Motioner i Andra Kammaren, N:o 152 (Motion 1892:152 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 152.

N:o 152.

Af herr E. Thermaenlus, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning i syfte af förbud mot tillverkning
och försäljning af destillerade alkoholhaltiga vätskor för
andra än medicinska och tekniska ändamål.

Det berättas om en i historien känd man, att han i tid och otid
upprepade orden: »Kartago måste förstöras!» Och Kar tago föll, medelbart,
kan man säga, för de upprepade ordens skull.

Sveriges nykterhetsvänner vilja på liknande sätt arbeta för ett stort
mål. Detta mål är: tillverkning och försäljning af destillerade, alkoholhaltiga
vätskor för andra än medicinska och tekniska ändamål måste helt och hållet
förbjudas.

Om ernåendet af detta mål synes än så svårt för de mägtiga ekonomiska
intressens skull, som från ofvan och ned igenom dermed äro
förknippade, så lider det intet tvifvel, att det upprepade hänvisandet på
allt det onda, som rusdryckerna medföra, skall med sanningens oemotståndliga
magt så småningom förbereda inbrytandet af den dag, då svenska
folket såsom sådant skall afskudda sig rusdryckernas tunga ok. Så
mycket vissare skall detta blifva händelsen, som impulserna till denna
rörelse och dess ständigt växande ström i hufvudsak utgått från de djupa
leden, från dem som burit det förnedrande oket, men för sin del bortkastat
detsamma.

Uti en af de talrika skrifvelser, som från dessa djupa led aflåtits
till folkombuden, yttras härom bland annat: »Då endast ett nyktert folk
kan respektera landets lagar, frukta Gud och ära Konungen, så tränger
sig med magt fram hos hvarje sann fosterlands- och nykterhetsvän den
frågan: huru länge skall rusdryckshandteringen, sådan den hittills i näringsfrihetens
namn och under lagens skydd bedrifvits, få fortfara inom

Motioner i Andra Kammaren, N;o 152.

vårt älskade fosterland? — För hvar och en, som med vaket sinne aktgifver
på rusdryckernas verkningar, är det utan tvifvel klart, att moraliskt
och ekonomiskt förderf följa dem i spåren. Fattigdom och brott, mödrars
och barns tårar och förbannelser hafva varit deras ständiga följeslagare.
Hos det folk, som i nödens tid och farans stund varit landets värn och
tronens stöd, förderfva de karakteren och tillintetgöra den moraliska
kraften. Derigenom befordra de ock i mycket hög grad den närvarande
tidens omstörtningsrörelser, som skaka staterna och förorsaka regeringarne
mycket bekymmer».

För sådana ord, uttalade från sådant håll och på sådant sätt, kunna
de lagstiftande myndigheterna icke, utan att ådraga sig moraliskt ansvar,
i längden tillsluta sina öron. Man kan säga, att det vore sann, verklig
konservatism, att det vore egnadt att bevara vårt folk och dess frihet
att liberalt gå dessa önskningar till mötes. De ådagalägga nemligen en
omsorg om fosterlandet, som är värd ett'' bättre omdöme ''och ett annat
svar än det, som ännu så ofta kommer dem till del.

Då vid 1887. års maj-riksdagen så kallad förbudsmotion behandlades
af bevillningsutskottet, förebars intet annat skäl till utskottets afstyrkande
utlåtande, än déssa båda: det djupa ingripandet i landets ekonomiska
förhållanden och det mägtiga ingreppet i den enskildes sjelfbestämningsrätt.

Hvad det förra af dessa skäl angår, så inse nykterhetsvännerna
mycket väl de dermed förenade svårigheterna. Men dessa svårigheter
äro derför icke ööfvervinneliga. Detta framgår af erfarenheten i de stater,
der förbudslagar blifvit införda. Det gäller hufvudsakligen, att afskrifningstiden
tages tillräckligt lång. Och om den enskildes sjelfbestämningsrätt
må väl, utom mycket annat, äfven kunna sägas det, att statsmagternas
omsorg bör syfta derhän, att den enskilde icke ledes eller
rättare förledes till att bestämma sig för sådant, som åt honom och samhället
medför så ödesdigra följder som de, hvilka i de ofvan anförda
orden blifvit antydda.

Jag nämnde här ofvan, att ernåendet af nykterhetsvännernas egentliga
mål på lagstiftningens område ej kan ske utan under en jemförelsevis
lång afskrifningstid. Liksom hvarje öfvergång från ett system till
ett annat inom andra områden behöfver noggrant förberedas och planläggas,
så måste ock ske i fråga om den systemförändring, hvarom deuna
min motion handlar. Dessa förarbeten äro emellertid af så vidtomfattande
beskaffenhet, att de endast genom Kongl. Maj:ts försorg kunna varda på
ett tillfredsställande sätt utförda.

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 26 Käft

Motioner i Andra Kammaren, N:o 159.

Jag tillåter mig derför föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj.<t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t skyndsamt låta verkställa
ooh för Riksdagen framlägga en utredning om,
på hvilka grunder ooh efter huru lång tids förlopp all
tillverkning och försäljning af destillerade, alkoholhaltiga
vätskor för andra än medicinska och tekniska ändamål
må kunna varda helt och hållet förbjuden.

Stockholm den 26 januari 1892.

Edvard Thermcmius.

I denna motion instämma:

1\ Waldenström,

B. B. Ersson.

J. Andersson, Lysvik.
Per Nilsson.

Carl Palm.

And. Olsson, Mårdäng.
G. Norman.

E. J. Ekman.

L. F. Odell.

K. E. Holmgren.

A. Göransson.

H. Persson i Tällberg.

A. F. Broström.

O. Anderson i Hasselbol.
Nils Hansson i Berga.

StooktKå», John Bjötimwis Boktryckeri, *898.