Motioner i Andra Kammaren, N:o 13

Motion 1891:13 Andra kammaren

20

Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.

N:o 13.

Äf herr Folke Andersson, om upphörande af frälseränteegares
rätt till lösen af skattejord m. m.

Ehuru bördsrätten långt före detta blifvit afskaffad, och de räntor,
som vidlåda skattefrälsehemman, äro, der sådant hittills kunnat ske,
af staten inlösta, qvarstår likväl ännu för egare af såväl frälseskattejord
som af frälseskatteränta den otidsenliga bestämmelsen i kap.
4 jordabalken derom, att egare af frälseskatteränta har rättighet
att till sig lösa skattejord, som säljes, likaså egare af frälseskattejord
har rättighet att tillösa sig frälseskatteränta, då den säljes, om dessa
inom viss tid göra sina anspråk gällande. Med ett sådant lagstadgande,
under förhållanden, då man söker göra all jord lika i afseende på
olägenheter och bördor, äro i synnerhet egare af frälseskattejord missnöjda,
och om än den invändningen häremot skulle kunna göras, att
stadgandet afser jordens och räntornas förenande i en hand, så torde
dock få erinras, det hinder icke möter för jordegare att å nyo försälja
eu sålunda inköpt frälseränta till en person och jorden till en annan.
På detta sätt kommer den ifrågavarande bestämmelsen att i verkligheten
blifva utan betydelse, i händelse den skall qvarstå i ändamål att förekomma
eganderättens spridning. Genom beslutet att till statsverket
inlösa skattefrälsehemmans räntor, hafva egare till sådana fastigheter
kommit i vida tryggare och bättre ställning än innehafvare af frälseskattejorden,
och anser jag derför tiden nu vara inne för upphäfvande
af den ömsidiga lösningsrätten mellan frälseskattejord och frälseränta.
Då motion n:o 93 vid förlidet års riksdag förevar angående upphäfvande
af rättighet för egare af frälseskatteränta att till sig lösa frälseskattejord,
anförde lagutskottet såsom skäl, att lösningsrätt tillkommer icke

Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.

21

blott frälseränta!! i afseende på frälseskattejorden, utan äfven jordens
egare i afseende till räntan, hvarför det syntes detsamma icke följdrigtigt
upphäfva ränteegarens lösningsrätt utan att på samma gång
borttaga jordegarens. Som jag anser denna lagutskottets åsigt vara
fullkomligt rigtig, att båda dessa ömsesidiga rättigheter böra på samma
gång afskaffas, så tager jag mig härmed friheten föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta, attallthvad
lag och författning innehålla angående rättighet för
egare till frälseränta att till sig lösa skattejord eller
egare till frälseskattejord att till sig lösa frälseränta,
då de säljas, skall upphöra att vara gällande.

Stockholm den 23 januari 1891.

Folke Andersson.