Motioner i Andra Kammaren, N:o 149 (Motion 1890:149 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

N:o 149.

Af herr N, JÖnSSOn i Gammalstorp, om afskrifning af återstoden
af det Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt
odlingsbolag beviljade statslån.

Bland de många i landet misslyckade sjösänknings- och odlingsbolag
är Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsbolag i Listers
härad af Blekinge län säkerligen ett ibland de säregnaste och mest
misslyckade.

Sedan inom Listers härad i Blekinge län bildats ett bolag, benämndt
Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsbolag, med ändamål
att genom dam bygga åder hindra hafs vattnet från att inströmma i
sjön Vesan och öfversvämma der omkring belägna kärr och sidländta
egor, att genom afledning och utpumpning uttömma det vatten, som
från andra håll ditkomme, samt att vidtaga förberedande åtgärder till
undanrödjande eller afhjelpande af hvad som kunde hindra ifrågavarande
ändamåls rättsliga befrämjande, allt i öfverersstämmelse med
ett af landtbruksingeniören Ph. Åkerman den 20 april 1860 upprättadt,
förslag, sådant detsamma med särskilda bestämmelser kunde vara antaget
eller faststäldt, stadfäste Kongl. Maj:t den 10 april 1863 för
nämnda bolag reglemente. Uppå framställning af enskild motionär beviljade
Rikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag ett lånebidrag af
50,000 riksdaler till företagets understödjande, under vilkor, bland
annat, att efter tre års förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen
bekommits, borde årligen erläggas åtta procent af hela den
lyftade lånesumman, hvaraf ränta efter fem för hundra skulle godtgöras
å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra afbetalning derå.

Efter det Kongl. Maj:t derefter den 15 mars 1864 faststält ofvan
omförmälda, af Åkerman upprättade arbetsplan samt den 3 juni samma

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

år godkänt ett af den till företagets utförande utsedda arbetsdirektion
undertecknadt kontrakt om arbetets påbörjande sistnämnda år och fullbordande
före den 1 oktober 1867 blef det beviljade låneunderstödet
från riksgäldskontoret utbetaldt den 22 juli 1864. Arbetet påbörjades
samma år och fortgick under åren 1864 och 1865 i enlighet med den
faststälda planen, men vid 1866 års vårflod blefvo de för arbetets utförande
uppförda kanalvallar sönderskurna och bortförda, hvarigenom
dels stor skada orsakades å nedanför liggande odlad mark, dels ock
den afledda Norje-åns vatten återfördes till sitt förra lopp genom sjön
Vesan. I anledning häraf beviljade Kongl. Maj:t den 10 augusti 1866
bolaget ett amorteringslån från handels- och sjöfartsfonden å 10,000
kronor till företagets utförande och kanalvallarnes återställande i enlighet
med ett af majoren i väg- och vatten byggnadscorpsen A. Remmer
uppgjordt förslag, slutande å 22,467 kronor.

Då emellertid företaget icke kunde inom den faststälda arbetsterminen
fullbordas, beviljade Kongl. Maj:t vid två särskilda tillfällen
förlängning af arbetstiden, senast till den 1 oktober 1872. Sedan
derefter styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den 25
april 1872 aflåtit en skrifvelse till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Blekinge län med förständigande för bolaget att den 1 oktober 1872
hafva torrläggningsarbetet afsyningsgildt, vid äfventyr att styrelsen
eljest skulle finna sig nödsakad att göra hemställan om lånebidragens
indrifning på en gång, nödgades arbetsdirektionen ingå till Kongl.
Maj:t med en skrift, deruti direktionen, med förmälan att bolaget insett
fruktlösheten åt sina bemödanden att utan delegarnes ruinerande fullborda
sjötappningsarbetet efter den faststälda planen och att bolaget
derför vid bolagsstämma den 11 juni 1872 beslutat genom direktionen
anhålla att den en gång medgifna rättigheten till lånens amortering
på vissa år måtte bolaget förunnas, ehuru bolaget sett sig urståndsatt
att fullborda sjötappningsarbetet, i underdånighet anhöll att Kongl.
Maj:t täcktes medgifva bolaget rättighet att fortfarande liksom dittills
genom årlig inbetalning till stadgadt belopp erlägga ränta och afbetalning
å båda lånen. För bifall till denna anhållan ansåg direktionen
bolaget ega giltigt stöd i de tvingande omständigheter, som utan att
bolaget dertill veterligen genom någon försumlighet å dess sida varit
vållande, hufvudsakligen i följd af oförutsedda naturhinder förorsakat
beslutet om inställande af vidare försök med arbetets fullbordande,
sedan kostnaderna redan betydligt öfverstigit ursprungliga kostnadsförslaget.

Konungens befallningshafvande i Blekinge län, häröfver hörd,
anförde, att företaget, som enligt det uppgjorda förslaget beräknats

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

kosta 86,775 riksdaler, redan medtagit en kostnad för intressenterna
af 146,251 riksdaler, utan att likväl det afsedda ändamålet uppnåtts.
Företaget hörde onekligen till de svåraste i sitt slag, enär den areal,
som skulle torrläggas, egentligen vore en hafsvik, uti hvilken betydliga
vattenmassor utfölle dels genom två åar och dels genom det
starka tillflöde, som i synnerhet vid snösmältningstiden nedströmmade
från den höga och långsträckta bergås, benämnd Ryssberget, som
skilde Blekinge från Skåne och på en sträcka af omkring f mil
sträckte sig utmed Vesans strand. Enligt den upprättade planen
hade för afledande af det tillströmmande vattnet blifvit, anlagda två
långa kanaler. Dessa hade dock visat sig icke kunna uppfylla sitt
ändamål, dels till följd af deras alltför ringa dimensioner och lutningar,
dels ock till följd af de utaf dåliga materialier bestående kanalvallarnes
bristfälliga beskaffenhet. Kanalerna hade derför hvarje vår
blifvit dels genombrutna, dels öfverfylda och den till torrläggning
afsedda marken derigenom till den grad öfversvämmad, att det i sjön
Yesan hopade vattnet icke kunnat utpumpas derifrån förrän med juli
och augusti månader, hvarigenom inträffat att marken icke någon gång
ernått den torrhet och fasthet, att den i planen afsedda inre dikningen
kunnat företagas.

På grund af hvad sålunda förekommit beviljade såväl Kongl. Maj:t
som Riksdag under vissa vilkor nämnda ansökan. Sedermera ingingo
delegarne i bolaget 1888 med eu ansökan till Kongl. Maj:t, hvari de
i underdånighet anhöllo om befrielse från betalning af återstående
delen af statslånet, utgörande med upplupen ränta vid 1887 års slut,
24,778 kronor 63 öre. Vid denna ansökan voro fogade dels ett i januari
1888 utfärdadt intyg, att bolagets hufvudbok upptoge, bland andra
utgifter, för materialier, expropriationer, befälsaflöning, inventarier,
arbetskostnad och diverse utgifter tillhopa 139,507 kronor 19 öre, dels
ett sammandrag af utskrifningslängderna för bolaget under åren 1865
—1887, upptagande för betalningsskyldige 1771 tunnland 6 kappland
tillhopa 171,122 kronor 95 öre, dels ock ett bevis af domhafvanden i
orten att en stor del af de hemman, hvilka hade sina egor inom omdet
för ifrågavarande bolag, besvärades af inteckningar för gäld intill
och öfver hemmanens verkliga värde, livilket särskilt vore fallet med
de hemman, hvilka syntes få vidkännas största kostnaden för företaget,
samt att ställningen bland flertalet bland jordegarne syntes vara sådan,
som förmådde de icke i längden erlägga de bidrag, hvilka hos
dem borde uttaxeras för återgäldande af ifrågavarande statslån.

öfver denna ansökning hade åtskilliga myndigheter yttrat sig, af
hvilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län samt förste

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

landt.mätaren i samma län tillstyrkt afskrifningen i sin helhet men
statskontoret endast tillstyrkt räntefrihet samt lindring i de bestämda
betalningsvilkoren.

I proposition till sistlidet års Riksdag hemstälde i anledning häraf
Kongl. Maj:t till Riksdagen att bevilja sådan lindring, som af statskontoret
föreslagits, hvilken äfven, med afslag å min i ämnet väckta motion,
blef af Riksdagens båda kamrar beviljad.

Genom statens landtbruksingeniör herr E. W. Ewe verkstäld afvägning
och undersökning i anledning af pågående rättegång om uppskattningen
af vunna jordförbättringsvärdet har visats att de af statens
landtbruksingeniör Åkerman för sjösänkningsföretagets utförande uppgjorda
kalkyler varit missledande och delvis origtiga; och yttrar han
i sitt härom afgifna utlåtande bland annat följande:

uatt vattenståndet i Vesan och kringliggande kärrtrakter numera
varierar med hafvets;

att sålunda medelvattenståndet i Yesan nu är detsamma som före
vattenafledningsföretagets utförande, eller = 0,1 meter; samt

att högsta vattenståndet i Vesan enligt uppgifna och afvägda
märken stiger till + 0,8 meter öfver Östersjöns medelvattenyta, hvilken
senare uppgift inhemtats genom att afväga punkter, dit högsta vattenståndet
säges hafva stigit efter vattenregleringens fullbordan, hvadan
sålunda Vesans högsta vattenstånd numera är lika med det i Åkermans
förslag angifna.“

För utpumpning af vatten från Vesan göras följande iakttagelser
och beräkningar:

“Enligt vunnen erfarenhet och med stöd af i kongl. svenska
vetenskapsakademiens handlingar lemnade uppgifter öfver nederbördsförhållanden
i Sverige och särskildt Karlshamn, samlade allt sedan 1860,
sålunda efter det ursprungliga förslagets tillkomst, måste för denna ort
i fråga vattenafledning beroende på utpumpning ej anses betryggande,
med mindre än att utpumpningen må kunna bedrifvas så, att minst
1,6 kubikmeter per sekund och hektar kan bortskaffas. I detta fall
skulle sålunda vara nödigt, att pumpverket kunde bortskaffa 2,4 kubikmeter
per sekund, eller ungefär fyra gånger den ursprungligen beräknade.

Vid undersökningen på stället befans ock, att utloppets öppning
kring hjulets axel för vattnets afledande ur hjulet var beläget 1,1 meter
och afloppsrännan från pumpverket 1,0 meter, allt öfver medelvattenytan
i Östersjön; hvilket åter visar, att, derest vattenståndet i Östersjön
någon gång stiger, såsom ofvan uppgifvits, öfver den i 1860 års
förslag angifna högvattensnivån, pumpverket, sådant det nu är anlagdt,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

blir alldeles otjenstbart, enär det ej förmår uppfordra vattnet till större
lyfthöjd än nuvarande dammen tillåter.

Ännu ogynsammare för torrläggnings ernående af här omnämnda
vattensjuka mark ställer sig pumpverkets förmåga i betraktande af den
ökade vattenmängd, som tillströmmar sjön Vesan från torrläggningsområdet
isolerande Östra och Vestra kanalerna, af hvilka den förra är
afsedd att bortföra Möllebjörkeåns vatten till Östersjön vid Norjesund,
och den senare att bortskaffa från Ryssberget kommande vatten förbi
Sölvesborgs slott ut i Östersjön.

Östra kanalen.

Genom verkstälda uppmätningar, såsom af profilritningen synes,
har utrönts, att kanalen i allmänhet har en bottenlutning I = 0,00025
och att sidoslänten uppgår till 1 : 3 samt att bottenbredden i regel är
2,9 7 meter.

Med ett beräknadt vattendjup af 1,2 meter, såsom varande det,
som skiborden nu tillåta, innan de öfversvämmas, kan alltså kanalen
per sekund framsläppa 3,3 kubikmeter vatten med en hastighet af 0,4 2
meter, sålunda endast ungefär hälften af den ofvan beräknade vattenkvantiteten
för ifrågavarande aflopp.

Vestra kanalen.

Emiigt ofvan uppgifna Ganguillets och Kutters formel fås då
framströmmande vattnets hastighet V = 0,4l meter, och den vattenqvantitet,
som kanalen på uppgifna djupet förmår upptaga och framsläppa,
befinnes sålunda vara = 0,84 kubikmeter per sekund, d. v. s.
ej fullt l af den här ofvan för kanalen beräknade vattenmassan.

Genom härvarande anordningar med de mer eller mindre bristfälliga
flodluckorna är alldeles uppenbart, att vestra kanalen ej ens kan
framföra den här ofvan beräknade vattenmassan 0,8 4 kubikmeter i
sekunden, utan kominer större delen deraf ner till Vesan dels genom
flodluckorna, dels igenom vallen, innan det hinner fram förbi Sölvesborgs
slott i Östersjön.

Att pumpverket under sådana förhållanden, som nu anförts eg a
rum, blir otillräckligt i ännu högre grad än här förut blifvit angifvet,
torde vara fullt bevisadt.

För att ännu mera åskådliggöra företagets beskaffenhet, så torde
följande ur landtbruksingeniör Åkermans förslag af 1860 hemtade uppgifter
vara belysande. Dock, innan dessa uppgifter här omnämnas,
Bih. till Rilcsd. Prat. 1890. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. .22 Höft. 2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 14.9.

torde vara nödigt att till förekommande af missuppfattning erinra, att
vid tiden för förslagets upprättande de materiel till beräkningarnes
utförande, som nu mera äro att tillgå, då ej funnos inom landet.

Först sedan 1860 hafva omfattande nederbördsberäkningar inom
riket blifvit verkstälda och lemnade till offentligheten. Ej heller voro
de formler då här kända, hvilka för beräknande af framströmmande
vattnets hastighet numera äro allmänt antagna-; och hafva vi endast
vetenskapen i förening med mångårig erfarenhet och trägna observationer
att tacka för de framsteg, som blifvit gjorda för bedömande af
sådana arbeten, som här äro i fråga,

Emellertid föreslås i landtbruksingeniör Åkermans ofvan omtalade
förslag, att Östra kanalen skall gräfvas med en bottenlutning
af 1 : 2,500 d. v. s. 0,4 : 1,000; bottenbredd = 10 fot (2,97 meter), sidoslänt
1,3 samt ett bräddaflopp \\ å 5 fot högt öfver dikets botten,
hvadan vattendjupet i kanalen bör beräknas till minst 4} fot.

Enligt ofvan af undertecknad anförda beräkningsgrunder skulle
då kanalen kunna utan öfversvämning bortskaffa en vattenmängd af
5,6 kubikmeter per sekund med en medelhastighet af 0,6 meter i sekunden.

Vestra kanalen åter föreslås med olika bottenlutning på olika
sträckor. För den delen, som undertecknad här beräknat, eller nedan
n:o 16 (se profilritningen), skulle enligt förslaget bottenlutningen vara
0,5 : 1,000, bottenbredd 4 fot eller 1,2 meter, sidoslänt 1,3 och höjden
från bottnen till de tvenne bräddafloppen 3 fot.

Med dessa dimensioner skulle enligt här förut angifna formler
kanalen kunna upptaga 1,61 kubikmeter per sekund med medelhastigheten
0,4 7 meter.

Följande schematiska uppställning visar närmare detta förhållande:

	Anläggningens vattenafledningsförmåga.
	I det skick den borde vara för torr-läggnings ernående.	I sitt nuvarande .''skick.	I det skick landtbruksingeniör Åkermans förslag angifver.
	Beräknad år 1888 af undertecknad.	Beräknad år 1888 af undertecknad.	Beräknad i 1860 årso förslag af Åkerman.	Beräknad ar 1888 af undertecknad.
	Kubikmeter vatten per sekund.
Pumpverket ......... östra kanalen ...... Vestra „ ......	2,4 0 6,65 2,75	3,30 0,84	0,59 10,47 1	0,58 5.60 1 1.61

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

Af dessa redogörelser och beräkningar torde framgå:
att de i förslaget bestämda damhöjderna för vattnets afstångande
vid utomordentliga fall, dd Östersjöns vattenyta stiger till uppgifven maximihö
jd, äro för små tilltagna;

att pumpverket, då det var iståndsätta ej kunde utan maskinens ansträngning
uppfordra mer än ungefär \ af det vatten, som för torrläggningens
ernående skulle med detsamma bortskaffas, under den förutsättning
att vattnet i östra och vestra kanalerna lcunde hållas inom tillbörliga gränser;

att nu, då både östra och i synnerhet vestra kanalerna förefinnas
vara för små för upptagande af det vatten, som de böra afleda till Östersjön,
och dessutom af bristande underhåll äro försatta i ännu sämre skick,
pumpverket bör anses alldeles oändamålsenligt;

att vidare ursprungliga förslaget varit felaktigt, i det att det utlofvat
vattnets sänkning i Vesan till den utsträckning, att kärren derigenom skulle
göras T>fullt tjenliga till odling», hvithet såsom äfven visats, ej är möjligt
med här förefintliga anordningar enligt numera gjorda iakttagelser och
anförda beräkningsgrunder; samt

att felaktigheter i förslaget haft sin orsak i då för tiden förefintliga
ofullständiga erfarenhetsrön rörande på saken inverkande förhållanden.))

På af hofrättssynen framstäld fråga: »Huruvida kan någon förbättring
af företaget anses hafva blifvit åstadkommen,» yttrar han:

»Den förbättring, som sålunda har blifvit beräknad utgör 16,155,o;
kronor. Om på denna summa endast 4 procents ränta beräknas, bör
bolaget per år i sin helhet kunna af vattenledningen beräkna en vinst
af 6''46,20 kronor. Detta är dock under förutsättning att anläggningarna
vidmagthållas. Skulle deremot alla såväl kanaler som fördämningar få
helt och hållet förfalla, så måste under tidernas lopp gamla förhållanden
inträda, och då bör ej heller anläggningarna i fråga räknas hafva gjort
någon nytta.»

Till sist yttrar han: »enär, såsom ofvan visats, arbetsföretaget
från början varit i afseende på kalkylerna missledande och delvis origtiga,
samt förslaget utförts till ännu mindre nytta för torrläggningen,
hvarigenom omkostnaderna långt öfverstigit den från början väntade
förbättringen, och skulle med kännedom härom förslaget, sådant det
från början framlagts, sannolikt aldrig kommit till utförande.

Hela arbetet är, såsom vattenafledningsföretag, att anse såsom
alldeles misslyckadt.»

Kongl. hofrätten öfver Skåne och Blekinge har sedan uti afgifven
dom den 7 juni 1889 underkänt den verkstälda uppskattningen af jordvärdet
på den grund att bolagets reglemente för delegarne icke med -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

förde någon trygghet för förefintliga anläggningars underhåll, på hvilken
grund den vunna jordförbättringen vore beroende samt stadgat, att de
af bolaget för arbetet häfda kostnader skola ersättas af hvar och en
bolagsman i förhållande till arealen af den honom tillhöriga jord, som
i förslaget ingått.

Då sålunda är visadt att det af statens landtbruksingeniör Åkerman
uppgjorda förslag, hvarpå sjösärrkningsföretaget sig grundar, varit
felaktigt och kalkylerna missledande och origtiga deruti, att damvallarne
för hafsvattnets utestängande enligt förslaget äro för låga, så att vattnet
vid högre stigningar går öfver desamma, att pumpverket vid sådana
tillfällen blifver alldeles otjenstbart, enär det ej förmår uppfordra vattnet
till större lyfthöjd än nuvarande dammen tillåter och dessutom är
alldeles oändamålsenligt, enär det icke förmår uppfordra mera än ungefär
{- af det vatten, som för torrläggningens ernående skulle med detsamma
bortskaffas, samt att de båda afskärningskanalerna, hvilkas
vatten hvarje år vid vattenflöde sprängas sönder, äro för små och otillräckliga
och icke på långt när kunna till Östersjön afföra det vatten,
som med dem varit afsedt, samt att företaget såsom vattenafledningsföretag
är alldeles misslyckadt; äfvensom att uppskattningen af vunna
jordförbättringsvärdet, under förutsättning att de gjorda anläggningarna
underhållas, hvilkas underhållskostnader uppgå till långt mera än den
dermed förenade nytta kan uppskattas till högst 16,155,04 kronor,
(hvilken uppskattning af kongl. liofrätten underkänts), under det att
bolagets utgifter uppgått till 171,122,9 5 kronor, samt att af de i början
till bolaget inberäknade cirka 3,000 tunnland 1,200 å 1,300 tunnland
genom rättegång blifvit från bolaget befriade och således endast 1,771
tunnland 6 kappland äro betalningsskyldige, hvars egare till allra största
delen, för att kunna fullgöra de nästan årliga uttaxeringarna till bolaget,
måst inteckna och skuldsätta sina hemman intill och öfver hemmanens
verkliga värde, nu icke längre, helst då dåliga skördar såsom
under förlidet år inträffar, förmå fullgöra sin skyldighet till bolaget,
utan nödgas, derest ej Riksdagen mellankommer, med sina familjer gå
ifrån hemmanen utblottade på allt, för att på annat sätt söka sin utkomst
eller falla fattigvården till last.

Under sådana förhållanden, då statens tjensteman upprättade förslaget
för vattenafledningsföretaget, hvilket varit felaktigt och missledande,
hvarförutan företaget helt säkert ej kommit till stånd, samt
arbetet utförts under ledning af majoren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
A. Remmer samt staten sålunda genom sina tjenstemäns ofrivilligt
missledande åtgärder, beroende på den tiden förefintliga ofullständiga
crfarenhetsrön, varit väsentligaste orsaken till detta olyckliga

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

bolags tillkomst, för hvars skull åtskilliga bolagsmän blifvit ruinerade
utan annan förskyllan, än att de låtit leda sig af sakkunnige mäns omdöme
och trott på deras uppgifter, ty sjelfva kunde de helt naturligt
vid den tiden ej bedöma ett sådant företags utförande, böra de såsom
en gärd af rättvisa och billighet med skäl kunna fordra statens mellankomst
för återstående delen af statslånet, helst de sjelfva ändå fått
vidkännas flerdubbelt större förlust, än staten med efterskänkande
häraf gör.

Med anledning af hvad jag nu anfört nödgas jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville besluta att det Vesans kärroch
sjöuttömnings- samt odliugsbolag af Rikets Ständer
vid 1862—1863 årens riksdag erhållna statslån
må till sitt återstående kapitalbelopp afskrifvas.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 25 januari 1890.

Nils Jönsson.