Motioner i Andra Kammaren, N:o 151

Motion 1892:151 Andra kammaren

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 151.

No 151.

Af herr E. TherinaBnius, om ändring af § 60 regeringsformen.

Uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande Riksdag, angående
ändring i vissa delar af skattelagstiftningen, erinrar herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet, att grundskatternas afskrifning under
nuvarande förhållanden är en vida mindre ingripande åtgärd, än den för
några årtionden tillbaka skulle varit. Denna erinran bygges, bland annat,
äfven på det säkra antagandet, att statsinkomsterna, »särskilt.. . . jernväg
stråfikmedlen äfven under nästa årtionde komma att stiga». Vidare
säger herr statsrådet, att »i den mån de under senare åren på postväsendets
område genomförda stora förbättringar hunnit medföra alla med
dem afsedda verkningar, ett väsentligen ökadt öfverskott af postmedel
kan för statsverket påräknas, utan att allmänhetens intresse deraf behöfver
blifva lidande». Slutligen heter det, att den tidpunkt numera icke
kan vara aflägsen, »då öfverskott af telegrafinkomsterna . . . kan disponeras
för statsregleringen».

I statsverkspropositionen bebådas likaledes, att telefonväsendet snart
nått den utveckling, att dess stat, i likhet med hvad som eger rum med
telegrafverkets, kommer att föreläggas Riksdagen.

Jag har tillåtit mig göra dessa utdrag ur herr statsrådets yttranden
för att åskådliggöra huru som, på tal om ifrågasatt skattereglering,
nedsättning på ett håll skulle delvis motvägas af ökade inkomster på
ett annat.

Men hvad tillflödet från dessa inkomstkällor angår, så föreligger
den vid åtskilliga tillfällen påpekade oegentlighet en, att Riksdagen, som
enligt § 57 i regeringsformen skulle »allena» reglera detta tillflöde, faktiskt
icke eger att bestämma öfver mer än en af dessa källor: postväsendet.

Motioner i Andra Kammaren. N:o 151.

7

Vid den tidpunkt, då det i § 60 af regeringsformen bestämdes,
hvad som skulle »till bevillningar räknas», hade man ännu icke någon
aning om tillkomsten af dessa inrättningar: jernvägar, telegraf och telefon,
hvilka till sin natur äro väsentligen lika postverket. Det är för mig
oförklarligt, huru man kunde uraktlåta att vid tidpunkten för de nya
inrättningarnes framträdande inrangera dem i nyssnämnde paragraf, så
mycket mera som de inkomstsummor, om hvilka det här kunde antagas
komma att handla, i synnerhet hvad jernvägarne angår, skulle högst betydligt
öfverstiga postmedlen.

Men om en uraktlåtenhet en gång egt rum och -någon oegentlighet
derigenom under eu lång följd af år vunnit ett visst burskap, bör man
derför icke låta densamma utan vidare fortgå, utan i stället söka återföra
det vilsekomna på sin rätta plats; det vill med andra ord här säga, att
regeringsformens hjertpunkt, svenska folkets beskattningsrätt, ej längre
må i en så vigtig del ligga i orätta händer. Så mycket hellre borde
detta ske just nu, då så allvarliga ansatser göras för att flytta skattebördans
tyngdpunkt och vederbörande synas fästa en särskild betydelse
vid de inkomster, som äro att förvänta från jernvägarne samt telegrafoch
telefon verken.

Ett annat skäl till den af mig åsyftade förändringen synes mig den
tillämnade sammanslagningen af post- och telegrafverken vara. Det förefaller
nemligen mycket oegentligt, att, om sammanslagningen kommer till
stånd, Riksdagen skulle »allena» bestämma om medlen för den ena delen
af det nya verket och Kongl. Maj: t för den andra.

Alltnog: denna sak förefaller mig så klar och enkel, att det blott
kan förundra, att icke Kongl. Maj:t. sjelf långt före detta föreslagit förändring
af oftanämnda paragraf i regeringsformen.

På grund af hvad jag här ofvan anfört föreslår jag,

att Riksdagen för sin del beslutar en sådan ändring
i § 60 regeringsformen, att till bevillningar äfven må
räknas jernvägs-, telegraf- och telefon medlen.

Stockholm den 30 januari 1892.

%

Edvard 7''hermcenius.