Motioner i Andra Kammaren, N:o 150

Motion 1897:150 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 150.

N:o 150.

Af herr A. P. Gustafsson, i anledning af Kong1. Maj:ts proposition
med förslag till lag för Sveriges riksbank.

Den betydande lånerörelse, som under senare åren alltmer utvecklats,
gör det nödvändigt, att en gradmätare förefinnes, som något
så när kan reglera den skäliga ränta, som af lånebehöfvande uttages.
— En sådan gradmätare är otvifvelaktigt riksbanken, hvarpå tydliga
bevis förefinnas på de orter, der riksbanken redan kunnat upprätta
afdelningskontor. '' Afdelningskontorens upprättande har haft till följd,
att på platsen förutvarande penninginrättningar måst åt lånebehöfvande
hålla räntefoten i jembredd med riksbankens ränta. Skall detta till
sin helhet förverkligas, återstår att se till, det såväl den ena som den
andra lånebehöfvande samhällsklassen kan komma i åtnjutande af de
fördelar, riksbanken ei-bjuder. Af de låneformer, som återfinnas i Kongl.
Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag för Sveriges Riksbank
§ 13 mom. d erbjuder den der sist omnämnda låneformen grundade
skäl till anmärkning. De i berörda moment föreslagna vilkoren
för afbetalningslån hafva beklagligt nog fått samma stränga bestämmelser,
som det nu gällande bankoreglementet innehåller.

Skulle Riksdagen i denna del oförändradt antaga det nu föreliggande
förslaget, innebär detta, att den del af den lånebehöfvande
allmänheten, som af omständigheterna är hänvisad till den här omnämnda
låneformen, hädanefter som hittills, till stor del icke kan
komma i åtnjutande af de fördelar man trott vara förenade med riksbankskontorens
upprättande.

5

Motioner i Andra Kammaren, N:o 150.

De stränga återbetalningsvilkoren afskräcka för att icke säga
omöjliggöra för mången att anlita riksbanken i fråga om sådana lån.
Hvar och en, som genom god beräkning och framtida omtanke vill
söka få debet och kredit att gå i hop, utfäster sig naturligen icke för
högre årliga utbetalningar, än han, utan upptagande af nya lån, kan
åstadkomma, och är i så fall en sådan person hänvisad till andra
penninginrättningar, som erbjuda moderatare återbetalningstid, men
högre ränta.

Att nu fastslå en lag, som så godt som alldeles från riksbanken
utestänger den nu här omnämnda del af lånebehöfvande, och hänvisa
dem till de enskilda penninginrättningarna med deras mången gång
högre ränta, kan väl icke vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande.
Visserligen är riksbankens hufvuduppgift att jemte sedelutgifning
gagna större penningrörelse, handel och industri, men då
utmed sidan af denna hufvuduppgift redan nu förefinnes och återigen
föreslagits en låneform för den mindre rörelsen, bör väl sådana lånevilkor
göras gällande, att lånebehöfvande med fördel kunna begagna
sig deraf. Göras vilkoren så hårda, att lånebehöfvande i ringa mån
kunna begagna sig af ifrågavarande lån, går ändamålet, som med låneformen
åsyftats, förloradt äfvensom den af denna allmänhet härutinnan
åtrådda regulatorn för åstadkommande af en moderatare ränta genom
riksbankskontorens upprättande. Det nu här antydda missförhållandet
blir mer i ögonen fallande, der riksbankskontor redan upprättats och
man haft tillfälle att på nära håll iakttaga de nuvarande lånevilkorens
verkningar.

Det omfång, hvartill denna här berörda lånerörelse bör få gå, bör
naturligen vara bestämd, på det den icke må få alltför omfattande
dimensioner, men på samma gång bör man akta på tidens kraf, så att
gränsen icke sättes alltför snart, emedan man då genast är vid målet.
Den alltmer och mer utvidgade företagsamheten gör det nödigt beakta,
att äfven på denna del af riksbankens rörelsegren större anspråk på
tillgångar komma att ställas — förutsatt att lämpliga lånevilkor fastställas
— och att, med den förmåga till snabb utveckling, som riksbanken
på alla platser visat sig ega, fastslå ett efter förhållandena så
relativt litet belopp, som i kongl. propositionen föreslås, kan med skäl
anses vara att hålla denna lånegren inom alltför snäft område. Då det
varit och är Riksdagens mening att så fort sig göra låter upprätta
afdelningskontor af riksbanken i hvarje län, och som naturlig följd
deraf tilloppet af lånesökande äfven på denna här ifrågavarande låneBih.
till Riksd, Prof. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 39 Höft. 2

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 150.

gren blifver större, bör väl skäl vara att hellre höja än minska det
tör ändamålet afsedda beloppet.

På grund häraf, samt hvad förut motionsvis och öfrigt i saken
anförts, får jag vördsamt föreslå,

att, för den händelse Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag för Sveriges riksbank af Riksdagen
antages, 13 § mom. d måtte få sådana bestämmelser,
att, om lånesökande så önska, de så kallade
afbetalningslånen få återbetalas med en tiondedel hvar
sjette månad, äfvensom att sammanlagda beloppet af
sådana lån begränsas till femton millioner kronor.

Stockholm den 12 februari 1897.

A. P. Gustafsson.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1897.