Motioner i Andra Kammaren, N:o 151 (Motion 1890:151 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 151.

N:o 151.

Af herr A. Persson i Mörarp, om skrifvelse till Kongl. Maf.t
rörande ändring i gällande bestämmelser om kostnadsersättningar
för syner och ekonomiska besigtningar å
ecklesiastika boställen.

I kongl. kungörelsen den 30 december 1863 finnes en del föreskrifter
angående kostnaders bestridande för syner och ekonomiska
besigtningar å ecklesiastika boställen. Härvid förekommer att den vederbörande
syneförrättningsmän tillkommande ersättning skall i vissa
fall utgå af kyrkornas medel eller, om tillgång dertill saknas, af församlingarne.
De förmåner, som härigenom beredts vederbörande boställsinnehafvare,
i det de befriats från denna afgift, kunna åtminstone icke
för alla fortfarande vara behöfliga. Jag syftar härmed närmast på församlingarnes
kyrkoherdar. Det påståendet kan man väl våga,[att i allmänhet
äro dessa ganska väl, ofta mer än tillräckligt aflönade; och
det saknas ingalunda heller exempel på att på många ställen klockarne
hafva, i förhållande till deras göromål, eu riklig aflöning, ehuru många
af sistnämnda samhällsklass äro mycket ringa aflönade, likasom detta
torde i allmänhet vara fallet med komministerboställenas innehafvare.
Å andra sidan saknas det icke heller exempel på fattiga församlingar,
der kyrkornas medel för egna ändamål anlitas i så hög grad, att tillgång
till ifrågavarande afgifters erläggande icke kunnat bestridas på
annat sätt än af de medel, som utdebiterats af församlingens medlemmar.
Det torde derför icke kunna anses obilligt, om kyrkorna eller
församlingarne befrias från denna dem nu ålagda skyldighet.

Härvid uppställer sig då den frågan, huruvida staten eller den
enskilde boställsinnehafvaren bör bestrida kostnaderna. Visserligen
kan det sägas vara ett statens intresse, att det tillses att boställenas

Motioner i Andra Kammaren, N:o 151. 17

häfd till hus och jord utrönes och att således kostnaderna för syneförrättningarne
i detta fall bordo af statsverkets tillgångar bestridas; men
såsom ofvan papekats, åtnjuta de allra flesta af ifrågavarande boställsinnehafvare
en så god aflöning, att det ingalunda kan anses obilligt
att de sjelfva bestrida nämnda kostnader, allra helst dessa äro, i det
närmaste, de enda tjenstinnehafvare som åtnjuta förmåner af att innehafva
bostadslägenheter. Billigheten torde dock tala för eu modifikation
härutinnan i hvad detta afser komministrar och klockare. Der
dessa boställsinnehafvare icke hafva en sammanlagd årsinkomst som
uppgår till exempelvis 2,000 kronor för de förra och 1,000 kronor för
de senare torde ifrågavarande kostnader böra bestridas af statsverket.
Vid syneförrättningen torde ingen svårighet uppstå för förrättningsmännen
att utreda sammanlagda årsinkomsten, för hvilket ändamål
boställsinnehafvaren endast torde behöfva uppvisa sin debetsedel och
uppgift härom, för vederbörandes kännedom, kunde intagas i syneakten.

Jag föreslår derför,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande,
huruvida den nu kyrkorna eller församlingarne åliggande
skyldighet att bestrida kostnaderna för syner
och ekonomiska besigtningar å ecklesiastika boställen
må kunna upphöra, samt derefter till Riksdagen framkomma
med förslag till lagstadgande i ämnet, bygd!
på hufvudsakligen ofvan antydda grunder.

Stockholm den 27 januari 1890.

Anders Persson.

TUh. till Riksd. Prof.. 1890. 1 Samt 2 Afd. 2 Band, 22 Häft.