Motioner i Andra Kammaren, N:o 149 (Motion 1894:149 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

N:0 149.

i t

■ r:! n‘<>

-innan;/! airur>\ » < »>*«;.;< /;!);.i I*;rhi ?;<•<>! il i *:i: ».?£*,( ]

Af herr J. Andersson i Lysvik, om skrifvelse till Köngl. M<tij:t med

jf-»< 1

begäran om utsträckt rätt för sterbhusdelegare att erhålla
gemensam expedition i lagfart särende.

u . Il-t --! / It, •••.! :■ '' ■urnfii'' av.

Vid sistförflutna års Biksdag afgafs af undertecknad motion, n:o 56, om
utsträckt rätt för sterbhusdelegare att erhålla gemensam expedition i lagfartsärenden.
Förslaget, af Andra Kammarens tillfälliga utskott tillstyrkt,
bifölls af kammaren enhälligt och utan diskussion, men kunde ej vinna
Första Kammarens bifall eller dess utskotts tillstyrkande. Emellertid är
ärendet af den vigt, i synnerhet för dem, som deraf närmast beröras, att det
synes mig förtjent af framläggande till förnyad pröfning.

Det enda uttalande, som förekommer för och emot berörda förslag,
återfinnes i utskottsbetänkandena, Andra Kammarens n:o 8 och Första Kammarens
n:o G. Som nämnda utskott kommit till motsatta beslut, äro de anförda
skälen, åtföljda af upplysande utredningar, i öfverensstämmelse dermed.

Vrid 1887 års riksdag beslutades i anledning af då väckt motion
skrifvelse (n:o 46) derom, »att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga
åtgärder i syfte, att sterbhusdelegare, de der gemensamt afhändt sig dem
genom giftorätt eller arf tillfallen fastighet och hvilkas laga åtkomst dertill
måste, innan lagfart må nye egaren beviljas, vara genom lagfart bekräftad,
måtte kunna å fastigheten undfå lagfart, utan att särskildt protokollsutdrag
och särskildt lagfartsbevis skulle behöfva af hvarje sterbhusdelegare
för hans andel lösas.»

Detta beslut motiveras dermed, att »fall kunna inträffa, då de kostnader,
hvilka åtfölja lagfarten, förefalla oskäligt betungande, i synnerhet
om värdet af fastigheten är obetydligt. Ett sådant fall är det, då fast
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 39 Höft. (Kas 149—131). 1

Motioner i Andni Kammaren, K:o 140.

egendom i boet efter en alliden person tillfallit flere sterbhusdelegare, hvilka
då enligt på många orter vedertagen praxis nödgas att en livar för sin
lott i fastigheten lösa särskildt protokollsutdrag och särskildt lagfartsbevis.
Det kan härvid, om fastighetens värde är ringa och sterbhusdelegarne äro
många, hända, att kostnaderna för lagfarten föga understiga eller till och
med öfverstiga värdet af fastigheten. Detta missförhållande framträder
i synnerhet, då sterbhusdelegarne gemensamt försälja fastigheten, i hvithet
fall ingen vigt ligger derpå, att eu hvar af dem erhåller särskildt bevis
om lagfarten».

Detta är Riksdagens eget uttalande. Således träffar Första Kammarens
tillfälliga utskotts bemötande af ett och annat citat derur icke motionären,
såsom utskottet uppgifver, utan Riksdagens anförda skrifvelse. Och
då tager sig något egendomligt ut utskottets omdöme, att det anförda ej
synes förtjena afseende.

Om ock i följd af berörda riksdagsskrivelse äfvensom af 1891 års
Riksdags beslut om stämpelfrihet för lagfartsprotokoll i vissa fall genom
kongl. kungörelserna den IG december 1887 och 16 oktober 1891 lättnader i
lagfartskostnaderna blifvit för sterbhusdelegare beredda, så qvarstå dock
ännu flere af de för dessa lättnader anförda skäl, som ega giltighet för
ytterligare lindringar i något större utsträckning, såsom: att kostnaderna
i vissa fall äro oskäligt betungande, nemligen då värdet af den mellan flere
arfvingar skiftade fastigheten är ringa; att särskildt uti de landsdelar, der
jorden är i hög grad styckad, berörda kostnader drabba ganska hardt; att
arfvingar af mindre jordlotter ofta afskräckas från att inom lagstadgad tid
lagfara sina fång. Hvartill kommer, att med nuvarande praxis sterbhusdelegare,
om de vilja behålla sin ärfda fastighet, äro försatta i en sämre
ställning, än om fastigheten försäljes. Ett sådant förhållande som att fastighetens
värde ej motsvarar lagfartskostnaden betecknas ock i 188 7 års riksdagsskrivelse
som ett missförhållande, ehuru framträdande i synnerhet då
sterbhusdelegarne försälja fastigheten. Men ett erkändt missförhållande tarfvar
rättelse, hvilken så mycket lättare bör kunna ske, då någon rättsgrund
eller lagbestämmelse ej utgör hinder härför, utan nämnda förhållande uppstått,
enligt åberopade riksdagsskrivelse, genom »på många orter vedertagen
praxis».

Utskottets i öfrigt belysande utredning förbigår alldeles den grund,
hvarpå i allmänhet öfligt expeditionssätt i förevarande fall hvilar, nemligen
»på många orter vedertagen praxis». Det är hufvudsakligen af detta skäl,
enligt hvilket den ena underdomstolen kan förfara annorlunda än den andra

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

— hvarpå exempel skall anföras —, som jag fortfarande vågar anse, att
så väl för likformighetens skull som för beredande af minskade besvär och
kostnader för lagfartssökande af ifrågavarande slag den föreslagna ändringen
kan och bör genomföras. Egendomligt och eu betänklig brist skulle ock
vara, om »reda och ordning i eganderättsförhållandena» äfvensom »expeditionshafvandes
författningsenliga inkomster» ej skulle vara på ett betryggande
sätt ordnade genom lag, utan genom domstols praxis.

Kostnaden för ifrågavarande lagfart angifves af utskottet endast för
det fall, att lagfartsansökningen beviljas. Och dock bör hänsyn tagas jemväl
till de fall, som icke äro få, då sökt lagfart förklaras hvilande eller afslås,
då protokoll måste lösas två om ej flere gånger.

Utskottet förmenar, att om någon gång inträffat, att kostnaden för
lagfarten föga understigit värdet af fastigheten, detta torde hafva varit ett
helt och hållet enastående fall. Till belysning häraf bifogas en tabell (bil.
1), uppgjord efter förteckning öfver meddelade lagfarter i Vermlands län
år 1891, intagen i länets allmänna kungörelser, som skola föreläggas vederbörande
utskott. Enligt nämnda förteckning uppgår antalet under uppgiga
års vår- och hösteting meddelade lagfarter af ifrågavarande slag: å
skattetal understigande ett skattöre (7960 mantal) till 278 och å 1 intill 5
öre 649. Ett så stort antal lagfarter inom ett enda län under ett år å
så ringa arfslotter kan väl ej med skäl anses som enastående fall.

Hvad som vid genomgående af omnämnda förteckning öfver meddelade
lagfarter väckt uppmärksamhet är det olika förfaringssätt i afseende på
ifrågavarande expedition, som eger rum inom de skilda domsagorna af Vermlands
län. Uteslutande gemensam lagfart (både protokoll och lagfartsbevis)
för sterbhus (såväl giftorätt som arfsandelar) har år 1891 meddelats inom
Nordmarks domsaga och nästan uteslutande uti Östersysslets, hvaremot
inom de domsagor, der egendomsstvekningen är störst, nemligen Södersysslets,
Mellansysslets, Jösse, Fryksdals och Elfdals domsagor, lagfart i allmänhet
är meddelad för eu hvar sterbhusdelegare. Under nämnda år hafva
dock inom somliga af de senare domsagorna förekommit ej få undantag,
då gemensam expedition egt rum, livilket förhållande torde utgöra ett bevis
för, att dylikt expeditionssätt utan olägenhet kan införas.

Eu vigtig upplysning meddelas af utskottet å sid. 7 af dess utlåtande,
nemligen att »arftagare icke kunna föreläggas att skifta en fastighet, som
de vilja bibehålla oskiftad», äfvenså å sid. 2: »skyldigheten att lagfara inträder
dock först, der skifte egt rum, derest sådant erfordras»- Men att
sådant föreläggande icke dess mindre egt rum, visas af i original bifogade

Motioner i Andra Kammaren, Ko 14!).

förständigande och bevis om antalet af inom Lysviks kommun utfärdade
dylika år 1890. Och hafva dessa förelägganden meddelats, oaktadt arfskifte
icke varit mellan sterbhusdelegarne upprättadt.

Uppmärksamgjord på en brist i min förra motion, att sådana fall, då
lagfartsansökan afslås eller ärendet uppskjutes, ej äro i förslaget inbegripna,
får jag i föreliggande förslag rätta det anmärkta förhållandet. Då förfaringssättet
i afseende på meddelande af protokollsutdrag är detsamma, då lagfartsansökan
afslås, som då ärendet uppskjutes eller förklaras hvilaude, bör
förelaget omfatta äfven de förra fallen.

Enär för undantagslagstiftning visats en viss obenägenhet, hafva förut
väckta förslag afsett endast protokollsutdrag, gällande äfven behållna sterbhus,
ehuru egentliga syftet varit att bereda mindre bemedlade sterbhusdelegare
minskade lagfartskostnader. Men skulle förslaget vara lättare antagligt,
om detsamma anslöte sig till det beslut, som fattades vid 1891 års
riksdag angående nedsättning af stämpelafgiften för mindre arfslotter,
hvilket beslut motiveras dermed, att »särskilt uti de delar af landet, der
jorden är mycket styckad, drabbar berörde skatt ganska hardt», »att arfvingar
af mindre jordlotter ofta afskräckas från att inom i lag stadgad tid
lagfara sina fång» — motiv, som äro tillämpliga äfven på förevarande
ärende —- så vill jag föreslå som alternativ: l:o) senaste förelag i ämnet,
utsträckt äfven till de fall, då lagfartsansökan afslås eller ärendet uppskjutes,
2:o) förelag, omfattande både protokoll och lagfartsbevis, då den egendom,
hvarå lagfart sökes, icke uppgår till ett värde af 1,000 kronor.

Hänvisande i öfrigt till min vid förra årets riksdag väckta motion,
får jag med stöd af det anförda vördsamt hemställa,

att Eiksdagen ville uti skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes vidtaga sådan åtgärd, att den i kongl.
förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen,
11 §, sådan denna § lyder enligt kongl.
kungörelsen den 16 december 1887, medgifna rättighet
att erhålla gemensam expedition måtte, i hvad angår
protokollsutdrag, utsträckas jemväl till de fall, då af
sterbliusdelegäre eller testamentstagare sökt lagfart afslås,
uppskjutes till viss dag, förklaras hvilaude eller
af rätten beviljas utan att å samma rättegångsdag lagfart
jemväl sökes å senare fång;

Motioner i Andra Kammaren, 1\T:o 141).

eller alternativt:

enahanda rättighet att erhålla gemensam expedition,
både protokollsutdrag och lagfartsbevis, medgifven för
of vanberörda fall, men endast då den egendom, hvarå
lagfart sökes, icke uppgår till ett värde af 1,000 kronor.

Stockholm den 20 februari 1894.

J. Andersson,

från Vermlands län.

intn>. 1‘njtti: >i: / > •ii

• Bil. 1.

Tabell, utvisande antalet meddelade lagfarter för sterbhus med flere
delegare å landsbygden inom Vermlands län år 1891.

	Antalet lagfarter för en hval	sterhhusdclegarc å	Antalet gemensam-ma lagfarter i oförsåld fastighet
1 1 penning intill 1 öre	2 1 öre intill 5 öre	8 5 öre intill It) öre	4 10 öre intill 25 öre	5 mer än 25 öre
J *'' • 4 ’ ''■ ! i '' '' i Östersysslets domsaga ...	—	2	■—	—	3	15
Mellansysslets »	74	131	82	140	105	9
Fryksdals »	138	380	185	129	20	83
Södersysslets »	4	12	24	27	42	13
Nordmarks »	—	—	—	~ 1	—■■ '')	57
Jösse »	27	97	03	35	24	0
Elfdals o. Nyeds »	35	27	21	27 ■	7	3
	278	049	375	304	207	180

Motioner i Andra Kammaren, X:o 149.

Anm. 1. Enligt inom Vermlaud förekommande beräkningsgrund för skattetal
utgör 1 skattöre — 24 penningar eller ~ mantal. Eu
penning är alltså j“~<> nian^k

2. Värdet af ett skattöre är mycket vexlande, beroende på areal,
beskaffenhet, skogstillgång och läge m. m. Taxeringsvärdet derå
torde i allmänhet variera mellan 50 och 200 kronor. En pennings
värde kan således utgöra 2—8 kronor.

3. Antalet samma år behandlade lagfartsansökningar, som afslagits,
uppskjutit» eller förklarats hyllande, har ej kunnat utrönas, enär
uppgifter derom ej varit tillgängliga.

4. För Nordmarks härads hösteting 1801 har uppgift ej varit tillgänglig,
hvadan uppgifua autalet gäller endast vårtinget samma
år. Vid 1890 års hösteting meddelades enligt tillgänglig uppgift
inom nämnda härad 21 gemensamma lagfarter af ifrågavarande
kategori.

Bil. 2.

Uppgift angående lagfart af i arf tillfallen fast egendom i hela riket
år 1891 enligt chefens för justitiedepartementets berättelse samma år.

Stockholms stad

Stockholms län

Upsala »

Södermanlands >

Östergötlands »

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar »

(xotlands »

Antal beviljade
lagfarter.

89.

255.

308.

350.

1,080.

767.

884.

1,328.

240.

Transport 5,301.

Motioner i Andra Kammaren, N:v It!/.

- ,,,y Blekinge län	transport 5,3(J1.
Kristianstads » ____________	1,058.
Malmöhus > ..............	1,147.
Hallands » ................	596.
Göteborgs och Bohus län ............. Elfsborgs län .....................	1,615. 1,506.
Skaraborgs » ....................	939.
Vermlands » .....................	....... 3,252.
Örebro » ..........	363.
Vestmanlands » ...	404,
Kopparbergs » _____________________ Gefleborss =»	1,035. 438.
Vesternorrlands » ...........	61U
Jemtlands » _________	255.
Vesterbottens * .....	662.
Norrbottens » . . _______________	251.
! • i • • ö i • « * 5 i ‘ • . t t ;''l~i . rf ‘ «1	Summa 19,916.
Deraf å landsbygden................... i städerna _______	18,603. 1,313.

Bil, Sb

Utdrag af domboken hållen vid lagtima hös teting
åt med Fryksdals nedre tingslag å tingsstället i
Amberg den 3 september 1890.

§ 439. Uppå derom af allmänna åklagaren t. f. länsmannen .lohan
Dalgren gjord framställning föreläde häradsrätten sterbhusdelegarne efter
aflidna hustrun Katarina Nilsdotter i Gallsund, Indika underlåtit att inom
i lag stadgad tid söka lagfart å den fasta egendom, som genom arf till -

Motioner i Andra Kammaren, N:o Hd.

fallit dem efter allidna Katarina Ni Isdotter, att vid vite af 5t) krouor
senast å häradsrättens allmänna tingssammanträde den 7 september 1891
fullgöra detta åliggande eller ock visa, att laga hinder derför mött. Som
ofvan.

På häradsrättens vägnar:

G. Rvdebeck.

tf''

ll‘) i

Bil 4.

Enligt härstädes fördt diarium hafva under år 1890 sjutton stycken
från Fryksdals nedre tingslags häradsrätt utgångna förelägganden att inom
viss tid söka lagfart å fast egendom blifvit tillstälda sterbhus inom Lysviks
sockens vestra del; det varder härigenom på begäran betygadt. Sunne i
Fryksdals vestra distrikts länsmanskontor den 10 december 1893.

P. A. Persson.

Bil. .7.

Att från herr domhafvanden i Fryksdals härads nedre tingslag med
begäran om fortställning deraf hit under hösten 1890 inkommit tillhopa
170 utdrag af nämnda tingslags häradsrätts dombok vid lagtima höstetinget
samma år, angående föreläggande för uppgifna sterbhusdelegare att inom
föreskrifven tid vid vite hos häradsrätten söka lagfart å dem i arf efter
allidna anhöriga tillfallna fastighetslotter, samt att 73 af dessa förelägganden
afsågo personer inom Lysviks socken, det varder enligt härstädes fördt
diarium härmed på begäran till bevis meddeladt. Fryksdals östra distrikts
länsmanskontor den 31 januari 1894.

Johan Dale/ren.

-{fri i t i .''fcAAfj : I i »>.- ,{iL-AifM-;»; f,], .ti (.« • •••i.;