Motioner i Andra Kammaren, N:o 142

Motion 1891:142 Andra kammaren

10

Motioner i Andra Kammaren, N:o 142.

N:o 142.

Af herr C. T. Lind, om afskrifning af den i Bohuslän utgående
landskylden och beviljande af anslag för sådant ändamål.

I motionen n:o 222 under sistlidne riksdag begärdes af undertecknad,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla om
vidtagande af åtgärder till en fullständig utredning af förhållandet med
den i Bohuslän utgående landskylden till kyrkor och presterskap samt
derefter till Riksdagen afgifva de förslag, hvartill bemälda utredning kunde
föranleda.

Öfver berörda motion, som remitterades till tillfälliga utskottet
n:o 2, afgaf utskottet utlåtande n:o 35, af innehåll att, på samma gång
utskottet erkände, att någon fullständig och fullt tillförlitlig utredning angående
dessa gamla skatteförhållanden icke då kunde genom utskottet åvägabringas,
utskottet delade min åsigt derom, att utredning i detta hänseende
bäst torde kunna åstadkommas genom Kongl. Maj:t; men att det dock
icke syntes utskottet hafva skäl för sig att från Riksdagens sida begära
en sådan utredning, då dessa skatteförhållanden icke beröra någon större
del af riket.

Jag kan dock icke godkänna denna utskottets uppfattning, enär
Riksdagen alltid, då en utredning af förhållandet med äldre skattetitlar
kräfta, beslutat att medelst skrifvelse till Kongl. Maj:t få frågan utredd.

Som. det icke torde, vid en sådan fråga, som gäller en föråldrad
skattefri, böra fästas afseende vid, huru vida större eller mindre del af
landet deraf lider orättvisa, samt jag ingalunda tror, att de i saken intresserade
skulle vinna sitt önskningsmål, om de på enskild väg fram -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 142.

11

stälde underdånig anhållan härom hos Kongl. Maj:t, har jag funnit mig
manad att inför denna Riksdag åter frambära samma yrkande, dervid jag,
med åberopande af den enskilda utredning och de motiv, hvilka jag anfört
för min motion i frågan till 1890 års Riksdag, får vördsamt hemställa:

att Riksdagen, om densamma finner en närmare
utredning af frågan genom Kongl. Maj:t öfverflödig,
ville för sin del besluta, att den i Bohuslän utgående
landskylden till kyrkor och presterskap måtte, i afseende
på sin natur, likställas med grundskatterna i
öfrigt samt alltså tillgodonjuta samma förmån till afskrifning,
som redan tillgodokommit och framdeles kan
beviljas grundskatterna; samt

att, om yrkandet af afskrifning å ifrågavarande
landskyld bifalles, Riksdagen behagade anvisa erforderligt
anslag för ersättning till de vederbörande, som egt
landskyld uppbära och genom afskrifningen göra förlust.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1891.

C. T. Lind.