Motioner i Andra Kammaren, N:o 142

Motion 1894:142 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 142.

1

N:o 142.

Af herr P. Waldenström, om skrifvelse till Kongl. Maj:t om
inledande af underhandlingar med Europas öfrig a magier
för att åt Sverige och Norge utverka en garanterad
neutralitet.

Det kan icke annat än väcka oro hos hvarje tänkande menniska
att se de krigsrustningar, som med så feberaktig ifver bedrifvas i
Europa, der magterna ständigt öfverbjuda hvarandra i anskaffande af
krigsmateriel och uppställande af nya härmassor. Så ökas militärbördorna
öfverallt. Krigsrustningar sluka en oproportionerlig del af folkens
både andliga och materiella kraf. Ingen är, som icke inser, att allt
detta förr eller senare måste mynna ut i ett krig, i jemförelse med
hvilket — för att begagna ett yttrande af fältmarskalken Moltke —
äfven det senaste tysk-franska kriget blir att betrakta såsom eu
barnlek.

Äfven vårt lilla land har under sådana förhållanden måst vara
betänkt på att sätta sina försvarsanstalter i sådant skick, att det må
kunna bevara sin neutralitet under ett eventuelt europeiskt krig. För
detta ändamål har det måst underkasta sig stora ekonomiska uppoffringar
och måste fortfarande göra det.

Då emellertid alla äro ense derom, att Sveriges militära åtgärder
icke afse, ej heller få afse annat än betryggande af dess neutralitet, så
Bill till Itiksd. Prof. 1804. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 5/7 Höft (Nås 142-142 ) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 142.

torde böra eftersinnas, om ej äfven något annat kan göras för samma
ändamål. Ingenting bör i sådant fall försummas.

Det ligger dervid närmast till hands att tänka på överenskommelser
med Europas öfriga magter, hvarigenom dessa skulle högtidligt
förbinda sig att i ett eventuel krig icke kränka den skandinaviska
halföns neutralitet. Det må erkännas, att man icke kan vänta allt af
en sådan öfverenskommelse, utan ock måste hålla sig beredd att i nödfall
med väpnad hand försvara sig. Men någon — och det kanske ej
så liten — garanti torde man kunna hoppas, att den skulle innebära.
Utan tvifvel har man bättre grund för ett sådant hopp nu än någonsin
förr, då ju i staternas inbördes förhållande i allmänhet folkrättens
principer vida mer respekteras nu än i gångna tider. Dertill kommer,
att en sådan garanterad neutralitet för den skandinaviska halfön vore
af intresse icke allenast för Sverige och Norge, utan äfven — och kanske
i ännu högre grad — för de öfriga magterna, hvilket gifver ett ytterligare
stöd för det nämnda hoppet.

Vårt land är litet och kan aldrig falla på den tanken att bedrifva
någon stormagtspolitik. Det behöfver derför icke blygas att med
öppet erkännande af sin sekundära magtställning taga ett steg i nu
antydda rigtning. Tvärt om tror jag, att det derigenom skulle tilldraga
sig en allmän högaktning, som ock säkert komme att visa sig i stort
tillmötesgående från de andra magternas sida.

Men icke blott det. Ett sådant steg skulle ock vara af stor
social betydelse. Vårt folk har en synnerligen djup motvilja mot krig.
Det fins icke hos detsamma något spår af nationalhat eller af hämndkänsla
mot något annat folk, hvilken känsla kunde komma det att
med längtan motse den dag, då det finge tillfälle att slå till en fiende.
Endast med afsky kan det tänka på möjligheten af ett krig. Och detta
må visserligen med allt skäl anses såsom en stor heder för detsamma.
Utan tvifvel ligger ock deri den djupaste grunden till det missnöje,
som den nya härorganisationen uppväckt hos en ganska stor del af
befolkningen. Många kunna deri icke se annat än ett uttryck af militarism,
d. v. s. af en afskyvärd krigslust. Jag vågar derför tro, att
det skulle göra ett mycket godt intryck i alla delar af landet, om
regeringen toge ett sådant steg, som jag här ofvan antydt. Säkerligen
skulle ock folket mycket lättare finna sig i försvarets oundgängliga
bördor, då det sålunda hade full visshet, att alltsammans endast afsåge
att i nödfall försvara landets neutralitet samt i händelse af trolöst öfverfall
värna dess sjelfständighet.

Då jag tror att det vore godt, om Riksdagen inför Konungen

3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 142.

gåfve ett otvetydigt uttryck åt deri stämning i detta afseende, som är
allmänt rådande i landet, så tager jag mig friheten föreslå,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
hemställa, om icke Kongl. Maj:t kunde finna det för
de förenade rikenas framtida trygghet gagneligt att
inleda underhandlingar med Europas öfriga magter —
eller en del af dem — i afsigt att från deras sida
utverka en högtidlig förklaring, att de i händelse af
ett europeiskt krig skola strängt respektera den skandinaviska
halföns neutralitet.

Stockholm den 3 februari 1894.

P. Waldenström.