Motioner i Andra Kammaren, N:o 144 (Motion 1893:144 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 144.

N:o 144.

Af herr P. TrilCtlssOll, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utarbetande och framläggande af förslag till
en arrendelag.

Ofta har framhållits och det har äfven inom Riksdagen blifvit erkändt,
att våra lagar rörande arrenden af jordbruk höra tidsenligt omarbetas och
förbättras. Rättvisa lagar befrämja samhällets bästa, under det föråldrade
och olämpliga lagbestämmelser ofta blifva till skada icke blott för den enskilde
medborgaren, utan ock för samhället i sin helhet. Hade vi haft en tidsenlig
arrendelag sedan några tiotal af år tillbaka, är det antagligt, att åtskilliga
bortarrenderade egendomars åkerjord icke skulle varit så utsugna på växtkraft
som de nu äro, icke heller åbyggnaderna på många ställen i ett så
förfallet tillstånd. Kan det än förekomma en jordegare såsom det för honom
billigaste och bekvämaste att få arrendatorn att ingå på sådana arrendevilkor,
att han skall uppföra nybyggnader, odla ouppodlad mark, dränera åkerjorden
etc., utan ersättning af jor degar en, är det dock ganska tydligt, att i längden
gör äfven jordegaren förlust genom att förbinda sin arrendator att uppfylla
sådana ofta obilliga vilkor. När ingen säkerhet tinnes för arrendatorn att
få njuta frukterna af sitt arbete, när de besparingar, som han möjligen gjort,
kunna frånryckas honom vid afträdet af arrendet för fullgörandet af godtyckliga
reparationer å byggnader in. m., då är det mycket naturligt, att han
skall förlora hågen för ansträngningar och intresset för att göra besparingar.
Frågar man en sådan, hvarför han icke gör den eller den förbättringen på
egendomen, så blifver det vanliga svaret: »vill jag eller min son vid arrendets
slut åter arrendera egendomen, så skulle en af mig gjord förbättring
blott medföra ökade arrendeafgifter».

Att jordegare genom att fordra mycket af arrendatorer stundom skulle
vinna någon förbättring af egendomen, kan visserligen vara möjligt. Men

Motionär i Andra Kammaren, N:o 144.

genom att uppställa stränga fordringar och obilliga vilkor kommer jordegaren
att framstå som hård och orättvis, lika visst som arrendatorn frestas att handla
orätt genom att uraktlåta att uppfylla sina förbindelser.

Såsom exempel på hurudana föreskrifter en jordegare kan uppställa för
sin arrendator tillåter jag mig anföra några utdrag af ett skånskt arrendekontrakt,
utfärdadt för tvenne år sedan. — Sedan jordegaren först föreskrifva
arrendatorn huru stor arrendesumma årligen skall betalas och undantagit
»för egen disposition alla utskiften och fäladsmarker som icke med egendomens
inegor sammanhänga samt alla å egorna befintliga torp eller lägenheter
äfvensom skog och skogsmark», heter det vidare i kontraktet:

»alla ntskylder skall arrendatorn ensam vidkännas samt i rätt tid
utgöra och betala; egande arrendatorn ej rätt till ersättning eller afdrag för
hvad som häraf belöper på den jord, hvilken från arrendet undantagits». —
»Arrendatorn skall ensam uppföra och underhålla fredgild stängsel mot mark,
som af jordegaren sjelf disponeras.» — I fall eldsvåda skulle inträffa vid
jordegarens gård eller underlydande arrendegårdar, »skall arrendatorn med
folk och dragare biträda vid framforsling af byggnadsmaterialer.» I händelse af
kanals upptagning, »skall arrendatorn utan ersättning med tegelrör dränera hela
egendomen.» Hemmanets underhållsskyldighet i kanalen »åligger det arrendatorn
att fullgöra utan ersättning.» —Förändringarne i hemmanets byggnader »åligger
det arrendatorn att utföra utan ersättning». — Det undantag, som utgår årligen,
»skall arrendatorn ensam vidkännas, samt i rätt tid betala.» — »Har arrendatorn
under arrendetiden uppfört någon byggnad å egendomen, må han ej sedan
densamma delvis eller i sin helhet borttaga, utan kommer denna att utan
vidare ersättning tillhöra egendomen.» — »Jordegaren förbehåller sig rätt att
när som helst å egendomen förrätta besigtning; åliggande det arrendatorn
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och bestämmelser, som i afseende
på hvad honom åligger dervid meddelas rörande nybyggnader, vägar,
broar, diken och stängsel m. in. eller beträffande jordens häfd och skötsel.
Hvad sålunda anmärkes och föreskrifves, skall arrendatorn på sätt och inom
lämplig tid, som då förelägges, fullgöra.» — »Afträdessyn kan förrättas i öfverensstämmelse
med byggningabalken, 27 kap. 8 §, eller sådan af jordegaren
påkallad enskild förrättning och af kontrahenterna godkänd att gälla i sådan
syns ställe. Hvad arrendatorn vid synen blir påfördt för icke fullgjorda
skyldigheter, skall af honom kontant till jordegaren utgifvas.» —

Jordegaren nöjer sig icke med att gifva sådana föreskrifter; han har
antagligen den åsigten, att arrendatorn har för stora medborgerliga rättigheter,
derför måste dessa inskränkas, under det strafflagens bestämmelser för
brott äro otillräckliga; derför måste han bestämma nya straff både för förmenta
och för verkliga brott. Rörande det förstnämnda heter det i kon -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 144.

traktet: »Arrendator]* förbjudes att utan jordegarens tillstånd göra ansökning
om förrättning i öfverensstämmelse med lagen om dikning eller annan afledning
af vatten,» samt »arrendatorn förbjudes att utan jordegarens medgifvande
hafva lösgående hundar.» Rörande straffbestämmelser stadgas i arrendekontraktet:
»derest arrendatorn afflyttar från egendomen eller lian försättes i
konkurs eller han pantförskrifver sin egendom eller om sitt bo eller inventarie
afslutar sådant lösöreköp, som omförmäles i kongl. förordningen den 20
november 1845, eller på annat sätt afträder sin egendom till borgenärers
förnöjande, eller hans affärer blifva omhändertagna af utredningsmän till förvaltning
och afveckling, eller arrendatorn i något afseende bryter emot eller
underlåter att fullgöra de bestämmelser, detta kontrakt innehåller, eller emot
egaren eller dess ombud visar ohörsamhet eller ohöflighet, eller förer en vanhedrande
vandel eller gör sig förfallen till urbota brott, skall han, om jordegaren
så finner skäligt och derom tillsäger, anses hafva kontraktet förverkat
och vara pligtig att utan åtnjutande af laga fardag egendomen afträda på
dag, som af jordegaren bestämmes, samt förbunden ersätta all för jordägare
derigenom uppkommen kostnad och skada.* Många dylika exempel på obilliga
arrendekontrakt skulle kunna anföras.

Såsom motstycke till dylika kontrakt må nämnas, huru kongl. domänstyrelsen
utfärdar sina arrendekontrakt till kronans arrendatorer med hänsyn
till ersättning för odling _ och torrläggningsföretag samt skyldighet att
underhålla och bygga hus. »Önskar arrendatorn å egendomen företaga nyodling,
skall han derom göra anmälan hos Konungens befallningshafvande,
som, der företaget afser uppodling af skogsmark, öfverlemna!’ frågan till
kongl. styrelsens afgörande, men i annat fall sjelf bestämmer om och på Indika
villkor odling må ske.» »Vill arrendatorn för det arrenderade området eller
viss del deraf i väsentlig mån förändra sättet för jordens torrläggning, eller
önskar han anlägga ängsvattning, skall sådant ske efter af sakkunnig person
uppgjord plan, som af kongl. styrelsen godkännes. För dylikt företag, liksom
för större odlings- eller täckdikningsarbeten, hvaraf egendomen tillskyndas
synnerlig fördel, men arrendatorn under sin arrendetid ej är i tillfälle att
tillgodogöra sig en kostnaden motsvarande inkomst, kan arrendatorn, efter
kongl. styrelsens pröfning, erhålla godtgörelse genom skälig minskning i ett
eller flera års arrendeafgift.»

»De byggnader och anläggningar, som vid tillträdet å egendomen förefinnas,
äfvensom de, hvilka under arrendetiden tillkomma, skola af arrendatorn
städse i fullgodt stånd underhållas. Till bestridande af kostnaden för
den under arrendetiden vid egendomen erforderliga nybyggnad beräknas ett

årligt belopp af ........ kronor; och åligger alltså arrendatorn att detta belopp

genom byggnad under berörda tid redovisa eller vid egendomens afträdande

Motioner i Andra Kammaren, N:o 144.

till kronan kontant gälda. Inom sålunda bestämd gräns i afseende på kostnaden
är arrendatorn pligtig att, om kong!, styrelsen så påfordrar, vid egendomen
utföra ny- eller ombyggnad, kommande såväl den tid, inom hvilken
det af kong!, styrelsen föreskrift^ byggnadsarbetet bör vara fullbordadt, som
ock byggnadens närmare beskaffenhet och den afräkning, som derför bör ega
rum å den här ofvan stadgade byggnadssumman, att bestämmas vid laga syn.»

»Utan kongl. styrelsens medgifvande må ombyggnad af kronans hus
vid egendomen icke företagas, ej heller nybyggnad uppföras, afsedd att gå
i afräkning å arrendatorens byggnadsskyldighet. Varder med kong!, styrelsens
begifvande och efter plan, som af kongl. styrelsen blifvit godkänd, byggnaden
af arrendator uppförd, för hvilken kostnaden är större än som motsvarar
den enligt kontraktet bestämda byggnadsskyldighet, kommer öfverbyggnaden
att efter kongl. styrelsens bepröfvande godtgöras arrendatorn,
antingen genom eftergift å närmaste årens arrende eller vid egendomens
afträdande af en ny arrendator; dock skall vid bestämmande af sådan godtgörelse
tagas i beräkning den nytta, som genom den nya byggnaden kan
arrendatorn under återstående arrendetiden tillskyndas.»

Af det anförda torde framgå, att behofvet af en tidsenlig arrendelag,
som rättvist tillgodoser både jordegaren och arrendatorers rätt, är alldeles
oafvisligt, om vårt jordbruk mera allmänt skall kunna afvinnas nöjaktig afkastning.
Ehuruväl med säkerhet kan antagas, att flertalet af vårt lands
jordbrukare inse, af huru stor betydelse en rättvis och tidsenlig arrendelag
skulle vara såväl för vårt jordbruks utveckling som för höjandet af jordbruksarbetarens
ställning, så tinnes dock ett ganska stort antal, som med
misstro omfattar alla bestämmelser rörande ersättning för förbättring å arrendejord
och anse att sådana bestämmelser icke kunna praktiskt tillämpas utan
orättvisa. Vidare göres den invändningen emot ett sådant stadgande om
ersättning för förbättringar, att det skulle vara ett ingripande mot jordegarens
rätt att sjelf bestämma om sin egendom. Häremot vill jag först anmärka,
att i England och Danmark m. fl. länder redan finnas sådana lagar, som tillerkänna
arrendatorn ersättning för förbättringar å arrendejorden, och det torde
vidare vara obestridligt, att stadganden rörande ersättning för förbättringar
mycket väl kunna ske med bibehållande af den frivilliga uppgörelsen såsom
den hufvudsakligaste, under det lagens bestämmelser blefve tillämpliga i de
fall, der jordegaren och arrendatorn antingen icke velat eller också icke
kunnat göra bruk af sjelf bestämmelserätten.

Eörst sedan arrendatorn eller jordbruksarbetaren för det arbete, som
han nedlägger å den arrenderade egendomen, erhållit det allra nödvändigaste
skyddet, biff ver hans ekonomiska ställning åtminstone någorlunda betryggad.
Utan ett sådant skydd skall arbetet, såsom hittills, oftast blifva beroende af

Motioner i Andra Kammaren, N:o 144.

jordegarens godtycke, och å andra sidan skall jordbruksarbetaren och arrendatorn
nedsjunka i likgiltighet och lätja, till föga gagn för samhället. Ju
förr detta skydd gifves, ju förr en tidsenlig och rättvis arrendelag blifver
gällande och arbetskraften sättes i tillfälle att fritt verka, desto förr skall
det arrenderade jordbruket resa sig från den förlamning, som nu trycker det.

En tidsenlig och i*ättvis arrendelag måste byggas på trenne oafvisliga
förutsättningar, och dessa äro: Bestämda arrendevilkor, ersättning för förbättringar,
skydd för nyttjanderätten; och lagen bör dessutom innehålla
sådana bestämmelser, att alla aftal om arrende skola upprättas skriftligen
och i vittnens närvaro.

På grund af det anförda tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte* i skrifvelse till Kong! Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till eu arrendelag af sådant
innehåll, att den på ett rättvist och betryggande sätt
ordnar jordegares och arrendatorers ömsesidiga rättsförhållanden.

Stockholm den 28 januari 1893.

Per Trnedsson.