Motioner i Andra Kammaren, N:o 145

Motion 1891:145 Andra kammaren

18

Motioner i Andra Kammaren, N:o 145.

N:o 145.

Af herr N. Persson i Yadensjö, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
i fråga om afsöndring af jord f rån kronans domäner för
upplåtande till tomtplatser m. m. åt enskilde personer.

En livar, som något satt sig in i kroppsarbetarnes och med dem
jemförliga mindre yrkesidkares å landsbygden lefnadsförhålladen, känner
fullt väl, å. ena sidan huru i alla hänseenden förmånligt det är för en
arbetarefamilj att hafva en stuga på egen grund, der så vara kan med
tillhörande jordtäppa, och å andra sidan huru stora, ej sällan oöfverkomliga
svårigheter det mångenstädes möter för äfven en arbetsduglig och
flitig arbetare att uppnå detta önskningsmål.

Oafsedt den rikliga afkastning en egen torfva kan lemna af det
arbete, som under eljest lediga timmar derpå nedlägges, kan man ej för
högt uppskatta den känsla af trygghet och sjelfständighet, som medföljer
egandet af en om än så ringa jordlott. Skilnaden hvad duglighet och
pålitlighet beträffar emellan den besutna och den lösa arbetare befolkningen
känner hvarje arbetsgivare. Intet fäster så vid hemorten och dermed
vid fäderneslandet som en egen jordtäppa; egaren deraf lockas sällan
af förespeglingar om en bättre utkomst i fjerran land och finner sig än
mindre tilltalad af samhällsomstörtande irrläror.

Emellertid är det å många orter omöjligt, äfven för den som vill
och kan betala, att på skäliga vilkor få köpa jord till tomtplats och
dylikt. Särdeles är detta händelsen vid flera jern vägsstationer och andra
tätare befolkade platser å landsbygden. Ej sällan tillhör det närmast
omgifvande området en statens på arrende utlemnad egendom. Många
slå sig väl ned och bygga efter aftal med den tillfällige arrendatorn, men
detta kan endast gifva någorlunda trygghet, så länge dennes arrende

Motioner i Andra Kammaren, N:o M5.

19

räcker, och helt naturligt är att vid sådana fall priset eller afgiften för
jorden allt för högt uppdrifves. Yid inträffad arrendeledighet är lägenhetsinnehafvaren
nära nog tvungen att underkasta sig de vilkor, den nye
arrendatorn behagar förelägga. — Helt annat och bättre skulle förhållandet
blifva, om kronan sjelf vid arrendetidens utgång på skäliga vilkor
medgåfve afsöndring under full eganderätt af sådana redan bebyggda
lägenheter liksom af jord, som kan finnas lämplig till upplåtande åt nya
lägenhetsinnehafvare. På så sätt skulle, utan kronans eller annans betungande,
trygghet och säkerhet vinnas åt ett mycket stort antal arbetsamma
och oförvitliga samhällsmedlemmar, och tillfälle beredas för än flera
att på skäliga vilkor komma i besittning af stuga och hage å egen grund.

På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra tillåter jag mig
vördsamt föreslå,

att Riksdagen behagar besluta afgifvande af skrifvelse
till Ivongl. Maj:t, med anhållan att Kongl. Maj:t
täcktes låta utreda och taga i nådig ompröfning, huru
genom afsöndring från kronans domäner, der så lämpligt
vara kan, tillfälle må lemnas åt så många som
möjligt att med full eganderätt förvärfva jord till
tomtplats m. m., liksom att bereda samma förmån åt
dem, som redan byggt och bo å kronan tillhörig på
arrende upplåten jord.

Om hänvisning till vederbörligt utskott hemställes.

Stockholm den 29 januari 1891.

*

Häruti instämmer

Nils Persson.

Nils Nilsson,

Skärhus.