Motioner i Andra Kammaren, N:o 145

Motion 1908:145 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

13

N:o 145.

Af herr C. A, Lindhagen m, fl,, om ändrad lydelse af 49 §
regeringsformen samt J, 8, 16 och 19 §§ riksdagsordningen.

Sedan vid 1907 års Riksdag båda kamrarne enat sig om ett
förslag till representationsreform, kan med sannolikhet emotses att
detta förslag kommer att ligga till grund äfven för den definitiva lösningen.

Främst gäller detta den nya principen proportionella val. Man
sväfvar visserligen i ovisshet om, huru dessa val skola verka. Det är
icke uteslutet, att de såsom mången befarar skola leda till en försvagande
splittring i för många partigrupper och till ett skärpande under någon
tid i stället för ett utjämnande af klassmotsatserna. Men det kan också
inträffa, att dylika farhågor skola visa sig ogrundade eller öfverdrifna.
Däremot äro förvecklingar gifvetvis att vänta vid tillämpningen af det
nu antagna systemet för proportionella val. Här är man hänvisad blott
till den förhoppningen, att detta missförhållande blir öfverkomligt på
det ena eller andra sättet.

Hvad som däremot aldrig bestridts är de proportionella valens rättvisa
i princip. När proportionalitetsidéen först framfördes doldes dock
under förslagen ett mycket orättvist innehåll. Men förslagsställarne
blefvo slagna med sitt eget vapen samt aftvungna det ena medgifvandet
efter det andra, till dess att innehållet i så pass stor omfattning
motsvarade idéen, att äfven en majoritet inom Andra Kammaren befanns
villig att slå sig till ro med anbudet.

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

Den, som hoppats på en verklig lösning kan dock ej stillatigande
böja sig inför kompromissen. Just det proportionella valsystemet mer
än något annat krafvel- råna oförfalskade linjer. Utsikterna för en
verklig lösning nu af författningsfrågan må vara inga. Det kräfves då
så mycket mera, att äfven inom riksdagen i det sista uttalas, att det
antagna förslaget endast är ett steg, som måste och kommer att efterföljas
af de återstående.

Det må i detta afseende beträffande grundlagsfrågorna endast
erinras om, huruledes förslaget begränsar valsätten till Andra Kammaren
genom de många obehöriga strecken: könstrecket, fattigstrecket, utskyldsstrecket,
konkursstrecket, värnepliktsstrecket och åldersstrecket
öfver myndighetsåldern; vidare om de hindrande villkoren för valbarhet
särskild! till Första Kammaren; slutligen om Första Kammarens lika
behörighet och myndighet med den folkvalda kammaren, hvilken likställighet
är så mycket mer förkastlig, som den förra kammaren enligt förslaget
är byggd på en oproportionerlig representation för förmögenheten.

På ett särskild! sätt faller en skugga öfver hela förslaget
från de utestängda kvinnliga medborgarskarorna. Därmed bar tydligare
än genom något annat fastslagits, att det hela slutats på samma
sätt som de! begynts och hela tiden bedrifvits nämligen såsom en byteshandel.
När frågan ännu icke var afgjord och det kunde tänkas, att
kvinnans medtagande möjligen skulle gifva något ideellt innehåll, en
viss glans och lyftning åt det framförda förslaget, ägnadt att underlätta
dess framgång, hade man i bakhand både vänliga ord och tankar
för den kvinnliga rösträtten. Men så snart det visat sig, att flera erbjudanden
ej behöfdes för att få saken med minsta möjliga uppoffring
i hamn, kastas utan vidare alla onödiga idéer åt sidan. Icke ens Riksdagens
begäran om utredning och förslag i den kvinnliga rösträttsfrågan
anser sig regeringen numera behöfva taga hänsyn till. Ehuru
utredningen blir färdig i februari, är man utan att ens taga kännedom
om densamma färdig att utlämna saken till ovissa framtidsöden.

Den summariska förklaringen i trontalet från regeringens sida,
att Riksdagen ej nu har att emotse något förslag om kvinnornas rösträtt,
är därför något vida mer än ett blott meddelande. Den utgör
en själfanklagelse, som skall minnas, och den sätter en särskild prägel
af obetydlighet öfver det antagna förslaget.

Vi nödgas sålunda afgifva vår reservation, icke mot det proportionella
valsystemets princip för den händelse, att den konsekvent
genomföres, utan mot de många betydelsefulla afvikelser från densamma,
h vil ka kvarstå i förslaget, äfven sedan däri numera på sätt jämväl

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145. 15

af obs påyrkats införts bestämmelse om arfvoden åt Första Kammarens
ledamöter.

Under åberopande i öfrigt af hufvudsakliga innehållet i motionerna
n:o 208—209 i Andra Kammaren vid senaste Riksdag, hemställa vi:

att Riksdagen ville, jämte de vid 1907 års Riksdag
beslutade grundlagsförslagen i författningsfrågan,
antaga såsom hvilande i grundlagsenlig ordning
enahanda förslag med de ändringar eller tillägg däri,
som nedan omförmälas:

Regeringsformen.

49 §.

Riksdagen — — — — stadga. Om kamrarnes inbördes befogenhet
stadgas i riksdagsordningen; skolande — — — sammanhang.

Riksdagsordningen.

1 §•

Svenska folket representeras af Riksdagen, fördelad i två kamrar,
den första och den andra, hvilka hvar för sig pröfva och afgöra till
Riksdagen liänskjuten fråga.

Hvad kamrame sammanstämmande besluta, det vare Riksdagens
beslut, så ock hvad Andra Kammaren beslutar i grundlagsfrågor tre
gånger och i andra ärenden två gånger i följd, efter det för hvarje
upprepad gång ett nyval till hela kammaren mellankommit; dock att
i de uti 65 § omförmälda frågor olika beslut skola på sätt där stadgas
afgöras medelst gemensam omröstning samt att hvad därom äfvensom
i denna paragraf föreskrifves ej må ändras annorledes än genom beslut
af båda kamrarne.

Riksdagsmännen kunna i utöfningen af sin befattning icke bindas
af andra föreskrifter än rikets grundlagar.

8 §•

Till ledamot i Första Kammaren kan endast väljas man eller kvinna,
som är röstberättigad inom sin kommun samt uppnått trettiofem års ålder.

16

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

16 §.

Valrätt till Andra Kammaren tillkommer enhvar välfräjdad svensk
medborgare, såväl man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder
val äger ram, uppnått tjuguett års ålder; dock ej den som står under
förmyndarskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.

Till — — — — — — — — — — — — — — — inträffa.

19 §.

Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man eller kvinna,
som uppnått tjugufem års ålder samt äger valrätt inom riket.

Tillika hemställa vi, att vederbörande utskott i händelse af bifall
till denna framställning ville vidtaga den jämkning i formuleringen af
andra paragrafer i grundlagar^, som blir en följd af ofvanstående förslag.

Stockholm den 26 januari 1908.

Carl Lindhagen. Curt Wallis. Knut Kjellberg.

A. Thylander. Lars G. Broomé. Edvard Wavrinsky.

Fr. Berglund. Jacob Larsson.