Motioner i Andra Kammaren, N:o 140 (Motion 1871:140 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.

U:o 140.

Af Herr L« Norrbys Angående förändring i gällande bestämmelser rörande
afsöndring af jord till bätsmanstorp på Gotland.

Den osäkerhet i beståndet af träffade aftal om jords afstående till torp
för båtsmännen på Gotland, som i aldra senaste tiden uppenbarat sig, manar
mig att ännu en gång taga Riksdagens, medverkan i anspråk för afböjande! af
ett ondt, som är ännu värre än det länge och ofta öfverklagade onda, hvilket
på Gotlandfjligger i sjelfva skyldigheten att prestera jord till torp för båtsmännen,
emedan, som kändt är och många gånger sagdt blifvit, de roterade
hemmanem på Gotland äro små till hemmantal och jordomfång samt dertill
hafva sina jordar spridda, aflägse från hvarandra i många små lotter, så att
hemman icke utan kännbar olägenhet och följaktligen icke utan dryg kostnad
för roteintressenterne kunna afsätta så stor jordvidd. fyra tunnland, som i
allmänhet fordras till torpet. Båtsinanstorps-utläggningen på Gotland har derföre
alltigenom mötts med en viss ovilja från öns jordegares sida; och denna
ovilja vidhålles ännu i dag.

Beträffande sättet för torpens utläggande samt beståndet af överenskommelser
derom, finnes icke särskild lag eller annan laglig föreskrift vara
gifven än den som innebäres i Kong], Förordningen den 23 Maj 1690, “på
hvad sätt samtlige allmogen uti båtsmanhållet böra löna, bekläda, underhålla
och utreda deras båtsmän så väl i freds som i krigstider", upplifvad genom den
på Kong!. Maj:ts nådiga befallning uti bref af den 10 Februari 1824 af Kongl.
Förvaltningen af sjöärendenaVsammalår utfärdade och tryckta “kontrakt- eller
rotebok om rotes och båtmans inom första och andra Gotlands roteringskompanier
uti Gotlands län ömsesidiga skyldigheter och rättigheter."

Dessa författningar innehålla sammanstämmande hvad torpen angår, den
förra att: "Emedan det är bäst och tjenligast, att hvar rote må hafva sin ordinarie
båtsman hos sig boende, thy skola rotebönderna på de hemman i rotelaget,
hvarest beqvämligaste lägenheten dertill finnes och pröfvas, med enhällig
hjelp straxt och utan vidare uppehåll uppsätta för deras båtsmän en stuga om
åtta alnar inom knutar jemte förstuga, en liten loge och lada samt fähus för

Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.

^fn"eu kor’ så att båtsmännen ju förr ju heldre hade allt sådant verkligen
a.t tillträda Dernäst skole ock båtsmännen vid sådana torp, der lägenhet

tinnes, tilldelas eller for dem upprödjas ett hälft tunnlands åker, till träde och
sade, eller, i jemlikhet som jordmånen kunde vara till, så mycket att båtsmännen
ungefär månde hafva två tunnors årsväxt deraf." “Item^ängltill två
sommarlass hö, hvilket allt af roten första gången besådt, väl brukadt och häfdadt
till båtsmannen levereras skulle"; och den senare uti dess 17 8: att delegare
! hvarje rote skola för deras båtsmän hålla stuga och uthus af samma
storlek och inredning som här ofvan sagts, samt vidare gifva båtsmannen åker
till säde och träde ai minst ett hälft tunnlands vidd, eller så mycket att båtsmannen
deraf kunde berga omkring två tunnors årsväxt, samt äng till två
sommarlass ho; men ingendera af författningarne stipulerar annorlunda sättet
or torpens utläggande och derom ingångna aftals försäkran, än att torp skola
tilldelas båtsmännen der tjenligaste lägenheten dertill funnes; hvaremot flera författningar
förbjuda att en gång anlagda torp må, utan föregången undersökning,
rubbas eller flyttas från det hemman, der det är utlagdt.

Så vidt jag haft tillfälle utröna gick det alls icke med torputläggningen
j.,* gan®ka tr°St ,ned rotebyggnadernas uppförande intill 1750-talet, då tid
följd af Kongl. brefvet den 14 Oktober 1750, båtsmansroteringen på Gotland
reglerades med den följd att ^byggnader, efter mått och inredning som i
16J0 års Kong!, bref bestämmes, i de flesta rotar uppfördes; men med upplåtandet
af jord till torp hade det sig icke så lätt, i följd af ofvan omföfmälda
oisakei och ännu år 1835 fanns ej något båtsmanstorp, hvad jorden beträffar,
på Gotland utlagdt. Genom nådigt bref den 30 Januari 1822 påbjöd Kongl.
Maj:t val att 1690 års förordning om båtsmanstorps anläggning skulle på Got
land tillämpas, men redan genom nådig resolution den 29 Januari 1824 mil<
rades detta påbud så, i följd af framställning från ortens myndigheter, att,
derest någon rote pa Gotland vid laga syn och besigtning funnes sakna nödig
lagenhet för torpets anläggande, på laglikmätig pröfning skulle ankomma.
hvUka förmåner båtsmannen i stället skulle åtnjuta, och dervid förblef det ännu
ett. tiotal ar, utan att torp utlades eller till dess, efter en år 1835 hållen generalmönstring
med gotländska båtsmanskompanierna, general-mönsterherren i
sin monstringsberättelse hos Kongl. Maj-.t anmälde, att då ännu ej något båtsmans
orp fanns på Gotland utlagdt, stränga påbud gåfvos, att hvad som i ty
all blifvit anbefaldt skulle sattas i verkställighet; — dock inseende svårigheten
lor att icke säga omöjligheten att, utan för stora rubbningar i egande- och
besittningsrätt, med ens utlägga torp i begge båtsmanskompanierna (alla 260
ro tar ne) utverkade Konungens Befallningshafvande ännu eu gång modifikation
i befallningen om torps anläggande, — denna gång så att rotarne endast småningom,
i män af inträffade vakanser, skulle förses med torp till de nya båts -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 140.

männen. I sammanhang härmed och i betraktande deraf att, efter den nyare
tidens fordringar på beqvämlighet, det måttet som på rotebyggnaderna i 1690
års förordning och 1824 års rotebok bestämdes, var otillräckligt, inledde Konungens^.
Befallningshafvande vid sammankomster med länets samtlige rotehållare
den 12 och den 18 Juni 1839 den öfverenskommelse, som af Kongl. Maj:t den
10 Mars 1840 fastställts, att rotebyggnaderna å de torp, som dädanefter utlades,
skulle uppföras af sten, manbyggningen 11 alnar lång och 8 alnar bred
invändigt, inredd till förstuga, stuga och skafferi, samt fähus och lada, 16 alnar
lång och 6 alnar bred invändigt, och inredd till lada med loge, fårhus, fähus
med 2:ne spiltor, foderrum och kalfstige. I afseende på torpjordens vidd har
den regeln allt sedan det nya systemet gjort sig gällande att, ehvad den
upplåtna jorden var af bättre eller sämre beskaffenhet, torpet alltid antagits
böra innehålla fyra tunnland, hvaraf l/2 tunnland till boplats med kåltäppa, l‘/2
tunnland till åker i tresäde och 2 tunnland i naturlig eller odlad äng.

Med bär anförda bestämmelser och antaganden till utgångspunkt beordrades
häradernas kronofogdar, då vakanser i rotarne inträffade, att vid sammanträden
inom rotelagen emellan chefen för båtsmans kompaniet och rotehållarne
bereda och afsluta öfverenskommelse om torps utläggande och bebyggande,
samt att till Konungens Befallningshafvande insända den i sådant afseende upprättade
skriftliga afhandling; och på sådant sätt hafva en stor del torp blifvit
utlagda och bebygda i afl vänlighet; men i mån som jorden mera steg i värde
och det äfven föll sig svårt inom många rotar med små hemmansdelar att få så
stor jordvidd som fyra tunnland till torp upplåten utan allt för högt stegrade
anspråk på ersättning, mötte torputläggningen åter här och der en förlåtlig
motvilja. Följden blef att frivilliga överenskommelser icke kunde beredas inom
många rotar och att vederbörande kronofogdar åren 1855 och 1856 funno sig
föranlåtna att hos Konungens befallningshafvande anmäla, att icke mindre än
32 torp inom begge kompanierna ej kunnat utläggas, i saknad af frivillig öfverlåtelse
af tjenlig jord; och af denna anmälan blef åter följden, att kronofogdarne
anbefalldes att till häradsrätterna instämma delegarne i de rotar, hvarest torp
ej blifvit utlagda, för att få utredt om tjenlig jord inom rotarne funnes, samt
rotehållarne ålagda att torp utlägga. Stämningar ågingo också, men Norra
Härads rätten förklarade genom beslut, som, öfverklagadt, af Kongl. Majtts och
Rikets Svea Hofrätt fastställts, att ärendet ej tillhörde häradsrätts handläggning,
hvaremot Södra Häradsrätten, utan att klander anfördes, upptog ärendet
och utställde dess behandling vid syner inom de rotar der rotehållarne ej förmått
anvisa sådan jord som kronofogdar och kompanichefer ansett sig kunna
antaga. De beramade synerna höllos ock 1857 af domhafvanden, biträdd af
sju nämndemän och eu landtmätare, i närvaro af kompani ombud, kronofogde

Motioner i Andra Kammaren, N:o MO.

och länsman, samt med den påföljd att den af rotarne erbjudna jorden dels
ansågs antaglig och dels otjenlig, men i begge fallen med skyldighet för rotarne
att i ersättning för synekostnaden till nämnd och landtmätare från hvarje rote
betala 33 R:dr; och att frågans pröfning i öfrigt hänsköts till Konungens befallningshafvande,
som veterligen ej gifvit annat beslut eller vidtagit annan åtgärd,
än att landshöfdinge-einbetet uti ordres den 29 Juli 1858 anmodat kronofogden
i Södra härad att med biträde af landtmätare och 2:ne nämndemän i
kompanichefs närvaro uttaga jord till torp i en del rotar, “dervid kronofogden
egde att betrakta sitt uppdrag såsom eu exekutiv åtgärd" således att utmäta
enskildt persons lagligen förvärfvade fasta egendom för allmänt behof, utan
föregången dom och ransakning och utan föreskrift af den minsta formalitet i
afseende på den genom utmätningsåtgärden skedda jordafsöndringens framtida
bestånd skulle förfaras, eller den ersättning som i planpenningar eller hyra
borde af öfrige delegare i roten erläggas till den, hvilken ofta mot sin vilja
nödgats lemna jord till torp, hvarigenom nya strider födts och uppehållits emellan
rote-intressenterne och egarne till de hemman, hvarifrån jord till torp utgått.
Då rotehållarne aldrig på annat sätt erhållit del af uppgjorda afhandlingar
om torpen, än att, då de sådant äskat, en afskrift deraf blifvit dem tillställd,
utan originalhandlingen alltid af förrättningsmannen insändts till Konungens
befallningshafvande, i förmodad afsigt att densamma genom anteckning i
jordebok eller roteringsverket skulle, såsom författningarne bjuda, vinna orubblig
stadfästelse, hafva rotehållarne, trygge dervid, icke kunnat eller ansett sig
höra vidtaga några åtgärder för aftalens betryggande genom inteckning eller
dylikt, helst den årliga afgäld, som för torpjorden gifves, svarar emot icke allenast
den afsöndrade jordens andel i stamhemmanets grundräntor, utan flerdubbelt
öfverstiger grundräntorna fär hela stamhemmanet. Rotehållarne hafva
derföre, i god tro, med störa kostnader fredat, odlat och bebyggt den jord, som
genom så många uppoffringar och omgångar blifvit till torp, i ordets egentliga
bemärkelse, uttagen, allt med full öfvertygelse att, om någon vidare bekräftelse,
än den offentliga handling som tillkommit för och vid torputtagningen, funnits
behöflig, sådan bekräftelse skolat sökas af de myndigheter som fått originalhandlingen
i sin värjo, helst åtgärderna hade mera anstrykning af allmän
än enskild natur, och utan denna handling rotehållarne icke kunnat någonting
uträtta; men i sin öfvertygelse hafva rotehållarne blifvit på ett betänkligt sätt,
med afseende på nya kostnader och nya trakasserier, rubbade, i det att, till
följd af väckt tvist om återvinning af jord, som från hemman blifvit till båtsmanstorp
utlagdt, odladt och bebyggdt, Gotlands södra häradsrätt vid sistlidne
års sommarting genom utslag som för närvarande är beroende af Kongl Maj:ts
och Rikets Svea hofrätts pröfning, dömt att jord, upplåten, odlad och beBih.
till Riksd. Frpt. Mil. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 14 Häft. 3

1B Motioner i Andra Kammaren, N:o 141.

byggd tillbåtsman storp, från hemman, sora sedan kommit i annan egares hand
skulle till denne afträdas utan all ersättning för torpjordens inhägnande, odlande
och bebyggande.

Det är af här framhållna skäl och förhållanden samt i betraktande af
den osäkerhet som vidlåter besittningen af till båtsman storp från vissa hemman
utlagd jord uti omkring 200 af Gotlands 260 båtsmansrotar, som jag föranlåtes
vördsammast motionera,

att, derest Riksdagen icke i sammanhang med den organisation,
som i rikets försvarsväsende förestår, skulle finna
skäligt helt och hållet indraga båtsmanshållet på Gotland
och sålunda göra båtsmanstorpen derstädes obehöfliga,
Riksdagen ville för sin del besluta en sådan förklaring
öfver intecknings- och jordafsöndringslagarne, att afsöndring
från hemman af jord till båtsmanstorp på Gotland,
må blifva orubblig, fastän behörigen tillkommen afhandling
derom icke är intecknad i det hemman, hvarifrån afsöndringen
skett, utan blott till Konungens ''Befallningshafvande
ingifven, antagen och i länets jordebok och roteringslängd
antecknad. .

Stockholm den 29 Januari 1871.

Ludvig Norrby,
för Gotlands läns södra härad.

Ht© 141.

Af Herr 0- i*. Hy lan der: Om underdånig hemställan till Kong/,. Ma,j:t
att Ull . tjensteman vid statens jernvägar icke måtte förordnas
någon som förut innehar ordinarie tjenst.

Som de olägenheter jag i motion N:o 28 vid sistlidne riksdag påpekade,
rörande officerares antagande som tjensteman vid statens jernvägar, ännu i
oförminskad grad qvarstå, tillökade derigenom att Kongl. Maj:t på Jern vägsstyrelsens
framställning, i skrifvelse den 5:te sistli lne Maj till generalbefälet i