Motioner i Andra Kammaren, N:o 148 (Motion 1891:148 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 148.

HT: o 148.

Af herr J. A. JolltlllSOll i Bastholmen, om ändring i bevillningsförordningen
i afseende å bevillning för sillsalterirörelse.

Till följd af de lifliga affärsförhållanden, som uppstått inom Bohusläns
kustområden genom det derstädes under en del af året rådande sillfisket,
har en alldeles ny gren af affärslifvet uppvuxit, hvilken företer
sig sålunda, att utlänningar, i synnerhet judar från Ryssland, vid sillfiskets
början hvarje år öfverresa till bohuslänska kusten samt derstädes
under några månader idka sillsaltérirörelse. Sedan en sådan utländing
verkstält sin handtering för sillsäsongen, aflastar han sin tillverkade vara
och utskeppar sig dermed till utlandet, utan att för denna sin rörelse erlägga
ett enda öre i kontributioner till svenska staten eller kommunen,
der han utöfvat sin handtering — och detta under det att svenska medborgare,
som måste under en stark konkurrens med dessa billighetsaffärsmän
drifva enahanda yrke, i behörig ordning taxeras och betala sina
krono- och koinmunalutskylder för rörelsen.

Den vara, som sålunda genom bemälde utländske sillsaltare utsläppes
i verldshandel, får gälla under namn af svensk, hvarigenom, då större
delen af dem, helt naturligt, icke kunnat frambringa en fullkomligt god
handelsvara, det svenska namnet på ifrågavarande handelsområde lider
skada.

Visserligen stadgas uti 26 § af kongl. förordningen om utvidgad
näringsfrihet den 18 juni 1864, att »på särskild pröfning af Kongl. Maj:t
skall i hvarje fall bero, om utländsk man eller qvinna må här i riket
idka handels- eller fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering», samt

Motioner i Andra Kammaren, N:o 148.

att ansökan derom skall inlemnas till konungens befallningshafvande,
med bifogande af, förutom föreskrifna betyg, vederhäftig borgen eller annan
säkerhet för utskylder till staten och kommunen under tre år; hvarjemte
i kongl. fiskeristadgan den 29 juni 1852, § 27, det heter: »Vill man
anlägga sillsalteri eller trankokeri, söke tillstånd dertill af Konungens
Befallningshafvande, som tillser, att anläggningen sker å sådant ställe,
att buller och stank derifrån ej kan utöfva menligt inflytande på fisket.»

Men dessa lagbestämmelser kringgås emellertid nu ganska lättvindigt
af ofvan omförmälde utländingar på det sätt, att en sådan vid sillfiskets
början eller strax derförut reser öfver till bohusländska kusten, hyr sig
derstädes ett lämpligt beläget magasin eller sjöbod samt vidtalar någon
svensk — naturligtvis helst obemedlad — person att anskaffa sig (den
svenske undersåten) tillståndsbevis af konungens befallningshafvande att
anlägga sillsalteri uti berörda förhyrda byggnad — så vida denne senare
icke redan förut utverkat sig dylikt tillstånd, hvilket numera torde blifva
ganska vanligt just derför, att man har i perspektiv dylika utländske
lycksökare.

Den förlust af skatteinkomst, hvilken såväl staten som vederbörande
kommun härigenom göra och hvilken i stället stannar såsom ytterligare
vinst i utländingens ficka, torde icke vara så obetydlig, att man bör
lemna detta förhållande obeaktadt.

Af dessa här ofvan upprepade anledningar har jag funnit mig manad
att fästa Riksdagens uppmärksamhet på behofvet af ett lagstadgande
till förekommande af ett dylikt ofog i framtiden.

.Tåg tager mig derför friheten föreslå,

att Riksdagen ville besluta ett sådant tillägg i
bevillningsförordningen, att den, som uthyr salteri
eller annan byggnad, deri salterirörelse bedrifves, må
ansvara för erläggande af den skatt till stat och kommun,
som handteringen kan blifva påförd.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 28 januari 1891.

J. A. Johanson

från Bohuslän.