Motioner i Andra Kammaren, N:o 13

Motion 1896:13 Andra kammaren

14

Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.

N:o 13.

Åt herr R. V. RjlHlst(‘(It, angående ändring i § 12 mom. d
bevillningsförordning en.

Olägenheterna af de i gällande bevillningsförordning stadgade bestämmelser
om beskattningsort för fabriksegare samt annan yrkes- och
näringsidkare hafva i städer med flera församlingar länge varit kända af
vederbörande beskattningsmyndigheter. Den komité, som den 2 november
1894 afgifvit betänkande med förslag till förordning angående inkomstbevillning,
har, antagligen i och för nämnda olägenheters afhjelpande, förordat
ändringar i förenämnda bestämmelser i syfte, att skattskyldig, som
är mantalsskrifven i stad, hvilken innefattar flera församlingar, skall för
handel eller näring, som af honom idkas, taxeras endast i den församling,
der han är mantalsskrifven.

Denna komités betänkande har sedermera varit föremal för hand1
äggning af ännu en komité, som mot ett dylikt ändringsförslag ej haft
något att erinra. Emellertid torde, med afseende å de genomgripande förändringar
af mera principiel natur och mängden af öfriga förändringar,
hvarom förslag af dessa komitéer väckts, någon Kongl. Maj:ts proposition
i ämnet icke under denna riksdag vara att förvänta; synnerligast som den
senare komiténs resultat särskildt gjort sig bemärkt genom mångfalden af
reservationer, hvarigenom svårigheterna för frågornas lyckliga lösning påtagligen
icke blifvit i nämnvärd mån undanröjda.

Då emellertid ofvan antydda olägenheter ytterligare ökats genom
kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti 1894, anser
jag det för min pligt göra Riksdagens ledamöter uppmärksamma på de
svårigheter, mot hvilka särskildt de större städernas beskattningsmyndigheter
hafva att kämpa vid ett rättvist afgörande af de många skattefördelningsfrågorna.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.

15

Kongl. förordningen om stämpelafgiften medgifver nemligen lättnader
i stämpelskattens utgörande i vissa fall åt banker och bankirer,
hvilket föranledt flera handelshus att i handelsregistret införa sig såsom
idkande bankirrörelse. Som bankiren, i likhet med fabriksegaren och
handtverkare^ skall beskattas inom den församling, der verksamheten bedrifves,
är det tydligt, att skattefördelningsfrågorna och de dermed förenade
svårigheterna än mer ökats, och det har i vissa fall blifvit en omöjlighet
att bedöma, huru en rättvis fördelning skall verkställas. Under sådana
förhållanden manas man ovilkorligen att söka häri åstadkomma en
rättelse. Denna kan visserligen väntas framkomma genom en Kongl. Majds
proposition, men tidpunkten, när detta möjligen kommer att ske, låter sig
för närvarande icke med någon visshet beräknas.

Med stöd af det nu anförda, tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i § 12
mom. d i Kongl. Maj-.ts nådiga förordning, angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst, den 3 juni
1892, att bankirer, fabriksegare samt andra yrkes- och
näringsidkare i de städer, hvilka innefatta flera församlingar,
må i öfverensstämmelse med hvad som nu gäller
handlande i sådana städer, taxeras inom den församling,
der de äro mantalsskrifne.

Stockholm den 21 januari 1896.

Viktor Ramstedt.