Motioner i Andra Kammaren, N:o 145 (Motion 1895:145 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145,

N:o 145.

Af herr O. G. Eklund från Stockholm, om ändrad lydelse af
§§ 9, 11 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm den 23 maj 1862.

I en till 1894 års Riksdag afgifven motion (n:o 112) hemstälde
jag om vissa förändringar i kongl. förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm af den 23 maj 1862 i syfte att få valrättsbestämmelserna
i nämnda förordning lika med motsvarande bestämmelser i kongl. förordningen
för rikets öfriga städer.

Min motion, som af lagutskottet behandlades i samband med motioner,
gående ut på att en persons blotta åtalande för vanfräjdande
brott ej måtte göra honom disqvalificerad att erhålla vissa allmänna
förtroendeuppdrag, vann så till vida Riksdagens bifall, att Riksdagen
för sin del beslöt att ur § 11 af ofvannämnda förordning utesluta
orden: »som står under annans husbondevälde».

Kongl. Maj:t har emellertid icke kunnat godkänna den formulering
af §:n i fråga, som Riksdagen antagit, detta dock icke beroende på den
förändring, som vidtagits med anledning af min motion, utan på den
ändring, som berörda § undergick med anledning af nyss omnämnda,
i samband med min motion behandlade förslag. Då sålunda ej ens det
obetydliga, som Riksdagen i fjor godkände af min hemställan, lyckats
bli lag, vågar jag å nyo vördsamt framställa mina önskemål.

Ur de båda kongl. förordningarna: Om kommunalstyrelse i stad af
den 21 mars 1862 och Om kommunalstyrelse i Stockholm af den 23
maj 1862 anför jag följande paragrafer:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

A. Rörande valrätt:

Kong], förordningen för rikets
städer:

§ 10. En hvar välfräjdad svensk
undersåte, som är medlem af en
stadskommun samt enligt 57 § förbunden
att erlägga skatt till kommunen
och icke häftar för oguldna
stadsutskylder, är, med iakttagande
af de närmare bestämmelser, som
§ 11 innehåller, berättigad att vid
allmän rådstuga deltaga i öfverläggningar
och beslut i alla de staden
rörande angelägenheter, hvilka icke
enligt rikets grundlagar eller särskilda
författningar äro vissa klasser
af stadens medlemmar förbehållna.

Enahanda rättighet tillkommer
bolag.

§ 11. För omyndig röstar vid
allmän rådstuga förmyndaren eller,
der flere äro förmyndare, den som
desse bland sig utse.

Ej må för samfäld egendom mer
än en person talan vid allmän rådstuga
föra. För bolag må bolaget
eller dess styrelse och för oskiftad!
bo delegarne i boet ombud utse.

För näring eller rörelse, som
under borgenärers förvaltning står,
äfvensom i enahanda fall för fast
egendom må ej röstas.

Kongl. förordningen för Stockholm:

§ 9. En hvar svensk undersåte,
som är medlem af kommunen samt
enligt § 40 förbunden att till densamma
erlägga skatt, är, med iakttagande
af de närmare bestämmelser
och inskränkningar, som §§10
och 11 innehålla, berättigad att i
val af stadsfullmägtige deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer
bolag.

§10. För omyndig röstar förmyndare
eller, der flere äro förmyndare,
den, som desse bland sig
utse.

Ej må för samfäld egendom mer
än en person rösträtt vid valet utöfva.
För bolag må bolaget eller
dess styrelse och för oskiftad! bo
delegarne i detsamma ombud utse.

För näring eller rörelse, som
under borgenärers förvaltning står,
äfvensom i enahanda fall för fast
egendom, må ej röstas.

§ 11. Den, som ej råder öfver
sig och sitt gods, som står under
annans husbondevälde, som sin
egendom till borgenärer alträd! och

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

ej visat sig vara från deras kraf
lagligen fri, som är för nesligt
brott tilltalad, dömd eller under
framtiden stöld, eller som genom
domstols beslut förklarats medborgerligt
förtroende förlustig eller
ovärdig att inför rätta föra annans
talan, må ej valrätt utöfva; och ej
heller må den, som för oguldna
stadsutskylder häftar, i valet deltaga.

B. Rörande valbarhet.

Kongl. förordningen för rikets
städer:

§ 21. Stadsfullmägtige väljas
ibland stadens röstberättigade--

§ 28. Stadsfullmäktig kan ej den
vara, som icke uppnått 25 års ålder;
ej den, som icke råder öfver
sig och sitt gods; ej den, som all
sin egendom till borgenärer afträdt
och icke, på sätt lag förmår, visa
gitter, att han från deras kraf fri
är; ej den, som är för nesligt brott
tilltalad eller under framtiden stöld;
ej heller den, som genom domstols
beslut förklarats medborgerligt förtroende
förlustig eller ovärdig att
inför rätta föra annans talan.

Af de anförda §§ framgår, att i den förstnämnda förordningen uppdrages
en bestämd skilnad emellan dem, som ega valrätt, och dem,
som äro till stadsfullmägtige valbara, under det att. i stockholmsförordningen
valrättsvilkoren äro lika med valbarhetsvilkoren.

Det kan väl icke gerna vara annat än ett förbiseende, att så väsentliga
olikheter i fråga om valrätt uppstått i de olika kommunalförfattningarna;
olikheter, som kunna medföra, att af två personer i precis
lika omständigheter i öfrigt den ene, boende i Stockholm, salenar rust -

Kongl. förordningen för Stockholms
stad:

§ 14. Stadsfullmägtig kan endast
den vara, som uppnått 25 år
och, enligt, hvad här ofvan finnes
stadgadt, sjelf valberättigad är.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

rätt och den andre, boende i en landsortsstad, egen sådan, samt att, om
de båda byta vistelseort, den rösträttslöse vinner valrätt, under det att
den andre förlorar sin.

Alldenstund den s. k. politiska rösträtten är beroende af den kommunala,
blir olikheten än mera i ögonen fallande och orättvis; ty om
man också skulle anse tillåtligt, att det finnes olika vilkor för kommunal
rösträtt i olika städer i samma land, kan man väl aldrig anse det
rätt och billigt, att olika vilkor äro uppstälda för erhållande af politisk
rösträtt i olika städer. En sådan olikhet existerar faktiskt i Sverige,
tack vare den undantagslagstiftning, som i fråga om kommunal rösträtt
gäller i Stockholm.

Oafsedt dessa synpunkter fins det andra, som tala för en förändring
af de angifna §§ i stockholmsförordningen, nemligen svårigheten
för vederbörande myndigheter att hålla reda på alla de personer, som
möjligen skola hänföras under de olika kategorier, som § 11 angifver.
Kändt är också, i huru ringa grad det lyckats Stockholms magistrat
att åstadkomma korrekta vallängder. Det är ju alldeles tydligt, att
det icke gerna är möjligt att i en så stor stad som Stockholm hålla
reda på alla valmäns, särskildt deras, som inflyttat från landsorten,
föregående affärsställning. Derför inträffar det också, att personer, som
i landsorten gjort konkurs, sedan de inflyttat till Stockholm helt ogeneradt
deltaga i val och dertill anse sig vara i sin goda rätt, under
det att stockholmaren, som råkat ut för samma öde måhända för många
år sedan, i trots af att han ordentligt betalar sina kommunalutskylder
och är lika god medborgare som någon, vackert får låta bli.

Lagutskottet vid 1894 års riksdag säger med anledning af min
då väckta motion, efter att ha godkänt och förordat min hemställan
om husbondestreckets bottagande, följande:

»öfriga af nämnda motionär ifrågasatta ändringar i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm i syfte att i fråga om valrätt bringa
denna förordning i full öfverensstämmelse med förordning om kommunalstyrelse
i rikets öfriga städer synes utskottet icke vara af behofvet
påkallade, helst motionären underlåtit att väcka förslag om ändring i
9 § af.förutberörda förordning, samt alltså, äfven om motionärens förslag
bifölles, olikformighet uti förevarande afseende i allt fall skulle
qvarstå mellan nämnda förordningar.»

Rörande dessa lagutskottets invändningar tillåter jag mig påpeka,
att jag, i hvad jag här ofvan anfört, framhållit flere talande omständigheter
och påvisat, att de ändringar jag åsyftar verkligen äro af behofvet
påkallade såväl af principiella som praktiska skäl. Jag kan
Bih. till lliksd. Prof. 1855. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 53 Iläjt. 5

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

härtill foga ännu ett praktiskt skäl, nemligen att en förändring i det
syfte jag begär i hög grad skulle minska det valtrassel, som numera
synes höra till ordningen för dagen vid åtminstone hvarje val till riksdagens
Andra Kammare.

Enligt lagutskottets mening skulle förändring af § 9 i stockholmsförordningen
vara nödvändig för likformighetens vinnande; och för att
undanrödja denna invändning har jag nu föreslagit förändrad lydelse
äfven af § 9.

På det ej någon rubbning af paragrafernas numrering må behöfvas,
har jag i § 11 bibehållit bestämmelsen rörande kommunalutskyldernas
ovilkorliga gäldande för rösträtts egande.

På grund af hvad jag här anfört och med hänvisning till de ytterligare
skäl, som i motionen n:r 112 vid förra årets riksdag af mig
angåfvos, tillåter jag mig vördsamt hemställa:

att Riksdagen för sin del måtte besluta att §§ 9,
11 och 14 af kongl. förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm af den 23 maj 1862 måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 9. En hvar välfräjdad svensk undersåte, som
är medlem af kommunen samt enligt § 40 förbunden
att till densamma erlägga skatt, är, med iakttagande
af de närmare bestämmelser, som §§ 10 och 11 innehålla,
berättigad att i val af stadsfullmägtig deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

§ 11. Ej må den, som för ogrddna stadsutskylder
häftar, i valet deltaga.

§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke
uppnått 25 års ålder; ej den, som icke råder öfver
sig och sitt gods; ej den, som all sin egendom till
borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa
gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är
för nesligt brott tilltalad eller under framtiden stöld;
ej heller den, som genom domstols beslut förklarats
medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig inför
rätta föra annans talan, och ej den, som icke sjelf
röstberättigad är.

Stockholm den 27 januari 1895.

Oskar Eklund.