Motioner i Andra Kammaren, N:o 137 (Motion 1878:137 Andra kammaren)

Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.

Den ledamot af Kammaren som icke i rätt tid vid
riksdagen sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver
vara förlustig tio riksdaler af arfvodet.

Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles.

Stockholm den 26 Januari 1878.

Pehr Benjaminsson.

X:o 137.

Af Herr O. Tolf: Om underdånig skrifvelse angående kontroll
deröfver, att utländske handelsresande erlägga till stat
och kommun deras rörelse fullt motsvarande ‘afgifter.

»Varuauktioner» för utländsk räkning, »realisationer för utländska
konkursmassor» — och hvad de benämnas dessa tyska metoder att
hos oss helt behändigt afsätta den massa varor som man ej der kan
blifva af med eller till transantlantiska platser exportera — hafva nu en
längre tid fortgått nästan öfver allt i riket. Enär dessa försäljningar ej
drabbas af några kostnader, som kunna jemföras med dem, hvilka den
bofaste handlanden har att vidkännas i form af skatter, hyror, räntor för
och förluster på ett fast lager, som ständigt måste hållas fullsorteradt
och så vidare, och då de varor, hvilka på detta vis realiseras äro af den
sämsta och billigaste art, så att ett skenbart än så lågt pris likväl lemnar
eu betydlig avance, inses lätteligen hvilket tryck denna ambulatoriska
affärsverksamhet, eller rättare sagdt affärsskoj, inom vårt land skall
utöfva på vara egna fasta handlandes affärsverksamhet. Men lika skadlig
som den är för våra köpmän, lika stridande är den emot allmänhetens,

Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.

köparens, fördel. Att denne senare i de allra flesta fall blir grundligen
lurad på sin handel, torde ej vara tvifvel underkastadt. En dylik konkurrens
hafva rnanufakturhandlandena, bland annat i Malmö och Helsingborg,
sökt hindra derigenom att hvarje gång en sådan auktion annonserats,
samtidigt alla på en gång föranstalta realisationer och sälja alla varor
af samma art, som de vid auktionen utbjudna, till ytterst låga priser
hela den tid, hvarunder den »utländska konkursmassan» skall hålla sin
realisation. Men gifvet är att detta ej kan ske utan stora förluster, och
i längden icke kan gifva dem det skydd de behöfva. Det torde endast
vara från lagstiftningens sida som ifrågavarande skydd lämpligast kan
beredas. Nu gällande handels- och näringslagar hafva uppenbarligen här
en lucka af betänklig art. Hur uppriktig anhängare man än kan vara
af frihandelns grundsatser, kan det ej finnas rimligt eller förnuftigt att
utländska spekulanter medgifvas tillfälle att vida billigare och fördelaktigare
än våra egna köpmän realisera sina lager uti vårt land, ej heller
att städernas magistrater lagligen äro förpligtade att stå till dessa utländingars
disposition för försäljningen och inkasseringen. Att den afgift, som
en utländsk handelsresande i allmänhet har att betala, mången gång blir
obetald, och att kontrollen häröfver är otillräcklig, är en annan bristfällighet,
hvaröfver klagan ofta höres. Och slutligen, hvilken kräftskada för
de arbetande klassernas välstånd äro ej dessa kringstrykande tyska
schackerjudar, hvilka, i regeln okontrollerade och obeskattade, tåga fram
öfver allt, tränga in genom dörren i hvarje stuga i vårt land och öppna
löpande räkning med hvarje dräng och blankokredit åt hvarje piga.
Detta har länge varit erkändt och beklagadt af hvar och en som känner
denna sida af landsbygdens affärslif. Men allt detta är endast olika
drag i samma tafla, afmålande den otroliga lätthet hvarmed utländingen,
dels på grund af vårt folklynne, dels och hufvudsakligen på grund af
vår lagstiftning, förstår att plocka oss nu — som fordom.

Det torde derföre vara obestridligt att åtgärder måste vidtagas
emot ofvan påpekade onda i sådan syftning att berörda utländska am~
bulatoriska handlande tvingas erlägga skatt till såväl staten, motsvarande
den verkliga vinst de draga af sin rörelse, som ock till den, vare
sig städs- eller landtkommun, inom hvilken de bedrifva sin rörelse. Den
afgift som för närvarande dylika personer skola erlägga, är af en alldeles
försvinnande betydelse i förhållande till den stora vinst de i allmänhet
draga af sin affärsverksamhet till förfång för de bofaste svenske köpmännen.
Det synes som om rätta sättet vore om berörde utländingar
icke finge börja försäljning under ena eller andra formen, i stad eller
på landsbygd, utan att förut hafva hos lämplig befunnen myndighet depo -

Motioner i Andra Kammaren, N:o 138.

nerat borgen för erläggande af den bevillningsafgift, som af behörig taxeringskomité
kan komma att dem påföras för näringsverksamheten, äfvensom
för af densamma följande kommunalutskylder. För brott häremot
torde lämpliga böter böra stadgas.

Anhållande att till vederbörande Utskott, om så påfordras, få ingifva
närmare upplysningar om utländsk lagstiftning i detta ämne, får
jag, med anledning af hvad jag här ofvan anfört, vördsamt föreslå Riksdagen
besluta,

att hos Kongl. Maj:t underdånigast hemställa det
Kong]. Maj:t ville taga denna fråga uti ompröfvande
och låta utfärda nödiga föreskrifter i ändamål att skärpa
kontroller öfver utländska handelsresandes affärsverksamhet
här i landet sålunda, att de må få erlägga till
stat och kommun mot omfånget och vinsten af deras
rörelse fullt svarande afgifter.

Stockholm den 27 Januari 1878.

O. Toll,

Representant för Helsingborg och Engelholm.

N:o 138.

Af Herr A. J. Enande!*: Om underdånig skrifvelse rörande närmare
bestämmelser i fråga om de anteckningar, som i afseende
på ledighet till äktenskap eller hinder deremot
skola i vissa prestbevis intagas.

Kongl. Majrts Nådiga Cirkulärbref den 20 Januari 1865 föreskrifver,
bland annat, att i vissa prestbevis »skola intagas de anteckningar, som