Motioner i Andra Kammaren, N:o 138

Motion 1892:138 Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

I

No 138.

Af herr 0. Jonsson i Hof m. fl., om ny organisation af härens
stam genom rust- och rotehållets sättande på vakans
m. m.

Af de i årets statsverksproposition under fjerde hufvudtiteln gjorda
framställningar äfvensom af de i nådiga propositionerna n:is 2 och 3 framgår,
att Kongl. Maj:t åter upptagit de förslag till försvarets stärkande, som
voro föremål för 1891 års Riksdags pröfning, men då icke vunno godkännande.
Nära till hands ligger då den frågan, huru vida de ifrågasatta förbättringarna
äro af den natur, att de motsvara de uppoffringar, som dermed
äro förenade, och huru vida de äro egnade att främja försvarsfrågans slutliga
lösning på fullt rättvisa grunder och på ett för landet i dess helhet tillfredsställande
sätt.

Redan nu är Sveriges arméorganisation i hög grad invecklad, och de
nu till Riksdagen öfverlemnade förslagen äro sannerligen icke af beskaffenhet
att bringa enhet, enkelhet och reda i de många och olikartade organisationsformerna,
hvilka fastmera tillökas och derför än ytterligare sammangyttras.
För uppsättning af infanteriet, kavalleriet och artilleriet tillämpas
nu flera system eller anskaffningsgrunder, och dertill skulle nu läggas nya
sådana, så att till och med inom samma truppförband olika anskaffningssätt
af stammanskapet skulle användas. Detta måste gifvetvis medföra
olägenheter, försvåra förvaltningen och orsaka dryga kostnader.

Bih. till Bi hd. Prof. 1892. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band, 24 Höft. (.N-.is 138—144) 1

2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

Med de under fjerde hufvudtiteln föreslagna nyorganisationer in. in.
afhjelpas ej de väsentliga brister, som i militärtekniskt afseende vidlåda
den nuvarande härordningen. Fortfarande varder denna af en allt annat
än homogen beskaffenhet, fortfarande komma våra fördelningar att hafva
en med hänsyn till härens användning på krigsfot ogynsam sammansättning
och förläggning, och fortfarande kommer således mobiliseringen att försvaras
och försenas. Det har inom så väl Riksdagen som komitéer från
fackkunnigt håll upprepade gånger framhållits, att härens organisation på
fredsfot och krigsfot måste vara öfverensstämmande, för att maskineriet
verkligen skall göra tjenst i farans stund, att våra fördelningar borde redan
i fred vara organiska enheter och likformigt sammansatta, och att fördenskull
en grundlig omstöpning af organisationen vore erforderlig. Men för reformer
i nu antydda syfte öppna ej de föreliggande förslagen vägen. De
öfverklagade olägenheterna och de skarpt framhållna bristerna qvarstå, och
klyftan mellan freds- och krigsorganisationen är lika stor som någonsin.

Ifrågavarande brister stå icke — det hafva fackmännen mer än en
gång förklarat — att afhjelpa, så länge den nuvarande organisationen af
stamtruppen bibehålies. Med ett bifall till Kong! Maj:ts nu framlagda
förslag beträder man således icke de verkliga och kraftigt verkande reformernas
väg. Dertill kommer, att de ovissa och ojemnt fördelade besvär,
som indelningsverket medför, qvarstå för rust- och rotehållarne.

Det är många gånger från skilda håll erkändt, att indelningsverket är
i förhållande till det dermed uppnådda försvarsresiiltatet en synnerligen dyr
institution, att försvarskraften icke på långt när motsvarar kostnaden, så att
derom torde vara öfverflödigt att orda. Man säger visserligen, att 90 dagars
öfning för de värnpligtig kommer att faktiskt medföra indelningsverkets
upphäfvande, enär den indelta organisationen med sin jemförelsevis korta
rekrytutbildning icke är i stånd att fylla de kraf, hvarmed en sådan ökning
af beväringsmanskapets vapenöfning^’ är förenad. Meningarna torde dock,
och det med skäl, vara delade, om den ökade värnpligtstiden kan åstadkomma
en sådan effekt och förmår i sina konseqvenser undanrödja ett
väsentligt hinder för försvarsfrågans lösning. Men om, mot förmodan, så
skulle varda händelsen, har man dock nått ett ur social och militärisk
synpunkt eftersträfvansvärdt mål på en för staten så väl som för rust- och
rotehållarne kostsam omväg. De senares rekryteringsskyldighet varder med
ökade värnpligtsöfningar allt svårare och kommer att verka i hög grad
betungande, och man står inför utsigten att alls icke eller på ett otillfredsställande
sätt kunna besätta korpralsgraderna. Till det indelta systemet

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

3

hör med nödvändighet en kort utbildning. De sålunda ökade bördorna för
rust- och rotehållarne, om ej vid alla så dock vid en stor del regementen,
skulle blifva synnerligen tryckande och ej stärka omsorgen om fäderneslandets
försvar. Kunna således förbättringar i försvaret, som lemna ur
sigte de vigtigaste reform kraf men komma att verka ytterst ojemnt i betraktande
af den olika geografiska fördelningen af indelningsverkets bördor,
vara tillrådliga? Näppeligen icke! Man skulle komma iu i ett provisorium,
hvars slut man ej kan öfverskåda.

Omsorgen om försvaret äfvensom de berättigade anspråken på försvarsbördans
rättvisa fördelning kräfva en annan organisation, än den indelningsverket
innebär. Yi äro hänvisade att tills vidare bygga på systemet »stam
och beväring», ty det skulle, såsom regeringens flertal ock uttalat, under
nuvarande förhållanden vara lönlöst att söka få genomfördt ett värnpligtssystem
med den öfningstid, fackmännen hittills ansett nödvändig. Ofta har
man hört uttalas den meningen, att kostnaderna för försvaret skulle kunna
användas på ett bättre sätt, än under nu invecklade organisationsförhållanden
och med den indelta stammens långa tjenstetid är möjligt. Och således
vill det synas, som eu nära till hands liggande utväg vore att, i
likhet med hvad som egt rum i fråga om båtsmanshållet, vakanssätta indelningsverket
samt att för vakansafgifterna i förening med öfriga till krigsstyrelsens
förfogande för härordningsändamål stälda medel skapa eu likformigt
organiserad stam- och kaderpersonal.

Härvid framställer sig den frågan till besvarande, huru vida den nya
stammen bör organiseras i öfverensstämmelse med grunderna i 1883 års
förslag. Att detta kan och bör tjena till ledning vid utarbetandet af en
ny organisation, torde vara stäldt utom tvifvel. Hufvudsaken synes emellertid
i första rummet vara, förutom det att härens indelning och sammansättning
göres tidsenlig genom skapandet af verkligt organiska truppförband
eller arméfördelningar, att man med derför tillgängliga medel söker att
tillgodose härens behof af kaderpersonal och stammanskap för kavalleriet,
artilleriet och ingeniörtrupperna, Indika deraf äro främst i behof, samt
äfven för infanteriet och trängen.

Att här ingå i enskildheter torde af flera skäl ej vara lämpligt och
icke heller under den korta motionstiden möjligt. Så mycket torde emellertid
böra framhållas, att det, med hänsyn till de anmärkningar som rigtats
mot de af Riksdagen år 1885 godkända anskaffningsgrunderna, bör
tagas i öfvervägande, huru vida icke tiden för första anställningen bör ökas
från 2 år till exempelvis 3 år, och huru vida det ej kan vara skäl att något

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

utsträcka rekapitulationen. Derigenom kommer behofvet af frivilligt austälde
att minskas, men utbildningen, särskild! utbildningen af underbefäl,
att vinna. Anskaffningen af krigsfolk på frivillighetens väg har sina gränser.
Det gäller derför att väl afväga stammens styrka, så att den ej tilltages
för stor. En mindre talrik stam, men bättre öfvad och affönad, är säkerligen
att föredraga framför en talrikare, som är anstäld på kortare tid och
under ej så fördelaktiga vilkor. I sammanhang härmed kan med skäl
ifrågasättas, huruvida det är nödvändigt att göra kavalleriet så starkt som
i de senaste, fullständiga härordniugsförslagen, och om man ej i stället, med
fäst afseende på beskaffenheten af vår terräng, kunde bättre tillgodose infanteriet.
Kavalleriet är ett dyrbart vapen, och för oss svenskar spelar
kostnaden eu stor roll.

Såsom nyss nämndes, är här ej meningen att i enskildheter angifva
den härordning, som synes böra träda i stället för den nuvarande, utan
torde det utskott, till hvilket denna motion hänvisas, verkställa den erforderliga
utredningen och affatta de bestämmelser, som befinnas nödiga och
ändamålsenliga, derest här framstälda åsigter vinna afseende och anslutning.
För eu sådan utredning kan också ett utskott disponera öfver krafter, som
ej stå den enskilde till buds.

Det är af påfallande vigt, att verkliga reformer taga sin början i vårt
försvarsväsende, men sådana kunna näppeligen genomföras med bibehållande
af nuvarande stam organisation. Det indelta systemet betyder stillestånd i
utvecklingen. Hvarje dags ökad öfning för den indelte soldaten och hvarje
års förkortning i hans tjenstetid drabba känbart rust- eller rotehållaren.
Det är derför på tiden, att den indelta stammen ersättes med en homogen
och bättre utbildad kader- och stampersonal, så att armén i sin helhet
erhåller en tidsenlig indelning, sammansättning och förläggning. Då genom
indelningsverkets vakanssättning och derefter skeende afskrifning, på sätt
Kongl. Maj:t föreslagit, försvarsbördan efter hand kommer att rättvist fördelas,
och om derjemte de värnpligtige äfven i qvalitativt hänseende komma
att intaga en mera betydande plats inom hären, blifver försvaret eu hela
nationens angelägenhet, ett förhållande som bör vara löftesrikt för framtiden.

Det säger sig sjelf, att indelningsverkets vakanssättning, för hvars fullständiga
inträde en öfvergångstid af högst 15 år torde bestämmas, bör
ske under vilkor liknande dem, som faststäldes vid båtsmanshållets vakanssättning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, få vi vördsamt hemställa:

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138. 5

att Riksdagen ville besluta, att rust- och rotehållet
må sättas på vakans, samt de derigenom inflytande
vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om lindring
i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885 bestämda
värden, ingå bland statsverkets inkomster;

att, utom de sålunda inflytande vakansafgifterna,
ställas till Kongl. Maj:ts disposition alla nu på ordinarie
stat utgående anslag till upprätthållande af det indelta
kavalleriet och infanteriet;

att Kongl. Maj:t med nämnda vakansafgifter och
anslag må upprätta en ny stam hufvudsakligen efter
samma grunder, som enligt den i 1885 års Kiksdags
skrifvelse godkända plan blifvit följda för större delen
af de garnisonerade trupperna, med derför behöflig ökning
af befäls- och underbefälskadern, samt till den
storlek, som med dessa tillgängliga medel kan åstadkommas; att

vakanssättningen skall ega rum i mån af uppkommande
afgång äfvensom af skeende öfverflyttning
af soldater och ryttare till den nya stammen, dock icke
under öfvergångstiden till den nya organisationen med
mera än en femtondedel af nuvarande effektiva styrkan
årligen, Kongl. Maj:t dock obetaget att, om så erfordras
och finnes utan olägenhet för bevarande af stammens
tjenstbarhet kunna ega rum, medgifva en något större
årlig vakanssättning;

att, för den händelse den nya stammen skulle färdigbildas
på kortare tid än i mån af vanlig afgång, ett
ytterligare anslag ställes till Kongl. Maj:ts förfogande,
motsvarande skilnaden mellan årets vakansafgift och
femtondedelen af det totala vakansbeloppet;

att rust- och rotehållare åtaga sig att vid vakanssättning
utan ersättning till kronan aflemna den för
numret tjenande hästen;

att Kongl. Maj:t erhåller rätt att för kommande år
af vakansafgifterna reservera, hvad som ej för löpande
utgifter under året tages i anspråk;

att vakanssättningen skall fortfara, så länge ofvan

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

nämnda ordinarie anslag anvisas och Kongl. Maj.t bibehålies
vid rättigheten att, för genomförande af stammens
nya organisation, förfoga öfver inflytande vakansafgifter
eller ett deremot svarande belopp.*

Skulle utskottet gilla här ofvan angifua grunder för ny organisation
af härens stam, men icke anse sig kunna eller hinna utarbeta de detaljerade
»förslag och bestämmelser, som erfordras för organisationens genomförande,
hemställes, att i så fall Riksdagen i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t till nästa Riksdag framlägga förslag till
sådan organisation af härens stam, som ofvan angifvits, jemte dermed sammanhängande
frågor om afskrifning af grundskatter och indelningsverkets
bördor m. m.

Hans Andersson. Anders Persson. Gunnar Eriksson. J. Bengtsson.

Y

Stockholm den 30 januari 1892.

Olof Jonsson i Hot.

i

A

J. Johnsson,

O. B. Olsson,

Folke A lider sson.

Werner G. von Schwerin. J. B. Broméc.

''■''•iil (:_■!) : * * i .1

J. August Sjö. Ang. Henricson.

t,

N. Boström.

A. Johansson,

P. G. Fäs lund, J. Johansson P. Truedsson. Carl Persson.

fr. Noraskog.

—