Motioner i Andra Kammaren, N:o 150 (Motion 1890:150 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 150.

N:o 150.

Af herr A. PerSSOn i Mörarp, om fixering till bestämdt penningebelopp
af viss kyrkotionde och helgonskyld m. in.

Inom vissa provinser af vårt land utgår som bekant en del spanmål,
dels såsom tionde och dels såsom helgonskyld, utaf vissa hemman.
Denna spanmål, som användes dels för statsändamål, dels till byggande
och underhåll af kyrkorna och andra dermed jemförliga utgifter, dels
till aflöningar åt klockare samt slutligen dels ock till folkskoleväsendet,
löses till den ojemförligt större delen, om ej öfver allt, numera efter
tioårigt medelmarkegångspris. Ifrågavarande på de särskilda hemmanen
hvilande onus är fullt jemförligt med den på fast egendom å landet
hvilande grundskatt, enär afgiften är bestämd att utgå med ett visst
belopp i spanmål utaf särskilda sädesslag å hvarje afgiftsskyldigt
hemman. Lösen för nämnda spanmål uppbäres af kommunens förtroendemän,
såsom kyrkovärdar och skolrådsledamöter.

Såsom nyss antyddes, åligger hemmanet ett visst spanmålsbelopp,
enligt gamla måttet tunnor och kappar. Genom de tid efter annan
införda bestämmelserna om förändringar i rymdmåttet, har det besvär,
som är förenadt, med upprättandet af uppbörd slängderna för ifrågavarande
afgifter icke obetydligt ökats derigenom, att vid reducering
till de mått, markegångstaxorna numera upptaga, flersiftriga bråkdelar
för hvarje särskildt utgående spanmålsslag blifvit oundvikliga. Förenkling
uti uppbördsväsendet härutinnan torde derför vara ett eftersträfvansvärdt
mål och samma skäl, som varit de bestämmande för
grundskatternas fastställande till visst belopp för hvarje hemman, äro
härvidlag äfven tillämpliga. Om afgiften bestämdes till ett visst kontant
belopp på hvarje afgiftsskyldigt hemman, blefve besväret med uppbördslängdernas
upprättande i betydlig mån underlättadt, och föreslår

Motioner i Andra Kammaren, N:o 150.

jag att detta belopp bestämmes till den summa i penningar, som utgjort
medeltalet af lösningspriset för de sista tio åren.

Visserligen kan härvid den invändning göras att spån målsprisen
under nämnda år varit något lägre än förut och att genom antydda
åtgärd en fördel härigenom tillskyndades afgiftsskyldige. Härpå torde
dock med skäl kunna invändas, dels att ingen säkerhet finnes att prisen
å spanmål komma under den närmaste framtiden att stiga, derest
icke missväxtår inträffa, dels att besväret med uträkningen af det fixa
beloppet blifver större, ju flera års medelpris som bestämmes såsom
lösningspris, dels ock att, ehuru som uämndt ifrågavarande ouus är
jemförligt med grundskatterna, någon lindring för afgiftsskyldige i detta
afseende icke egt rum och att sålunda, äfven om spanmålsprisen skulle
blifva något högre än hvad de varit under de senare åren, den lindring,
som härigenom bereddes vederbörande, dock icke blefve jemförlig med
den, som beredts grundskattegifvarne, och vore för öfrigt af allt för
ringa betydenhet med afseende å vare sig statens eller kommunens
inkomster, att derpå borde fästas afseende med hänsyn till fördelen af,
förenkling vid uppbördsväsendet, hvilket här vore hufvudsaken.

Med stöd af hvad sålunda anförts föreslår jag,

att Riksdagen ville för sin del besluta att den
spanmål, som nu i vissa provinser utgår ur viss jord
under namn af kyrkotionde och helgonskyld, fixeras
till bestämdt penningebelopp för hvarje afgiftsskyldigt
hemman, att utgöras med den summa, som utgör
medeltalet af lösningspriset för de sista tio åren, dock
så att, der detta belopp slutar i bråk af öre, detta
bortfaller; samt att Riksdagen i skrifvelse till Kongl.
Maj;t, vid anmälan af detta sitt beslut, anhåller att
Kongl. Maj: t ville gå i författning om utfärdandet
af de föreskrifter i ämnet, som äro nödiga för ändamålets
vinnande.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 27 januari 1890.

Änders Persson.