Motioner i Andra Kammaren, N:o 149 (Motion 1871:149 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

5: o) att de förändringar uti de för Revisorer^ gällande instruktioner,
som häraf kunna blifva en följd, måtte af Riksdagen
beslutas.

Under anhållan att denna motion mätte remitteras till Stats-Utskottets handläggning,
får jag slutligen uttrycka den förhoppning, att nämnda Utskott, som i allt
fall skall taga en närmare kännedom om de senast afgifna revisionsberättelserna,
måtte fästa särskild uppmärksamhet på det tillfälle, som härvid erbjuder sig att vinna
besparing i statens utgifter samt för Riksdagen föreslå de ytterligare beslut och stadgande^
som i detta ämne kunna finnas vara af behofvet påkallade.

Stockholm den 28 Januari 1871.

L. J. Hierta.

N:o 149.

Af Herr L. J. Hierta: Om aflåtande af underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t, rörande utarbetande af ny taxa för passageraretrafiken
å statens jernvägar.

Oaktadt föga hopp är förhanden, att statens jernvägar ännu på en mansålder,
om någonsin, skola genom sina inkomster kunna lemna full ränta på anläggningskapitalet,
synes det, så länge bristen måste erläggas genom årliga bidrag af hela
landets skattskyldiga invånare, vara en skyldig omtanke att tillse, huruvida icke denna
brist kan minskas å ena sidan genom besparingar och å den andra genom inkomsternas
ökande. Det är i det senare hänseendet jag anser en icke oväsendtlig förbättring
kunna ske genom en förändring i passagerareafgifterna, hvilken jag härmed har
äran föreslå.

Det är otvifvelaktigt en af de största fördelarne af jernvägar, att landets
innevånare genom detta medels begagnande kunna förflytta sig från en ort till en an -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.

nan på en gång med icke blott vida större skyndsamhet utan äfven beqvämlighet,
än det genom något annat sätt att resa till lands låter sig göra, Men det är icke
derför sagdt, att det allmänna bör eller behöfver för denna förmåns skull göra alldeles
obehöfliga uppoffringar, hvilket dock, enligt min öfvertygelse, sker hos oss, och
hvilket bekräftas vid jemförelse emellan de härstädes och i andra länder gällande

passagerareafgifterna.

Det lär väl ej kunna nekas, att det ligger något orimligt uti en sådan indelning
af priserna för passagerare, att af tvänne personer, som resa samma väg, båda
i täckta åkdon och med samma hastighet, den ene skall kunna befordras för tre gånger
billigare pris än den andre, blott derföre att den förre har mindre beqvämliga
soffor att sitta på. Också är skilnaden mellan priset för de olika klasserna icke på
långt när så stor, hvarken i Tyskland, Frankrike eller Schweitz, som hos oss. Följden
häraf är, att på de svenska stambanorna reser den ojemförligt största delen på
tredje klassen, till och med bland dem, som skulle hafva råd att bestå sig den andra
eller första. På de tyska jernbanorna förhålla sig priserna i allmänhet så, att
den andra klassens passagerareafgift är en half gång högre och den första klassens

dubbelt mot den tredje klassens, och afgiften å sistnämnda klass är ingenstädes så

låg som här i Sverige, oaktadt tillgången på resande är mycket större. Såsom

exempel härpå får jag efter Hendschels Telegraph från sommaren sistlidet år åberopa

följande:

Från Altona till Kiel för svensk mil............................................ 80

Liibeck-Buchen ............................................................................................ 8 0

Berlin-Hamburg............................................................................................ 78

Bäjerska statsbanan Mtinclien-Hof.................................................... 64

Schweitz...........................................................................................................- 7 9

Frankrike: Paris till Calais för hela vägen i francs och

centimes ............................................................................. 33,25

Första.	Andra.	Tredje.
öre.	öre.	öre.
80	60	40.
80	60	45.
78	60	44.
64	48	32.
79	5’5	40.
33,25	24,95	18,30.

En allmän erfarenhet har gifvit vid handen ifrån andra länder och det har
jemväl bekräftat sig härstädes, att allrastörsta delen af dem, som åka på tredje klassen,
icke färdas mer än tre mil. För detta flertal skulle således en förhöjning af
t. ex. åtta öre för milen icke utgöra mer än tjugufyra öre för hela resan, och jag
vågar säga, att detta icke för någon vore känbart, helst om i betraktande tages, att
kostnaden ändock ej blir mer än en fjerdedel af en tre gånger långsammare resa
med skjuts. Men för att ändock kunna bibehålla det allrabilligaste pris, t. ex. för
arbetsfolk, som far kortare vägar och möjligtvis behöfver fara ofta, är det en lätt
utväg att här, likasom på blandade tåg på många ställen i Tyskland, tillsätta en
fjerde klass, der personer transporteras stående mot en afgift, svarande mot omkring
20 öre för svensk mil, och hvilka inrymma ett större antal. Der får hvar och en

Motioner i Andra Kammaren, K:0 150.

taga med sig i vagnen en säck eller skrin, på hvilket de kunna sitta. Genom en
sådan förändring, att tredje klassens afgift räknades till 33, andra klassens till 50
och den första till 65 öre, skulle sannolikt ej få bland dem, som nu åka i tredje
klassen, resa i den andra, emedan skilnaden då icke blefve så stor, och ännu flera,
som nu åka i den andra, skulle då välja den första, så att den klassens vagnar icke
så ofta, som nu är fallet, skulle gå tomma. Priset på tredje klassen blefve i alla
fall, såsom synes af ofvanstående exempel, billigare än på de flesta utländska
jernbanor.

Jag anhåller, att Stats-Utskottet måtte taga i öfvervägande detta förslag,
genom hvars antagande staten sannolikt skulle erhålla en ökad inkomst af öfver
200,000 R:dr årligen, samt att Utskottet måtte föreslå en underdånig anhållan hos
Kongl. Maj:t om utarbetande af en ny passageraretariff i ungefärlig likhet med det
häi uppgiga, men med tillägg af en fjerde klass vagnar utan säten på de blandade
tågen, att kunna mot särdeles billigt pris färdas mellan orter med kortare afstånd.

L. J. IItorta.

N:o 130.

Af Herr J. F. FfCdflCSOU från TJpsala län: Om antagande af det
utaf vederbörande komité afgifna förslag till s. k. fastighet sböckers
införande.

Vid 1859 och 1860 års riksdag hafva Rikets Ständer i underdånig skrifvelse
den 11 Augusti sistnämnda år, med tillkännagifvande, att de för sin del ansåge
att en hvar, som genom laga fång af hvad beskaffenhet det vara må åtkommit
fast egendom, borde förpligtas att derå söka lagfart, samt att sådana grund- och
hypoteksböcker, som i nämnda skrifvelse blffvit omförmälda, borde i riket införas,
anhållit, att Kongl. Maj:t måtte täckas utarbeta och Rikets Ständer förelägga de
förslag till stadganden i nämnda hänseende, som kunde vara erforderliga.

Taft. till Kiksd. Prof. 1871. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Höft.