Motioner i Andra Kammaren, N:o 144 (Motion 1891:144 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 144.

N:o 144.

Af herr S. NilsSOll i Efveröd, om vissa ändringar i förordningen
angående vilkoren för tillverkning af bränvin den 2
juni 1882.

Till åtskilliga Riksdagar hafva framställningar blifvit gjorda, dels af
Kong!. Maj:t vid 1887 års senare riksdag, och dels af mig genom motioner,
i syfte att hindra användandet af majs m. fl. utländska produkter
för tillverkning af bränvin inom landet. Oaktadt dessa framställningar icke
kunnat tillvinna sig Riksdagens bifall, har jag ej kunnat ändra öfvertygelsen
derom, att en förändring i vår bränvinslagstiftning i det angifna
syftet är af behofvet högeligen påkallad, så vida ej odlingen af potatis
inom landet för bränvinstillverkningen skall i hög grad, om ej helt och
hållet, omöjliggöras. I all synnerhet blir detta fallet, om sådana åtgärder
vidtagas, som medgifva, att dessa utländska produkter, särskildt majs,
kunna tullfritt införas i landet och åtgärder ej vidtagas, som hindra deras
användande för bränvinstillverkning. Då jag nu å nyo upptager denna,
som mig synes, högst vigtiga fråga till Riksdagens ompröfning, behöfver
jag, i afseende på skälen derför, endast hänvisa till ofvan åberopade
Kong!. Maj:ts proposition och de väckta motionerna.

Jag vill likväl med anledning af de framhållna skälen för afslag
på de hittills väckta framställningarna medgifva, för att förenkla kontrollen
vid bränvinstillverkningen, att äfven malen spanmål, som ej användes
för jästberedning — hvartill icke kan användas andra än våra inhemska
sädesslag — må komma under samma bestämmelse, då de användas
för tillverkning af bränvin, som majs eller andra dylika råämnen, allra

Motioner i Andra Kammaren N:o 144.

helst som malen spanraål eller andra malna råämnen i högst ringa grad
användas för bränvinstillverkning. Vid de tidsenligare inrättade brännerierna
är det till och med en fördel att använda omalna råämnen, hvarigenom
afgiften för förmalningen besparas.

I fall Eiksdagen skulle finna, att af de alternativa förslag, som
jag framställer, det vore fördelaktigast, att en högre skatt pålägges
sådant bränvin, som tillverkas af majs m. in. samt mjöl, och således godkänna
ett sådant förslag, lärer det blifva nödigt, för att förminska svårigheterna
vid kontrollen öfver tillverkningen, att, när bränvinstillverkare vill
utöfva sin tillverkning af nu omnämnda råämnen, sådant skall i god tid
anmälas hos kontrollören på stället.

Likaså lärer det väl icke kunna undvikas, för att en säker kontroll
skall kunna utöfvas vid tillverkningen, att under den tid majs och dylikt
användes för inmäskning, då äfven andra råämnen såsom potatis m. m.
samtidigt dertill användas, den förhöjda skatten i sådant fall måste drabba

allt det bränvin, som deraf erhålles.

Man skulle jemväl kunna tänka sig en annan utväg att förhindra
bränvinstillverkning af majs m. m. genom att pålägga densamma en särskild
accis, då den användes för tillverkning af bränvin, men af de föreslagna
utvägarne i det angifna syftet finner jag denna mest svår att genomföra
med hänsyn till den kontroll, som dervid nödvändigt måste utöfvas.
Skulle emellertid bevillningsutskottet på detta sätt kunna finna en
utväg för lösningen af frågan som är mera tillfredsställande, kan jag na turligsvis

ej hafva något deremot.

Jag hemställer alltså alternativt, att Eiksdagen måtte besluta följanae
förändringar i kongl. förordningen om tillverkning q,f bränvin, nemligen:

Alternativ 1.

Tillägg till § 3.

Äfven må användas alla slag af råämnen utom majs,
ris och andra sådana, som äro af beskaffenhet att icke
inom landet allmänneligen alstras, samt mjöl af alla
slag, som ej användes till jästberedning.

Tillägg till § 29 mom. 3:

Den, som vid bränvinstillverkning använder majs,
ris eller annat otillåtligt råämne, straffas med böter från

Motioner i Andra Kammaren, N:o 144.

500 kronor till 1,500 kronor, samt erlägger särskild
afgift af 5 öre för hvarje kilogram af det olofiigen använda
råämnet.

Alternativ 2.

Tillägg på lämpliga ställen i förordningen:

För bränvin som tillverkas af majs, ris eller
andra slag af råämnen, som äro af beskaffenhet att
icke inom landet allmännare alstras, samt mjöl af alla
slag, som ej användes för gästberedning, skall erläggas
en förhöjd tillverkningsskatt af 20 öre för hvarje liter
bränvin. Om med här omförmälda råämnen äfven
andra slag samtidigt användas för tillverkning af bränvin,
skall äfven för sådant bränvin erläggas den förhöjda
skatten.

Då bränvinstillverkare önska använda sådana råämnen
för sin tillverkning, som icke almänneligen äro
tillåten för den lägre skatten, åligger det tillverkaren
att derom göra anmälan hos kontrollören på stället, senast
dagen före inmäskningen.

Den, som till bränvinsbränning använder råämnen
annorlunda än som här ofvan blifvit stadgadt, straffas
med böter från 500 kronor till 1,500 kronor samt erlägger
dessutom en särskild förhöjd tillverkningsskatt
med 10 öre för hvarje liter bränvin, som på detta sätt
olofiigen blifvit tillverkadt.

Om detta senare alternativa förslag skulle af utskottet gillas, torde
måhända äfven andra förändringar af förordningen blifva af nöden, som
utskottet i sådant fall torde föreslå. Sjelfva redaktionen torde utskottet
lämpligast vara i tillfälle uppställa eller ändra.

Stockholm den 29 januari 1891.

Sven Nilsson

i Efveröd.

Bih. till Riksä. Prof. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 22 Käft.