Motioner i Andra Kammaren, N:o 147

Motion 1891:147 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 147.

3

Jf:© 147.

Af herr P. A. Hornberg, om ändrade bestämmelser rörande teckningslärarnes
vid de allmänna läroverken löneförmåner.

Rörande föreslagen löneförbättring för teckningslärarne vid rikets
högre allmänna läroverk yttrade Kongl. Majit i sin till 1887 års Riksdag
afgifna proposition angående ändrade bestämmelser med afseende på de
allmänna läroverken och pedagogierna (sid. 79) bland annat:

»Såsom i en underdånig petition angående löneförbättring åt teckningslärarne
blifvit framhållet, vexlar desse lärares undervisningstid vid de
högre läroverken högst betydligt. Så varierade den under läsåret 1884—
1885 mellan 14 och 37 timmar i veckan. Enligt nu gällande bestämmelser
är teckningsläraren vid ett högre läroverk skyldig att mot sin till
1,000, 1,250 eller 1,500 kronor uppgående lön undervisa 15 timmar i
veckan samt åtnjuter för hvarje undervisningstimme derutöfver, om han
uppbär lön i lista eller 2:dra lönegraden, 75 kronor, men om han är i
3:dje lönegraden 100 kronor. En teckningslärare, som undervisar 30
timmar i veckan, uppbär således årligen 2,125 kronor, om han är i lista
lönegraden, och, om han är i 3:dje, 3,000 kronor. Men blefve han sjuk
och erhölle tjenstledighet, så förlorade han tydligen arfvodet för öfvertimmarne
och måste dessutom afstå fjerdedelen af sin lön åt vikarien.
Det återstode honom då att lefva af i förra fallet 750 kronor, i senare
fallet 1,125 kronor.»

Dessa för nämnda teckningslärare synnerligen ogynsamma omständigheter
framhöllos jemväl i bilaga till Kongl. Majits nådiga proposition till
1890 års Riksdag angående ändrade bestämmelser med afseende på de
allmänna läroverken och pedagogierna.

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 147.

Da läroverksfrågan föll, fingo äfven teckningslärarnes aflöningsförhållanden
förblifva vid det gamla,

.Då jag nu. vågar bringa dessa aflöningsförhållanden åter på tal, är
det ingalunda min mening, att en löneförbättring för teckningslärarne bör
ryckas ur sitt sammanhang med den för rikets samtlige elementarlärare
ifrågasatta lönereformen.

Men i högsta grad behjertansvärdt synes mig, att, då läroverksreformens
slutliga afgörande må hända är öfverlemnadt åt en oviss framtid, icke en
särskild klass af lärare under tiden kommer att förblifva i den bekymmersamma
ställning, att ett inträffande långvarigare sjukdomsfall kan anses
liktydigt med ett nedbringande af årsinkomsten till ett belopp, som under
ifrågavarande förhållanden måste anses alldeles otillräckligt för det nödtorftiga
tillfredsställandet af de dagliga lefnadsbehofven.

Med teckningslärarnes vid de allmänna läroverken tjenstgöringsskyldighet
eger, såsom af ofvan nämnda kongl. propositioner framhållits,
det egendomliga förhållandet rum, att då de, för den dem vid högre allmänt
läroverk tillerkända fasta lönen, t, ex. hafva skyldighet att tjenstgöra
15 timmar i veckan, så finnes det läroverk af detta slag, der teckningsläraren,
för att tillfredsställa läroverkets behof, derutöfver måste åtaga
sig ända till 22 öfvertimmar i veckan. På detta sätt blifva lärarens tid
och arbetsförmåga helt och hållet tagna i anspråk af läroverket. Nu
räknas emellertid ersättningen för dessa öfvertimmar, hvilken stundom är
mycket större än sjelfva lönen, icke till denna, utan betraktas såsom ett
extra arfvode. Följden häraf åter är, att, under det att det i kongl.
cirkuläret till domkapitlen etc. den 12 juli 1872 heter, att ordinarie lärare,
som på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet, skall afstå en fjerdedel
af den till läraretjensten hörande lön, så går teckningsläraren, oaktadt
han är ordinarie, under dylikt förhållande stundom i mistning af nära
två tredjedelar af hvad han för sin tjenstgöring vid läroverket annars eger
att uppbära.

Det är detta, som mig synes, vid jemförelse med de förmåner, som
i liknande fall åtnjutas af andra lärare vid samma läroverk, obilliga förhållande,
som manat mig att söka bringa saken före inom riksdagen; och
tillåter jag mig alltså att, med närmaste anslutning till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till 1887 års Riksdag, å nyo åberopad i en Kongl.
proposition till Riksdagen 1890, samt till de tillstyrkande utlåtanden, som
afgåfvos af det, för behandling af läroverksfrågan, af 1890 års Riksdag
tillsätta särskilda utskottet, vördsamt föreslå, att Riksdagen ville medgifva,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 147.

5

att, tills vidare och intill dess annorlunda varder
bestämdt, ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna
läroverk vid inträffande tjenstledighet på grund af
sjukdom måtte:

a) der antalet tjenstgöringstimmar uppgår till 25
i veckan eller derutöfver, få uppbära tre fjerdedelar
af det belopp, som efter afdrag af de s. k. löneförbättringsmedlen
skulle tillfallit honom i den händelse
han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den händelse
denna tjenstgöring uppgått till 25 timmar i veckan;

b) der antalet tjenstgöringstimmar utgör från och
med 20 till och med 24 i veckan, få uppbära tre
fjerdedelar af det belopp, som efter afdrag af de s. k.
löneförbättringsmedlen skulle tillfallit honom i den
händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den
händelse denna tjenstgöring uppgått till 20 timmar i
veckan; samt

c) der antalet tjenstgöringstimmar är från och
med 16 till och med 19 i veckan, få uppbära tre
fjerdedelar af det belopp, som efter afdrag af de s. k.
löneförbättringsmedlen skulle tillfallit honom i den
händelse han sjelf sin tjenstgöring bestridt och i den
händelse denna tjenstgöring uppgått till 16 timmar i
veckan.

Stockholm den 29 januari 1891.

P. A. Hornberg.