Motioner i Andra Kammaren, N:o 138 (Motion 1893:138 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

N:o 138.

Af herr A. Larsson i Flicksäter, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande aj
förslag till lag angående huggande och underhåll af byoch
utfartsvågar.

Uti 2:ne vid 1892 års riksdag väckta motioner, n:is 12 och 18,
har det föreslagits utarbetande af lagbestämmelser rörande skyldigheten
att anlägga och underhålla enskilda by- och utfartsvägar, dervid ene motionären,
herr O. Anderson i Hasselbol, föreslagit att i dylikt underhåll
skulle en hvar deltaga i den mån, han för sin fastighet eller industriella
rörelse af vägen sig begagnar.

Med gillande af motionernas syftemål har dock lagutskottet i sitt
utlåtande n;o^44jafstyrkt desamma, hufvudsakligast af det skäl, att, ehuru
skyldigheten^att bygga och underhålla utfarts- och byvägar icke kan ordnas
på samma grunder, som numera gälla i fråga om den allmänna väghållningsskyldigheten,
de båda ämnena, enligt utskottets tanke, dock ega
så många beröringspunkter, att det för eu tillfredsställande lösning af frågan
om utfarts- och byvägarnes rättsliga ordnande torde vara erforderligt
att kunna bygga på någon erfarenhet om verkningarne af den nya väglagens
tillämpning; hvarvid utskottet särskildt anmärkt, hurusom 1891
års väglag för sin tillämpning på många orter nödvändiggör vidtagandet
af vägdeluingar, och att det med all säkerhet kunde antagas, att icke så

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

la utfärtsvägar vid en sådan delning kom me att förklaras vara s. k. bygdevägar
och sålunda foras in under nämnda väglags tillämpningsområde.

Härvid måste jag jemväl framhålla, hurusom dels utskottet ytterligare
vitsordar, att de stadganden, som för närvarande gälla i fråga om utfartsoch
byvägarne, äro bristfälliga, dels ock att utskottet, lika med motionärerna,
anser en ytterligare lagstiftning i förevarande ämne önskvärd.

Då utskottets utlåtande af kamrarne bifölls, samt liknande öde drabbat
de många motioner, som vid föregående riksdagar i förevarande ämne
väckts, torde man intagas af den farhåga, att ringa utsigt jemväl nu förefinnes
till, att Riksdagen skulle bifalla en ny motion i ämnet; men jag
kan häraf icke låta mig afskräckas, då jag för visso känner, hvilka svåra
och otaliga olägenheter, som förefinnas i landsbygden i följd af brist på
lagstiftning angående utfarts- och byvägar; och som jag, på grund häraf,
finner en lagstiftning i frågan utan uppskof alldeles nödvändig, tvekar jag
icke att inför denna Riksdag framlägga min motion i ämnet.

Hvad gagn man i lagstiftningsväg om ifrågavarande sak skulle få
genom att afvakta nya väglagens tillämpning, tilltror jag mig icke kunna
bedöma; men så mycket inser jag, att, om denna erfarenhet skulle blifva
af någon tillförlitlighet, så borde den nog samlas under eu längre följd af
är. Men då inträffade ju den stora skadan att under tiden antingen låta
ifrågavarande enskilda vägar med sina brobyggnader förfalla eller ock,
med stöd af vår nuvarande osäkra lagstiftning i ämnet, börja långa och
dyrbara rättegångar med hvarandra om underhållsskyldigheten — måhända
utan ändamål, när en ny lag omsider korame till stånd.

Hvad de enskilda vägarne beträffar, så kunna de visserligen ofta
utan för stor våda befaras, äfven då de befinnas i ganska uselt skick,
men icke så med broarne, såsom något hvar torde inse. I de vägdistrikt,
jag närmast känner, komme ett så stort antal, förut indelade, större och
mindre broar att efter nya väglagens tillämpning blifva utan underhäll,
så att det för den befolkning, som af dessa broars befarande är beroende,
komme att medföra ytterst känbara olägenheter att år efter år vänta på
en ny lagstiftning, byggd på erfarenheter från den nya väglagens tillämpning;
och då säkert är, dels att den af lagutskottet uttalade förhoppning,
att icke så få utfärtsvägar komma att förklaras för bygdevägar och föras
in under nya väglagens tillämplighetsområde, åtminstone hvad beträffar de
af mig kända distrikten, ingalunda uppfylles,^<Ms ock att underhållet af
de enskilda * vägarne för mången varder mångdubbelt känbarare, än underhållet
af de allmänna vägarne, samt följaktligen en rättvis och lämplig
lagstiftning i förevarande syfte ganska kinkig att åvägabringa, synes det
mig, att åtgärder för en lagstiftning i saken snarast möjligt måste vidtagas.

Bill. till Riked. Prot. 1893. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 22 Häft. 3

Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.

Utan att tilltro mig kunna föreslå några speciella grunder för uppställande
af det förslag, jag med min motion afser, desto hellre som regeringen,
i följd af de material, hvilka stå densamma till huds, bäst kan
framlägga ett antagligt förslag i ämnet, Tågar jag alltså ben-ställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta att til!
Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse med begäran, att Kong!.
Maj:t täcktes låta snarast möjligt utarbeta och till
Riksdagen aflåta förslag till lag om byggande och underhåll
af utfarts- och byvägar.

Stockholm den 25 januari 1893.

Anders Larsson.

N:o 139.

Af herr ,A. LarSSOIl i Flicksäter, om skrifvelse till Kongl. Majd
med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
till ändring i strafflagen, åsyftande straffpåföljd för lättsinnigt
ingående af ansvarsförbindelser.

I 23 kap. 3 § 1 mom. strafflagen är stadgadt ansvar för den konkursgäldenär,
som genom vingleri i vexelrörelse eller lättsinnigt ingångna
ansvarsförbindelser förlorat belopp, som icke stått i skäligt förhållande till
hans ställning eller tillgångar; men för annan, som ingår dylika förbindelser
samt derigenom ruinerar både sin familj och sina fordringsegare,