Motioner i Andra Kammaren, N:o 150 (Motion 1895:150 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 150.

i\:o 150.

Af herr A. V. Ljungman, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om åtgärder för erhållande af mer tillfredsställande
administration af fiskena vid rikets östra
och södra kuster samt i sötvattnen äfvensom om ordinarie
anslag för anställande af ännu en under landtbruksstyrelsen
hörande fiskeriinspektör.

Under särskildt de senast förflutna femton åren har hos dem,
hvilka i vårt land egna sig åt fiskerinäringens utöfning, funnits en ganska
allmän önskan efter en ändamålsenligare och kraftigare omvårdnad om
denna näring från det allmännas sida än den, som hittills faktiskt kommit
densamma till del. Denna önskan har äfven framförts till och behjertats
af Riksdagen, som aflåtit skrivelser till Kongl. Maj:t med anhållan
om nödiga åtgärders vidtagande åren 1878, 1890 och 1892 samt
höjt reservationsanslaget till »fiskerinäringens understöd» år 1889 från
17,600 kronor till 42,000 kronor, eller med 24,400 kronor, samtidigt
med att aflöningen åt fiskeriintendenten öfverfördes från nämnda anslag
till anslagstiteln »landtbruksstyrelsen».

Den administration för rikets sötvattens- och östersjöfisken, som
sistnämnda år anordnades vid inrättandet af landtbruksstyrelsen, är
emellertid i afseende på sin organisation ännu allt annat än tidsenlig
och motsvarande ändamålet. I spetsen för densamma står nemligen
såsom i verkligheten allenastyrande »chef» fiskeriinspektören, hvilken,
tvärt emot hvad eljest inom corpser och stater är fallet, icke är förtroendeembetsman,
utan oafsättlig, under det att hans underordnade
flskeriassistenter deremot äro afsättliga förtroendetjenstemän, T>En-per -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 150. 3Ö

sonssystemetD, ehuru allmänt förkastadt i fråga om näringarnas så kallade
administration, är sålunda här genomfördt i den mest afskräckande form.

Fiskeriinspektören i 1 andtbrukss ty relsen eger vidare att, sjelf eller
genom någon af sina underordnade assistenter, taga initiativ till särskilda
fiskestadgars stiftande, afgifver utlåtanden till länsstyrelserna öfver förslag
till dylika stadgar, innan de må af länsstyrelserna fastställas, samt
bereder, föredrager och, i händelse af förfall för öfverdirektören, till
och med afgör till landtbruksstyrelsen hänvisade fiskerimål, hvarförutom
han såsom föredragande för fiskeriärenden inom samma styrelse till följd
af sakens natur tydligen blifver den vid dessa ärendens afgörande i
regeln bestämmande. Samme embetsman får sålunda i flere instanser
handlägga samma ärende, hvilket ju allmänt anses vara »stridande mot
andan i vår lagstiftning», ett förhållande, som vinner ökad betydelse,
då man ihågkommer, att lagstiftningen för sötvattens- och östersjöfiskena
är i öfvervägande grad »prohibitiv», och att åtgärderna för samma fiskens
upphjelpande hittills hufvudsakligast gått ut på att reglera och inskränka
fiskets utöfning genom förbud. Detta är emellertid en form för den
offentliga verksamheten till fiskerinäringens främjande, hvars anlitande
kräfver den allra största omsorgsfullhet och grannlagenhet, på det att
ingens laga rätt må trädas för nära och ingen inskränkning ske uti
näringsutöfningen, som icke af vården om enskildes fiskerättighet eller
näringens bästa oundgängligen påkallas. Iakttages ej detta, och erbjuder
ej. den befintliga fiskeriadministrationen största möjliga garantier mot
misstag och missbruk vid användningen af förbud såsom medel till
fiskets upphjelpande, då kunna rättskränkningar svårligen undvikas och
då blifva de fiskeberättigade lätt utsatta för ett förderfligt godtycke,
gent emot hvilket de i verkligheten stå nästan rättslöse. Dylika garantier
stå dock, såsom äfven under de senare åren upprepade gånger af
mig offentligen framhållits, icke att vinna, då fiskeriadministrationen för
mycket centraliserats i en enda persons händer, utan måste eftersträfvas
genom en klok decentralisation och lokalisering af samma administration.

Den under landtbruksstyrelsen förlagda fiskeriadministrationen motsvarar,
till följd af felaktig anordning, icke de anspråk, fiskeriidkarne
med rätta ega ställa på densamma, och den förmår af samma skäl
icke heller att tillhandagå Kongl. Maj:t vare sig med tillfredsställande
utredningar af för utlåtandes afgifvande emottagna mål eller med de
för fiskerinäringens främjande oumbärliga förslagen till nödiga åtgärders
vidtagande, hvarför den ock bör snarast möjligt ersättas med eu mer
tidsenligt organiserad institution.

Då nu medel för åvägabringandet af eu förbättrad offentlig om -

40 Motioner i Andra Kammaren, N:o ISO.

vårdnad om fiskerinäringen år 1889 af Riksdagen beviljats, och då
hafsfisket vid rikets vestkust föranledt till och för närvarande, på grund
af ansökningar hos Kongl. Maj:t från Göteborgs och Bohus läns
landsting samt enskilda personer, är föremål för utredning med syfte
att erhålla ett tillfredställande förslag till en möjligast god anordning
af dess administration; så synes tidpunkten vara särskildt läglig för, att
Kongl. Maj:t samtidigt äfven företager frågan om anordnandet af en
tidsenlig administration för fiskena vid rikets östra och södra kuster
samt i sötvattnen till behandling. i ■ »-r‘

Redan innan en sådan utredning medhunnits, bör dock, såsom
en i alla händelser nödig åtgärd, enligt såväl den 1881 tillförordnade
fiskerikomiténs förslag, som det 1886 deröfver af nuvarande fiskeriinspektören
i landtbruksstyrelsen afgifna yttrandet, ännu en fiskeritjensteman
med samma benämning, ställning och aflöning som fiskeriinspektören
i landtbruksstyrelsen anställas å ordinarie stat för att öfvertaga
ena hälften af den nämnde fiskeriinspektör åliggande verksamheten;
och kan, på det att statsutgifterna ej må ökas, anslaget till »fiskerinäringens
understöd» i händelse af bifall för ändamålets vinnande
minskas med motsvarande belopp.

På grund af hvad sålunda anförts samt med hänvisning till de
offentliga handlingar rörande fiskerinäringens administration, jag af
trycket utgifvit, och till Andra Kammarens protokoll för den 21 februari
förra året (n:o 8, sid. 35—36), får jag härmed hemställa,

det måtte Riksdagen dels i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för
åstadkommandet af en mer tillfredsställande administration
af fiskena vid rikets östra och södra kuster
samt i sötvattnen,'' dels ock å ordinarie stat uppföra ett
anslag af 4,000 kronor till aflöning åt ännu en under
:;;) landtbruksstyrelsen hörande fiskeriinspektör.

Stockholm den 24 januari 1895.

Axel Vilh. Ljungman.

r.t i