Motioner i Andra Kammaren, N:o 140 (Motion 1900:140 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.

No 140.

Af herr O. A. E. Kronlund, om tillägg till § 1 i grufvestadgan.

Vid 1898 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t i proposition n:o 46
Riksdagen att för tiden intill nästa lagtima riksdag medgifva, att Kongl.

Maj:t måtte ega .

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga atgäld och
under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t bestämde, å kronojord inom visst å
marken utstakadt. område under en tid af högst 30 år, med andras uteslutande,
med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade magnesitfyndigheter,
med rätt för koncessions innehafvare att, derest vid upplåtelsetidens
utgång dylik upplåtelse fortfarande blefve af Riksdagen medgifven,
ega företrädesrätt till öfverenskommelse om fortsatt arbete med
magnesitens tillgodogörande på de vilkor, Kongl. Maj:t då på grund af sig
företeende omständigheter kunde finna godt bestämma,

dels ock åt sådan koncessions innehafvare för den tid, hvarunder
koncesssionen beviljats, till drifkraft för bearbetande af magnesitfyndigheter,
jemte dermed i sammanhang stående anläggningar, upplåta i närheten
af fyndställe belägna, af staten obegagnade vattenfall jemte erforderlig
mark för vägar, för anläggning af verkstäder och arbetarebostäder samt
för kraftledning, med skyldighet för koncessions innehafvare att för sålunda
åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som bestämdes
genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

Denna kongl. proposition, som var affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de vilkor, under hvilka, med Riksdagens begifvande, upplåtelse
af apatitförekomster förut skett, blef utan votering afslagen i Andra
och bifallen i Första Kammaren, till följd hvaraf frågan förföll.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.

Den 10 juni 1898 anbefalde Kongl. Maj:t koimnerskollegium att
inkomma med utredning, huru vida i fråga om beredande af godtgörelse
åt kronan för upplåtelse af rätt att a kronojord bearbeta magnesitfyndigheter
äfvensom flera eller färre icke inmutningsbara mineral lämpligen
borde tillämpas enahanda grunder, som kunde varda bestämda att gälla
i fråga om upplåtelse af kronans jordegareandel i mineral, som vore föremål
för inmutning. I enlighet härmed afgaf kongl. kommerskollegium den
13 december 1898 utlåtande i ämnet med följande förklaring:

»Någon olägenhet att med afseende å dessa båda mineral (apatit och
magnesit) tillämpa grufvestadgans föreskrifter synes ej heller förefinnas.
Att göra dem inmutningsbara å viss kronojord genom ändring af 1 § i
grufvestadgan torde emellertid vara mindre lämpligt, utan synes detta böra
ske genom en särskild författning.»

»Under ofvan anförda förutsättning af blifvande ändringar i angifven
ligt ning af grufvestadgan, så vidt angår tillgodogörandet af kronans jordegareandel,
anser kollegium sig alltså böra i'' underdånighet hemställa,'' att i
särskild författning föreskrifter måtte meddelas af hufvudsakligt innehåll,

att å jord, som blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid
åt annan upplåten, eller står under kronans omedelbara förvaltning, skola,
förutom de mineralfyndigheter, som omförmälas i 1 § af grufvestadgan
den 16 maj 1884, äfven sådana mineralfyndigheter, hvilka innehålla magnesit
och apatit, vara föremål för inmutning och bearbetande af den, som
sig dertill anmäler, samt

att jemväl i afseende på nu nämnda båda slag af mineralfyndigheter
grufvestadgan skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse.»

Ifrågavarande för industrien synnerligen vigtiga mineral hafva i
nämnvärd mängd endast anträffats inom de aflägsnare delarne af Lappland,
der deras brytning ej kan befaras komma att medföra det minsta intrång
på jordbruket eller andra näringar, ja hvad magnesiten beträffar, lärer man
på vetenskapliga grunder kunna med hög grad af sannolikhet begränsa
dess förekomst till den egentliga högfjellsregionen.

Från det allmännas synpunkt är det otvifvelaktigt synnerligen önskvärdt,
att upptäckten och nyttiggörandet af sådana mineral på allt sätt
främjas. Här må äfven beaktas, att sjelfva brytningsarbetet i följd af
mineralens förekomst måste ske på samma sätt som vanlig malmbrytning,
hvadan den sakkunniga och för såväl arbetarnes välfärd som för grufvornas
bestånd nödiga kontroll, hvilken staten i dylika fall principielt stadgar
och åtagit sig, ej får efterlåtas.

Kongl. kommerskollegium, som ock torde hafva goda grunder att anse
koncessionssystemet i fråga om dessa fyndigheter icke vara synnerligen

Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.

egnadt att befrämja vare sig nya upptäckter eller ett snart tillgodogörande
af redan gjorda lofvande fynd, har också, såsom anförts, uttryckligen uttalat
sig för inmutningssjstemets faktiska tillämpning äfven här. Sedan
emellertid de af kongl. kollegium antydda förändringarne i grufvestadgan
samt förordning angående begagnande af kronans jordegareandel numera
genom resp. Lag och nådig kungörelse af den 20 oktober 1899 trädt i
kraft, torde den af kollegiet föreslagna omvägen att genom ytterligare en
särskild författning förlägga ifrågavarande mineral under grufvestadgan
icke vara erforderlig eller lämplig.

På grund häraf får jag vördsamt föreslå,

att inom § 1 af gällande grufvestadga göres följande
tillägg:

»3:o) magnesit och apatit, der de förekomma å
kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning
eller endast till brukning på viss tid åt annan upplåtits.»

Stockholm den 28 januari 1900.

G. Kronlund.