Motioner i Andra Kammaren, N:o 137

Motion 1894:137 Andra kammaren

4

Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.

No 137.

Af herr D. Bergström, om tillägg till vissa paragrafer i lag
angående skydd mot yrkesfara.

Lagen angående skydd mot yrkesfara, af den 10 maj 1889, har visserligen
endast varit tillämpad i något öfver tre och ett hälft år, men
enligt hvad yrkesinspektörernas berättelser och kommerskollegiets sammandrag
af desamma gifva vid hand, har man dock redan hunnit göra samma
erfarenheter som i andra länder rörande vissa oeftergifliga vilkor, för att
åt arbetarne kunna bereda verksamt skydd mot faror för lif och helsa vid
deras arbete. De af staten anstälde yrkesinspektörerna ha funnit och framhållit
att de hittills stadgade skyddsbestämmelserna äro i flere punkter
otillräckliga och otillämpliga, och de ändringar och tillägg de påyrkat hafva
åtminstone delvis tillvunnit sig kommerskollegiets understöd. Det synes
mig under sådana förhållanden vara skäl att Riksdagen ju förr dess hellre
tar ifrågavarande lag under förnyad pröfning, och tillåter jag mig att med
ledning af de åberopade embetsmyndigheteruas framställningar och ytterligare
upplysningar, som jag personligen inhemtat, här nedan påyrka ändrade
lagbestämmelser i syfte att:

Ro) utsträcka ifrågavarande lags giltighet till statens och kommunernas
verkstäder och arbetsställen;

2:o) erhålla fullständigare kännedom om antalet olycksfall i arbetet
och derigenom befrämja yrkesinspektionens och skyddslagstiftningens utveckling.

3:o) tillvinna lagens bestämmelser och yrkesinspektörernas anvisningar
större uppmärksamhet från arbetsgifvarnes sida, än hittills ofta varit fallet.

Motioner i Andra Kammaren, Ko 137.

5

I den första af dessa punkter torde någon utförligare motivering
knappast vara behöflig. Såväl i arbetareförsäkringskomiténs ursprungliga lagförslag.
afgifvet den 28 juli 1888, som i Ivongl. Maj:ts proposition till
Riksdagen med förelag till förordning om åtgärder för skyddande af arbetares
lif och helsa i arbetet, af den 22 januari 1889, var den l:a paragrafen
så affattad, att ingen tvekan kunde råda om lagens giltighet och tillämplighet
i lika grad vid statens och kommunernas verkstäder och arbetsställen
som vid bolags och enskildes. Det synes, så vidt jag kunnat finna,
varit rent oafsigtlig! som lagens § 1 vid 1889 års lagutskotts och .Riksdags
omredigering af densamma erhållit en lydelse, som kunnat tolkas — och
enligt hvad upplyst blifvit äfven af yrkesinspektörernas öfverordnade tolkats
— så, att statens och kommunernas verkstäder och arbetsställen skulle vara
från lagens bestämmelser uteslutna.

Det är dock alldeles påtagligt, att statens och kommunernas verk och
inrättningar i detta fall böra stå under samma lag och samma kontroll som
andra verk och inrättningar. Man kan med fullt fog ställa den fordran,
att staten och kommunen skola tjena de enskilde arbetsgifvarnc såsom
mönster, när det gäller att åvägabringa nödigt skydd för sina arbetare,
och den omständigheten, att vissa af statens inrättningar och vissa kommunala
myndigheter sjelfva påkallat yrkesinspektörernas bistånd, vittnar om
att ett lagstadgande här är på sin plats.

Genom alla de hittills afgifna inspektörsberättelserna går eu befogad
klagan öfver att inga åtgärder vidtagas för att bereda yrkesinspektörerna
eu mera skyndsam och fullständig kunskap om inträffade olycksfall inom
deras distrikt, »Samtlige yrkesinspektörerna — heter det redan i kommerskollegii
sammandrag för år 1890 -— framhålla, huru nödvändigt det
vore för inspektionens lätta handhafvande, att de kunde på ett mera effektivt
sätt erhålla kännedom om timade olycksfall.» Och detta upprepas i
liknande form i hvarje följande årssammandrag.

För närvarande finnes det endast eu officiel väg för yrkesinspektörerna
att erhålla dylika uppgifter, nemligen den som kougl. cirkuläret af den 20
juni 1890 till öfverståthållarembetet och samtliga konungens befallningshafvande
utstakar. Det åligger enligt detta cirkulär polismyndigheterna att
till yrkesinspektörerna i de skilda distrikten insända afskrift af protokollen

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.

vid polisförhör, som hålles rörande inträffade olycksfall i arbetet inom de
yrken, på hvilka lagen angående skydd mot yrkesfara är tillämplig. På
denna väg erhöllo Sveriges tre yrkesinspektörer kännedom om :

11 olycksfall under senare halfåret 1890;

53 > » år 1891;

39 » 1892.

På andra, icke officiella vägar erhöllo de visserligen samtidigt kännedom
om 51 olyckfall år 1891, och 252 år 1892, men då enligt arbetareförsäkringskomiténs
statistiska utredningar och vår officiella statistik de årliga
olycksfallen i arbetet i vårt land äro att räkna i tusental, är det i alla
händelser endast en försvinnande del som kommer till yrkesinspektörernas
kunskap.

Redan under den svenska yrkesinspektionens företa år afgaf kommerskollegium,
efter yrkesinspektörernas hörande, ett utlåtande jemte förslag i
denna fråga, dateradt den 17 oktober 1890, men detta utlåtande, till hviiket
kommerskollegium allt fortgent hänvisar, har hittills icke ledt till någon
åtgärd från regeringens sida. Man synes ha återhållits från hvarje steg i
den i utlåtandet förordade rigtningen af fruktan att ytterligare betunga
inspektörerna med nya göromål. Då emellertid våra yrkesinspektörer med
allt skäl famliålla, att kännedom om olycksfallen och tillfälle att studera
dem äro oeftergifliga vilkor för att kunna uttänka och konstruera dugliga
skyddsanordningar, och då de sjelf ve vilja underkasta sig de ökade görornålen,
för att göra sig mera kompetenta såsom rådgifvare och inspektörer,
förefaller det mig som om man icke längre borde dröja med att vidtaga
åtgärder till det ifrågavarande ändamålets vinnande.

»Ifall eu inspektion göres omedelbart efter eu inträffad olyckshändelse,
— skrifver en inspektör i en af sina årsberättelser — har jag funnit beredvillighet
till att fullgöra meddelade skyddsåtgärder mycket god.» Bland
skäl, som tala för att yrkesinspektörerna må erhålla fullständigare kännedom
om de inträffade olycksfallen, är detta icke det minsta.

Alla länders inspektörsberättelser betona, liksom all annan hithörande
litteratur, att arbetsgifvarens anmälningspligt i fråga om inträffade olycksfall
är en nödvändig förutsättning för en verksam inspektion och skyddslagstiftning.
Det synes mig, att man af hänsyn till våra arbetares lif och
helsa bör ju förr dess hellre införa eu sådan anmälningspligt äfven hos oss,
och jag har derför såsom mitt yrkande upptagit det hufvudsakliga af yrkesinspektörernas
förslag i detta afseende, sådant det finnes återgifvet i kommerskollegii
utlåtande af den 17 oktober 1890.

Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.

7

En af yrkesinspektörerna liar gång på gång framstäf såsom ett önskemål,
att yrkesidkave inom näring, underkastad lagen angående skydd
mot yrkesfara, skulle vara ausvarspligtig för skada, som personer lede genom
olycksfall i arbete i följd af lians uraktlåtenhet att efterkomma af yrkesinspektören
meddelad skyddsanvisning. (lent emot denna framställning har
emellertid kommerskollegium i sitt senaste årssammandrag, för år 1892,
framhållit, att ett dylikt stadgande af ansvarspligt i vissa fall för yrkesidkare
icke torde vara af behofvet påkalladt, i betraktande af innehållet i
14 kap. 9 och 17 §§ strafflagen, jemförda med 6 kap. samma lag.

Kommerskollegium har onekligen rätt i, att dessa lagrum stadga eu
ansvarspligt, som kan ega tillämpning på det fall som här är i fråga. Men
det, som den ifrågavarande yrkesinspektören synbarligen närmast afsett genom
sina upprepade framställningar, nemligen att i sjelfva lagen angående skydd
mot yrkesfara få inrymd en tydlig bestämmelse, som vid behof kunde af
yrkesinspektören åberopas, är dermed icke vunnet.

De af kommerskollegium utarbetade årssammandragen gifva ej någon
klar föreställning om, i hvad mån lagens föreskrifter och yrkesinspektörernas
anvisningar leda till efterföljd eller icke. Går man till de särskilda inspektörsberättelserna,
erhåller man ej heller der någon fullt klar bild af ställningen,
och detta af det enkla skälet att inspektörerna i många fall icke
varit i tillfälle att utröna huruvida de anbefalda skyddsanordningarna blifvit
verkstälda eller fått stanna på papperet. Men så mycket ser man dock,
att åtskilligt återstår att önska i fråga om lagens och de utfärdade cirkulärens
efterlefnad.

Att nu i lagen angående skydd mot yrkesfara föreskrifva någon ny
ansvarspligt för försumliga yrkesidkare, på sätt den ifrågavarande yrkesinspektören
synes hafva afsett, torde emellertid icke vara lämpligt eller
behöflig! Men deremot synes det mig vara skäl att på lämpligt ställe i
lagen angående skydd mot yrkesfara inrycka en hänvisning till allmänna
lagens bestämmelser, eu hänvisning som i vissa fall kunde gifva yrkesinspektörerna
ett behöfligt stöd i deras verksamhet.

i

På grund af hvad jag nu i korthet anfört, tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen ville besluta följande tillägg till §§ 1,
2 och 9 af gällande lag angående skydd mot yrkesfara:

8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 187.

S I.

Denna lags bestämmelser ega äfven tillämpning på
såväl statens som kommunernas verkstäder och arbetsställen.

5 mom. Då olycksfall i arbetet, medförande döden
eller oförmåga till arbete under minst S dagar, inträffar
vid. de under denna lag hörande verkstäder och arbetsställen,
åligger det arbetsgivare!! (arbetschefen) att i
förra fallet omedelbart efter dödsfallets inträffande och
i senare fallet omedelbart efter de åtta dagarnes förlopp
härom göra anmälan, enligt utfärdadt formulär, hos
polismyndigheten i orten, hvilken myndighet i sin ordning
är pligtig att med första post till vederbörande
yrkesinspektör afsända dylik inkommen anmälan.

Den arbetsgivare (arbetschef), som försummar att göra
dylik anmälan, straffas med böter från och med 5 till
och med 100 kronor.

§

9.

Inträffar, till följd af yrkesidkares uraktlåtenhet att
efterkomma af yrkesinspektör skriftligen honom meddelad
skyddsanvisning, dödsfall eller kroppsskada, straffas den
försumlige efter 14 kap. 9 eller 17 §§ strafflagen,
jemförda med G kap. samma lag.

Stockholm den 28 januari 1894.

David Bergström.

I motionens syfte instämma:

Fridtjuv Berg. John Olsson.

Oskar Eklund. Johannes

J. A. Fjällbäck.
Svensson.

STOCKHOLM, IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, 1894.