Motioner i Andra Kammaren, N:o 150 (Motion 1891:150 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 150.

Bf:© 150.

Af herr E. T h C Ml 1 <G II i U N, om beviljande af statsanslag till uppförande
af restaurationslokaler vid jernvägsstationerna Gnesta
och Hallsberg.

Da svenska staten för mer än trettio år sedan begynte anlägga
jernvägar, beräknades visserligen tillhörande byggnader kunna motsvara
mer än det tillfälliga trafikbehofvet. Det låg dock icke inom möjlighetens
område att kunna förutse den stora tillväxt i rörelse, vare sig
genom person- eller godstrafik, som sedermera egt rum. Den naturliga
följden deraf har också blifvit, att jernvägsstyrelsen tid efter annan måst
begära medel för såväl ny- som tillbyggnader vid de äldre stationerna,
livilka medel äfven blifvit af Riksdagen beviljade.

Under de båda sist förflutna åren har emellertid jernvägsstyrelsen
hos regeringen gjort framställning om åtskilliga anslagsposter, som icke
blifvit i statsverkspropositionen upptagna. Bland dessa fäster jag mig här
särskildt vid tvenne, hvilkas behöflighet äro af beskaffenhet att kunna
utan särskild fackkunskap bedömas af de allra flesta af Riksdagens medlemmar,
jag menar de af jernvägsstyrelsen begärda anslagen till ny restaurationsbyggnad
i Gnesta och till utvidgning af en äldre sådan i Hallsberg.

Om jag säger, att de båda nämnda nu befintliga byggnaderna icke
äro »tidsenliga», så tänker jag dervid alldeles icke på den allt för vanliga
betydelsen af praktfull beqvämlighet, som ligger i detta ord, utan jag ville
dermed endast hafva sagt, att dessa byggnader, såsom tillkomna under
statens jernvägsbyggnaders tidigaste skede, numera icke på långt när
motsvara behofvet med afseende på nödtorftigt utrymme för det med dem
afsedda ändamålet. Det är också dermed jernvägsstyrelsen hos Kongl.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 150.

Maj:t motiverat sin anhållan om byggnadsanslaget. De af Riksdagens
ledamöter, som passerat de nämnda stationerna, äro utan tvifvel i tillfälle
konstatera, att här föreligger ett verkligt behof af ändring till ett
bättre; än mera är detta behof, särskild! hvad Hallsbergs station angår,
bekant för undertecknad, hvars hemvist är beläget i nämnda stations
omedelbara närhet.

Jag skulle ändock icke hafva dristat framställa förslag om medel till
berörda byggnadsföretag, derest i Kongl. Maj:ts proposition förebragts
något enda verkligt skal till undanskjutande af dessa arbeten. Den kongl.
propositionen innehåller nemligen endast dessa ord (sid. 161): »Vidare
torde — — — med de af jernvägsstyrelsen föreslagna förändringarne af
restaurationslokalerna vid Gnesta och Hallsberg — — — kunna ännu
någon tid anstå.» Jag skulle kunna fatta och buga mig inför detta resonnement
i händelse det gälde att iakttaga största möjliga sparsamhet
för att få riksstatens debet och kredit att gå i hop; men att under för
handen varande förhållanden afböja en, för tillgodoseende af den stora
resande allmänhetens behof af utrymme vid de skyndsamma måltiderna
under eu jernvägsresa, gjord framställning om anslag, med ett intetsägande
»torde kunna anstå»; det torde få anses såsom en sparsamhet, som alls
icke är på sin plats. Så mycket mindre är den det, som staten drager
inkomst af den allmänhet, som genom jernvägarne skall betjenas.

På grund af hvad jag sålunda anfört, och hänvisande till mitt vid
remissdebatten häfda yttrande, anhåller jag vördsamt,

att Riksdagen ville för uppförande, af eu ny restaurationslokal
i Gnesta och till utvidgande af en
äldre sådan byggnad i Hallsberg ställa till Kongl.
Maj:t-s förfogande ett anslag af 52,000 kronor, att
utgå under år 1892.

Stockholm den 29 januari 1891.

Edvard Thermcenms.