Motioner i Andra Kammaren, N:o 142

Motion 1890:142 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 142.

No 143.

Af herr J. JollilllSSOll i Noraskog och herr I*. 0. HÖril feldt,

om användande ef statsverkets öjver skottsmedel
från 1888 års statsreglering.

I den till Riksdagen aflåtna kong!, propositionen om statsverkets tillstånd
och behof har Kongl. Maj:t i och för reglering af statsutgifterna för
år 1891 föreslagit dels att bland tillgångar och inkomster inräkna det
öfverskott, som uppstått å statsregleringarna för år 1888 och föregående
år, till belopp af 5,750,000 kronor, och dels att 2,665,000 kronor af upplånta
medel måtte anvisas att utgå från riksgäldskontor till fortsättande
af statens jernvägsbyggnader.

Af det yttrande, som chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
afgifvit angående inkomstberäkningen, äfvensom om 1889 års statsreglering,
framgår, att ett öfverskott jemväl för sistnämnda år lär vara att
påräkna, uppgående till 5,670,000 kronor, hvadan således de beräknade
öfverskotten från 1888 och föregående år »icke minskats genom sedermera
inträffade förhållanden, utan i deras helhet finnas tillgängliga», hvilket med
andra ord vill säga, att sistnämnda öfverskott utgör den kapitalvinst, som
uppstått på den verksamhet statsverket utöfvat under år 1888.

Hvilken enskild person som helst, som är angelägen om att vårda sin
ekonomi och trygga sin affärsställning, använder i regeln dylika kapitalvinster
i främsta rummet till betalande af sina skulder, och först i andra
rummet torde han tänka på ett förståndigt och klokt utvidgande af sin
verksamhet. Kongl. Maj:t åter, i den nu föreliggande statsverkspropositionen,
har alldeles förbisett behofvet af en minskad skuldsättning för statsverket,
ehuru, på sätt Första Kammarens ålderspresident i sitt vid denna

Motioner i Andra Kammaren, N:o 142.

5

riksdags början till kammaren framförda helsningstal bland annat yttrade,
»vår statsskuld redan tyvärr är så stor, att den börjar väcka bekymmer
hos fosterlandsvännen», utan Kongl. Maj:t har i stället föreslagit den
ifrågavarande kapitalvinstens användande till hvarjehanda ändamål, om
hvilkas lämplighet och nytta meningarna tvifvels utan komma att blifva
mycket delade. Visserligen förekommer bland dessa ändamål äfven användande
af ett belopp till fortsättning af statens jernvägsbyggnader, och
derom torde vara föga att säga, då detta företag, enligt sakens natur, måste
anses såsom en fortsatt utvidgning af statens affärsverksamhet; men att
för samma ändamål jemväl föreslå ytterligare skuldsättning, för att derigenom
sättas i tillfälle att använda återstoden af kapitalvinsten på andra
håll, synes icke vara förenligt med en omtänksam och klok statshushållning.

Svenska statens skuldsumma, som under loppet af 85 år varit i oafbruten
tillväxt, utgjorde vid 1889 års utgång ej mindre än 262,550,000
kronor. Efter afdrag af de fordringar, som riksgäld skontoret eger för
utlemnade lån till kommunikationsleder och andra ändamål, uppgående
till 63,890,000 kronor, utgör dock den återstående skulden 198,660,000
kronor.

Denna skuldsättning har uteslutande tillkommit för^anläggning och
utvidgande af statens jernvägar. Till annuiteter och ränta för denna återstående
statsskuld beräknar Kongl. Maj:t ett belopp af 9,728,200 kronor,
under det att inkomsten af jernvägstrafikmedel upptages till endast 6,500,000
kronor. Skilnaden, utgörande öfver 3,200,000 kronor, måste sålunda täckas
af skattemedel. Redan i detta förhållande borde ligga en allvarsam
maning att, genom minskad upplåning, söka bereda jemvigt mellan utgift
och inkomst i denna gren af statens verksamhet.

Emellertid torde Riksdagen icke finna lämpligt att använda alltför mycket
af det förut omförmälda öfverskottet på 1888 års statsreglering till
nya jernvägsbyggnader, hvarigenom ett större eller mindre belopp ^.kunde
lernnas öfrigt, till minskande i någon om ock obetydlig mån af statsskulden.
Det borde då falla af sig sjelf, att detta öfverskottsbelopp öfverlemnades
till riksgäldskontoret, för att af herrar fullmägtige, efter sig företeende
omständighet, användas till uppköp af kontorets utelöpande obligationer.
Angående lämpligheten af en dylik åtgärd torde icke heller
böra råda mer än en mening. På samma gång åtgärden ovilkorligen bör
stärka statens kredit, då den utvisar ett allvarligt sträfvande att vilja
minska dess skuld, bör åtgärden äfven för riksgäldskontoret lända till

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 142.

stor fördel vid blifvande lånekonverteringar. Omfattande operationer af
denna art lära antagligen ganska snart vara förestående, särskildt för
konvertering af 1875 års 41/, procentlån, och detta förhållande synes derför
vara ett synnerligen talande skäl för den omförmälda åtgärdens vidtagande.

Vidare må erinras derom, att Kongl. Maj:t jemväl föreslagit »afsättning
till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och
sjukkassors bildande», med ett belopp af 100,000 kronor, hvilken summa,
jemlikt hans excellens herr statsministerns anförande till statsrådsprotokollet,
ansetts företrädesvis böra utgå af statsverkets ifrågavarande öfverskottsmedel.
I hufvudsak delande en sådan uppfattning, torde denna omständighet
äfven böra tagas i öfvervägande vid pröfningen af de olika förslagen om
berörda medels användande.

Under förutsättning att de förslag till en fortsatt afskrifning af grundskatter
samt rustnings- och roteringsbesvären, hvilka blifvit framstälda sa
väl af Kongl. Maj:t som af ett stort antal motionärer, skulle till större
eller mindre del bifallas, och att de för ändamålet erforderliga medel icke
till fyllest kunna erhållas genom besparingar och indragningar af andra statens
utgifter, torde nödvändigheten fordra, att någon del af ifrågavarande
öfverskottsmedel användes jemväl för detta ändamål.

Med anledning af det anförda hemställes alltså,

att, sedan här ofvan omförmälda statsbehof, utan
ökad skuldsättning, till större eller mindre del blifvit
tillgodosedda, det belopp, som derefter kan återstå af
öfverskottet å 1888 och föregående årens statsregleringar,
måtte öfverlemnas till riksgäldskontoret, för att
efter herrar fullmägtiges pröfning användas till uppköp
af utelöpande svenska statsobligationer.

Stockholm den 25 januari 1890.

J. Johansson

från Noraskog.

P. O. Uörnfeldt.

Folke Andersson.

Sven Nilsson.

Anders Persson.

G. Jansson

i Krake™ d.

P. Pehrson

i Törneryd.

Nils Pehrsson

i Önnerud.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 142.

7

A. Hansson	P. Truedsson	OUas A. Ericsson.
i Solberga.	i Haganäs.
Nils Nilsson	Joll. Carlsson	N. G. Petersson.
i Skärhus.	i Nysäter.
And. Gust. Björkman	J. Andersson	Erik Westin.
i Groeryd.	i Baggböle.
Nils Hanson.	0. Anderson.	Erik Andersson.
Emil Olsson.	L. P. Larsson	Olof Olson
	i» Berga.	i Stensdalen.
Joll. Nydahl.	J. Bromée.	A. G. Gyllensvärd.
H. Eriksson	Per Ersson.	J. P. Jansson.
i Elgared.
C. G. Brusa.	Anders Olsson.	Er. Petter Jonsson i Myre.
Hans Andersson	Jöns Bengtsson.	Per Holm.
i Nöbbelöf.
Olof Jonsson	Gustaf Erikson.	A. Sundström.
i Hof.
S. M. Olsson.	J. Jonsson.	A. Göransson.