Motioner i Andra Kammaren, N:o 145

Motion 1894:145 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

1

ST: o 145.

Af herr L. Eriksson i Bäck, med förslag till ändrad
lydelse af §§ 14 och 11 riksdagsordningen.

s Vid den mängd af förslag, som korsa hvarandra i fråga om utsträckning
af valrätten till Andra Kammaren, har det för dem, som ej
genast vilja taga steget ut till allmän rösträtt utan förbehåll, blifvit ytterst
svårt att mellan dem göra sitt val. Äfven de noggrannaste och mest
ingående undersökningar af hithörande förhållanden, sådana som de år
1885 af statistiska centralbyrån utförda eller den nu å nyo af regeringen
anbefalda, skola icke göra detta val lättare. Äfven om lagstiftarne efter
den mest allsidiga pröfning bestämde sig för ett eller annat af de många
alternativen och uppdroge eu ny gräns för den politiska rösträtten, mer
eller mindre långt nedanför den nuvarande, så skulle missnöjet derför icke
blifva mindre hos dem, som fortfarande vore uteslutna från valrätt eller
genom någon tillfällighet ginge miste derom.

Utan att ingå i någon vidare pröfning af de föreslagna olika rösträttsstrecken,
nöjer jag mig alltså med den anmärkning, att de samtliga
i detta afseende äro lika litet tillfredsställande, då gränsen mellan dem
som ega och dem som sakna rösträtt naturligtvis måste blifva lika skarpt
uppdragen i dem alla. Å andra sidan måste såväl anhängare som motståndare
till den allmänna rösträtten erkänna, att denna rösträtt utan
förbehåll och garantier under den närvarande politiska ställningen är alldeles
omöjlig att genomdrifva.

Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 37 Höft. (N:o 145). 1

2

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

En garanti mot verkliga eller förmenta faror af rösträttens utsträckning
har man med skäl velat söka uti den begränsning i antalet af städernas
riksdagsmän, som förr eller senare måste inträda, och hvarigenom
de i städerna församlade rörliga folklagrens inflytande på representationen
i samma mån skulle inskränkas. En annan garanti, som äfven blifvit
satt i fråga, nemligen införande af s. k. proportionella val, torde i trots
af sina många och stora förtjenst^’ ännu för folkets stora flertal vara
allt för främmande att med någon utsigt till framgång kunna föreslås.
Detta så mycket hellre, som de förslag till det proportionella valsättets
tillämpning, som hittills kommit till allmänhetens kännedom, äro svårfattliga,
invecklade och derför opraktiska.

Men vid den genomgripande rösträttsreform, som under förlidet år
genomfördes i konungariket Belgien, lyckades lagstiftarne omsider förena
sig om en form för rösträttens utöfning, som i sig förenar en mängd af
den allmänna rösträttens fördelar, men är fri från de flesta af dess befarade
olägenheter. Den förändrade belgiska grundlagen erkänner allmänna
rösträttens princip, men förenar den med en graderad röstskala,
så att en röst gifves åt hvarje myndig man med god fräjd, men två eller
högst tre röster åt män, hvilkas kunskaper, inkomster eller lefnadsställning
i öfrigt anses förläna dem ett större mått af politisk mognad.

Sedan någon tid höras allt oftare i vårt land från personer af mycket
moderat politisk hållning uttalanden, som gå ut på, att de hellre än i
utsträckning af valrätten skulle finna sig i införandet af allmän rösträtt,
om den förbundes med en lämpligt graderad röstskala. Tiden synes derför
vara inne, att en rösträttsreform, grundad på det belgiska systemet,
men behörigen lämpad efter våra svenska förhållanden, bringas under
öfverläggning äfven inom vår riksförsamling.

Vid upprättandet af en graderad skala för politisk rösträtt bör man
emellertid gå praktiskt till väga och icke låta bestämma sig af mer eller
mindre oklara teorier om den ena eller andra rösträttsqvalifikationens
förträfflighet. Alla tankar på högre rösträtt t. ex. för familjefäder eller
för innehafvare af en viss lärdomsgrad, såsom i Belgien, torde derför böra
lemnas å sido. Så mycket hellre kan detta ske, som de förhållanden,
hvilka för närvarande ega bestånd i Sverige, erbjuda en särdeles god och
lämplig utgångspunkt för en politisk röstskala. I fråga om rösträtt kan
nemligen vårt lands myndiga manliga befolkning enligt nu gällande lagstiftning
anses delad i fyra olika klasser. Den första och, om man så
vill, högsta klassen bildas af dem, hvilka äro valbara till Första Kam -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

3

maren och såsom äfven valberättigade till Andra Kammaren kunna sägas
i fullaste utsträckning besitta alla medborgerliga rättigheter. Den andra
klassen bildas af dem, som icke äro valbara till Första Kammaren, men
enligt nuvarande lydelse af § 14 riksdagsordningen ega valrätt till Andra
Kammaren. Den tredje klassen består af dem, som hvarken ega valrätt
eller valbarhet till någondera kammaren, men deremot ega utöfva rösträtt
i kommunens allmänna angelägenheter. Den fjerde klassen består af
dem, som äro i fullständig saknad af vare sig politisk eller kommunal
rösträtt.

Ville man nu vid val till den svenska Riksdagens Andra Kammare
införa allmän rösträtt med graderad skala, så synes mig detta enklast och
lämpligast kunna ske med anslutning till nyss angifna förhållanden. En
röst kunde således gifvas åt hvarje myndig man, som uppfyller de enklaste
vilkor för rösträtt, i ungefärlig likhet med hvad herr Mankell
m. fl. vid åtskilliga riksdagar föreslagit. Två röster kunde tillkomma
hvarje man med kommunal rösträtt, tre röster en hvar, som enligt nu
gällande grunder eger valrätt till Andra Kammaren, och högsta röstetalet
eller fyra röster borde tillkomma dem, som äro valbara till Första Kammaren.
Af formella skäl torde kanske lämpligast vara att fästa de högre
röstetalen icke vid nu egande valrätt eller valbarhet, utan vid den beskattade
förmögenhet eller inkomst, som utgör den ekonomiska grunden
derför. Vid uppgörande af röstlängder torde det nemligen blifva mindre
omtvistadt, när en valman skall uppflyttas till högre röstetal, i fall detta
är bundet vid beskattad förmögenhet eller inkomst, än om hänsyn äfven
skall tagas till, huru lång tid han erlagt skatt derför eller varit inom
kommunen bosatt, eller till andra förhållanden, som på valrätten kunna
inverka.

Ett dylikt sätt att lösa den så länge omtvistade rösträttsfrågan skulle
medföra uppenbara fördelar. Ingen skulle blifva från rösträtt alldeles
utesluten, som i någon grad kunde hafva anspråk derpå, under det att
hvarje rösträttsstreck, om det än sänktes aldrig så lågt, skulle lemna nedanom
sig en mängd uteslutne, som alltjemt förblefve missnöjde och
genast åter skulle börja arbetet för streckets borttagande. En nedsättning
af det taxerade fastighetsvärde eller inkomstbelopp, för hvilket skatt till
stat och kommun erlägges, skulle icke såsom nu kunna medföra total
förlust af politisk rösträtt, utan endast nedflyttning till närmaste lägre
röstgrad. Ej heller skulle försummad eller fördröjd inbetalning af skatten
leda till fullständig förlust af politiska rättigheter, utan på sin höjd till

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

nedflyttning i den lägsta röstklassen, der hvarje röstande eger blott en
röst. De valmän, som tillhörde denna klass, skulle visserligen erhålla
endast fjerdedelen af det politiska inflytande, som tillkommer valmännen af
fjerde klassen eller de till Första Kammaren valbare. Men detta kunde
tills vidare försvaras dermed, att allt för plötsliga eller vidtgående omkastningar
i ett lands författning icke äro att tillråda, och att hvarje
reform bör så noga som möjligt ansluta sig till bestående förhållanden.

Angående de statistiska verkningarna af en dylik rösträttsreform synes
någon vidlyftig utredning icke vara af nöden, då de till sina hufvuddrag
tydligt nog ändå framgå af redan nu kända siffror. Rösträtt efter nämnda
grunder skulle gifvetvis tillkomma det ofantliga flertalet af myndige män
i riket, hvilka för närvarande torde uppgå till något öfver 1,200,000.
Af dessa torde inemot 700,000 erhålla hvardera en röst. Omkring 180,000
kommunalt, men hittills icke politiskt röstberättigade skulle erhålla hvardera
två röster eller tillsammans 860,000. Vid pass 280,000 hittills till
Andra Kammaren valberättigade skulle erhålla hvardera tre röster eller
tillsammans 840,000. Något öfver 12,000 till Första Kammaren valbare
skulle erhålla hvardera fyra röster, eller tillsammans omkring 50,000.
Sammanlagda röstetalet för valmännen i hela riket skulle således uppgå
till vid pass 1,950,000, eller i rundt tal 2,000,000. Af detta röstetal
skulle enligt ofvanstående beräkning nära 86 procent tillfalla dem som
egde en röst, öfver 18 procent dem som egde två röster, öfver 43 procent
dem som egde tre röster, och inemot 3 procent dem som egde fyra röster.

På grund häraf föreslår jag,

att Riksdagen ville till grundlagsenlig behandling
antaga följande förslag till ändrad lydelse af nedanstående
delar af riksdagsordningen:

§ 14. Valrätt tillkommer inom den kommun,
der han bosatt är, hvarje svensk medborgare, som uppfyller
de i § 26 stadgade vilkor för valbarhet, från
och med början af kalenderåret efter det han fylt
tjuguett år.

§ 17. Mom. 1. Vid såväl elektors- som riks dagsmannaval

tillkommer hvarje röstande en röst. Två
röster tillkommer en hvar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man. Tre röster tillkommer
en hvar, som antingen eger eller med stadgad åborätt

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

5

innehafver fast egendom på landet eller i stad till ett
taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler eller för
lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet
till taxeringsvärde, ej understigande sex tusen
riksdaler, eller ock erlägger bevillning för en till minst
åtta hundra riksdaler uppskattad årlig inkomst. Fyra
röster tillkommer en hvar, som eger fastighet till
taxeringsvärde, ej understigande åttio tusen riksdaler,
eller ock erlägger bevillning för minst fyra tusen
riksdalers årlig inkomst.

Mom. 2. Den, som dervid erhållit de flesta rösterna,
vare lagligen vald, och skilje lotten emellan
dem, som erhållit lika röstetal.

Mom. 3. Vid dessa val skola till efterrättelse
tjeqa de röstlängder öfver val berättigade vid riksdagsmannaval
till Andra Kammaren, som af kommunalnämnder
eller magistrater böra upprättas.

Om remiss till konstitutionsutskottet anhålles.

Stockholm den 8 februari 1894.

Lars Eriksson.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 37 Höft.

2