd från lagstiftningens sida vidtages till beredande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 153.

21

för hafvande lärare af ^teoretisk insigt och praktisk öfning i undervisning skonst A Detta
uttalande är af sä mycket större vigt, emedan det utgått från lärarne sjelfva och
innebär ett erkännande af egen brist. Dessutom förtjena!1 det uppmärksamhet,
emedan det häntyder på åtgärder, livilka kunna ställas i sammanhang med det redan
anbefallda profåret och derför naturligast torde erbjuda sig med afseende på
våra förhållanden.

Mötet vitsordar den goda tendensen i den nu gällande föreskriften om ett
profår såsom kompctens-villtor för blifvande lärare och erkänner det gagn, som
deraf vunnits, samt önskar att denna inrättning må utvecklas till större fullkomlighet.
Med profåret afses, såsom bekant, att bereda lärarekandidaten tillfälle dels
till att åhöra äldre lärares undervisning och vinna öfversigt öfver en skolas verksamhet,
dels att sjelf vinna öfning genom handläggande af undervisningen. Härunder
bör han flitigt samtala med och erhålla anvisning och ledning af vederbörande
rektor och lärare. Det kan ej förnekas att denna första egentliga åtgärd
för befrämjande af lärarebildningen i Sverige inneburit ett bestämdt framsteg.
Den har också don förtjensten, att ega ett afgjordt och omedelbart praktiskt syfte,
i det den nemligen har till utgångspunkt hehofvet af öfning i undervisningens handläggande.
Emellertid kan denna institution under dess nuvarande form ingalunda anses
tillfredsställande, utan är blott ett försök, som kan bereda öfvergång till något
bättre och fullständigare. Ty l:o stadgan om profåret innehåller blott den allmänna
föreskriften utan att närmare antyda hvad rektor och lärare åligger och huru
de böra förfara för att gifva lärarekandidaterna ändamålsenlig ledning; 2:o då lärarekandidater
kunna för genomgående af profår hänvisas till hvithet högre elementar-lärovcrk
som helst, måhända med något afseende på deras egen önskan, så
är ej gifvet att profår alltid genomgås vid ett läroverk, som erbjuder de bästa föredömen
och den bästa ledning, utan kandidaterna äro spridda på flera håll och handledas
på ganska olika sätt, allt efter som olika personer uppfatta sin pligt eller befogenhet
i detta hänseende; hvadan ock i denna del af lärarebildningen ingen bestämd
plan eller ens tendens gerna kan för närvarande vara att vänta; 3:o om än
samtlige lärarne vid läroverken vore utmärkte för pedagogisk blick, säker takt
och sträng method — med ett ord egde en god pedagogisk skola (hvilket dock naturligen
nu icke kan vara fallet, då vår nu verkande lärarekorps af brist på egentlig
Zära«-bildning nödgats bilda sig sjelf), så ligger dock ett väsendtligt hinder i
vägen, för att ilo skulle kunna vederbörligen följa och gifva ledning åt kandidaterna,
i den omständigheten att de äro tillräckligt upptagne af sin egen undervisningsskyldighet,
rektor dessutom af mångfaldiga andra bestyr och till en del af sådana, som
icke borde åligga honom. Häraf följer att profåret med dess nuvarande inrättning
icke kan blifva så instruktivt som det borde vara eller få en väsendtlig inverkan
på (lön blifvande lärarens uppfattning af sitt kall; och dessutom är icke genom
profåret sörjdt för den theoretiska sidan af lärarebildningen. För att dessa fördelar
skulle kunna vinnas, voro nödvändigt: l:o att samtliga lärarekandidaterna genomginge
profåret vid ett och samma högre elementar-läroverk, hvilket torde höra hafva sin plats i
hufvudstad,en; 2:o att denna skola stode under högsta ledning af enföreståndare, som hade
inseendet öfver alla proflektioner och jemte lärarne förde kritik öfver desamma, samt meddelade
kandidaterna undervisning i uppfostrings- och undervisning s-lår ans theori och historia
samt i metliodik; 8:o att hvfvudlärarne i vissa af undervisningens hufvud grenar (t. osa. en
i språk, eu i historia, eu i mathematik och naturvetenskap, en i religion) närmare
deltoge i skolans arbete för lärarebildningen och derför hade mindre undervisning sskyldighet
ån andre lektorer, för att kunna trägnare följa andra lärares undervisning, öfverskåda

22 Motioner i Andra Kammaren, N:o 153.

läroverkets hela arbete och sålunda vara i stånd att gifva en god ledning åt kandidaterna,
äfvensom för att kunna deltaga i den diskussion, som bör föras öfver prof lektionerna.
En af dessa öfverlärare borde rektor Tara.

Om det nu i lag stadgade prof året i kär antydda rigtning utvecklades till
en Högre grad af instruktiv karakter ock finge en mera planmässig anordning, så
vore från en rent praktisk utgångspunkt, såsom man torde kunna koppas, ett väsendtligt
ock tidsenligt steg gjordt framåt i den Hittills försummade lärarekildningens intresse.
Lärarekandidaterna borde vid prof årets slut få aflägga sitt praktiska undervisningsprof,
kvilket, på grund af deröfver erkållet vitsord, skulle utan vidare prof
göra tillfyllest för erhållande af lärareplatser, kvillta det i afseende på ämnesgrupp
ock undervisningsstadier motsvarade. Det läroverk, vid kvilket profåret borde
genomgås, skulle tillika, i . egenskap af en normalskola, kunna blifva af ett Helsosamt
inflytande på kela landets skolväsende, så framt tillfälle bereddes åt lärare
från öfriga läroverk att tidtals personligen besöka denna skola. För en allvarlig
undersökning ock slutlig lösning af denna vigtiga fråga synes dessutom den närvarande
tidpunkten särdeles lämplig, emedan frågan om ett fullständigt ordnande af hufvudstadens
elementar-läroverk just nu står på dagordningen; det borde nemligen
kunna lända till en ganska betydlig besparing, om något af dessa läroverk toges i
anspråk för det ändamål, som kär är i fråga, ock som i sådant fall borde vid det
förestående ordnandet af nämnda skolor tagas i betraktande.

Det särskilda belopp, som i sådant fall komme att öka det fullständiga läroverks
stat, med kvilket ifrågavarande institution skulle förbindas, anser jag icke
beköfva öfverstiga en summa af 8,000 R:dr R:mt, på följande sätt fördelad:

en föreståndare med lön ...............4,000: —

arfvoden åt de fyra lektorer, kvilka få sig anförtrodt att närmare
deltaga i skolans arbete för lärarebildningen, å 500 . . . 2,000: —

lön åt tvänne adjunkter, kvilka bestrida ofvannämnda lektorers
undervisningsskyldighet den tid, då dessa upptagas af åligganden
keträffande lärarebildningen, å 1,000 ........ 2,000: —

Summa R:dr 8,000: —

På grund af det, som nu blifvit anfördt, föreslås vördsamt,

att nu församlade Riksdag måtte bevilja ett årligt anslag af 8,000 R:dr
R:nit att användas till löner ock arfvoden åt föreståndare ock lärare vid en
Normalskola, der blifvande lärare vid Högre ock lägre elementar-läroverk
kunna genomgå profår samt tkeoretiskt ock praktiskt utbildas för lärarekallet;
ock hvilken skoln, inom hufvudstaden belägen, borde träda i verksamhet
vid snart förestående organisation af ett fullständigt Högre elementar-läroverk
derstädes; samt besluta, att nämnda anslag må utgå från
ock med det statsfegleringsår, då ifrågavarande Normalskola kommer
till stånd.

Om tillsättande af ett särskildt Utskott, till kvilket denna motion må remitteras,
ankålles vördsamt.

Stockholm den 27 Januari 1868.

J. O. Leffler.