Motioner i Andra Kammaren, N:o 137 (Motion 1890:137 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.

N:o 137.

Af herr friherre W. V011 Schwerin, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t i fråga om byggande och underhåll af Långebro vid
Christianstad samt om beviljande af statsbidrag till förräntning
och amortering af nuvarande brointressenters skuld.

Då envåldskonungen Christian IV anlade fästningen och staden
Christianstad åtogo sig, genom någon slags »frivillig» öfverenskommelse,
sju härad i Skåne, Gärds, Albo, Villande, östra Göinge, Vestra
Göinge, Fiosta och Listers, i hvilket sistnämndas ställe sedermera på
något icke fullt utredt sätt insattes Färs härad, att bygga och underhålla
en träbro (Långebro) alldeles omedelbart invid stadens portar
öfver Helgeå, som här skiljer Gärds härad från stadens område.

Den likaledes enväldige Carl XI förnyade detta åliggande för
landsbygden, fastän han, på den tid han aktade nedlägga fästningen, i
ett kongl. bref. af den 4 september 1680 yttrar, att »staden, kyrkan
och Långebro» i Christianstad »underhållas af Borgerskapet».

Man synes hafva ansett fästningen af så stor betydelse för de
nyss eröfrade provinserna, att denna skattegård var i dessa sjelfrådigheteus
tider helt naturlig.

Genom kongl. bref år 1726 ålades de sju häradena att bidraga
med ett bestämdt belopp af 3 daler s. m. per mantal till byggandet af
deri nya bro, som då på statens föranstaltande uppfördes i den gamla
och odugligas ställe, samt att årligen bidraga till underhållet med 2 öre
s. in. per mantal. Detta allt derför att fästningen fortfarande ansågs af
stor vigt för orten, och den då ännu obetydliga staden väl icke mägtade
underhålla den enda bro, som förband den med motsatta stranden.

Då för vid pass fyratio år sedan bron åter behöfde ombyggas,
Bill. till lii k sd. Prof, 1890. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band, 20 Höft. 1

Motioner i Andra Kammaren, K:o 137.

och fråga uppstod att i stället anlägga en dyrbar jernbro på stenpelare,
sökte en del af häradena att blifva fria från detta onus, som hotade
att blifva tyngre och tyngre, förmenande, att, som fästningen nu vore
nedlagd, deras skyldighet, om sådan någonsin lagligen funnits, upphört,
men icke förty ålades efter långvariga tvister de sju häradena
genom kongl. resolution den 10 augusti 1858 att bygga den nya bron
och den framdeles underhålla.

Utan att ingå i vidlyftiga detaljer må det anföras, att ett af de
tyngst vägande skälen, hvarför befrielse icke kunde vinnas, nog var det,
att Vendes artilleri med förråd och depoter fortfarande fanns qvar
i staden och alltså en stark bro derstädes nödvändig.

Enligt författningarna skall staten både bygga och underhålla
broar för militära ändamål.

Att staten dock ansåg sig hafva skyldigheter här vid lag framgår
deraf att, enligt kongl. proposition vid 1853—54 års riksdag, 50,000
kronor beviljades som statsanslag och 100,000 kronor som statslån till
Långebro. Detta statslån är nu till fullo guldet.

Bron blef byggd, men trots statens ofvannämnda hjelp hafva härtill
måst årligen utdebiteras 6 kronor per mantal i de sju byggnadsskyldiga
förklarade häradena.

Till följd af vissa oregelbundenheter och bristande kontroll af
dem, som varit satta att öfver bron och dess ekonomi hafva tillsyn,
hafva till och med betydliga förluster uppstått, och föga utsigt finnes
till minskning af denna tunga, för så vidt den återstående skulden inom
icke allt för aflägsen framtid skall gäldas. Då kanske dessutom snart
nog fråga kan uppstå om dyrbara ändringar i denna bro, som, sedan
icke mindre än sex jernbanor utmynna i Christianstad, endast är till
nytta för sjelfva staden, hvilken redan har en i rask utveckling stadd
förstad på andra sidan ån, och den allra närmaste trakten, äro alla utsigter
för att denna egendomliga pålaga öfvergår till ett slags grundskatt
för de sju häradena.

Under det, sjelfva staden Christianstad, enligt sina privilegier,
livilka dock gåfvos den såsom alldeles nyanlagd och besvärad med bördan
af att vara eu fästning, icke bidrager till bron, utgår ensamt från
Färs och Frosta fögderi i Malmöhus län, från hvilket kanske på flera
år icke ett fordon begagnat bron, denna skatt med icke mindre än
3,801 kronor om året och detta till en bro, som ligger invid, för att
icke säga uti, ett annat läns residensstad.

Jag har ansett, att på en tid, då orättvisa bördor alltmera aflyftas
och föråldrade privilegier afskaffa, denna sak borde till Riksdagens

Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.

behjertande framläggas, viss derom, att, då uppmärksamheten på missförhållandet,
som aldrig utan statens mellankomst synes kunna afhjelpas,
en gång blifvit fäst, enhvar skall finna sig manad att verka för
åstadkommande af en rättvis grund för brobyggnadsskyldigheten och
en snar afveckling af brointressenternas oförskylda svårigheter.

Under anhållan om att till vederbörligt utskott få inlemna saken
rörande tillgängliga handlingar, tillåter jag mig hemställa:

att Riksdagen behagade besluta underdånig
skrifvelse, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder,
hvarigenom skyldigheten att bygga och underhålla
Långebro invid Christianstad öfver Helgeå bragtes i
öfverensstämmelse med de i nu gällande lag och författningar
stadgade grunder;

att ett anslag af 6,000 kronor om året ställes
till disposition af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Christianstads län eller annan lämplig myndighet, för
att användas till förräntning och amortering af brointressenternas
skuld; samt att,

om detta bifalles, i skrifvelsen till Kongl.
Maj:t inryckes, att Kongl. Maj:t täcktes förordna allmänt
ombud att deltaga i årliga revisionen af brons
räkenskaper och afgifva berättelse om huru anslaget
användts.

Stockholm den 27 januari 1890.

Werner G. von Schwerin

för Frosta härad.

Häruti instämmer

Nils Nilsson,
Skärhus.